Fast visst, en del har väl kanske redan festat ett tag idag - vad vet jag?.. Jag tänker i alla fall gå och lägga mig, har ingen anledning till att vara vaken och jag orkar inte göra någonting heller, sen får jag väl se när Philip dyker upp.
Blev ingen bakning idag heller, jag och Philip somnade efter att vi hade ätit - så duktiga!..
Men vi ska ta tag i bakningen imorgon istället, får se om det blir av nu men det är väl tredje gång gillt, eller?

Ja ja, hoppas på en mer lyckad dag imorgon med mindre huvudvärk. För nu har jag gått på alvedon för tredje dagen, och jag vet inte riktigt och min bebbe tycker att det är så kul att få i sig en alvedon tre dagar i rad - så imorgon får fan huvudvärken vara borta! Och, är den inte det så tänker jag fan sova hela dagen också!
God natt och hej.

Så trött trött TRÖTT!!!, på dig som ska vara så seriöst störd som alltid, låtsas som ingenting och tro att allt är så jääävla perefekt! Ger bara dubbla budskap (eller hur man säger) heeela tiden, jag har verkligen lessnat på det där och kanske därför jag inte tänker göra något mer åt det, din jävla tur nu för jag tänker då fan inte göra ett shit längre.   

Tidigare idag pratade jag med Johannes när jag gick till bussen då jag skulle in och handla med Philipen, och han ville att jag skulle komma "hem" & dit, och frågade flera gånger om jag var på väg dit men jag var ju tvungen och säga nej och då frågade han glatt "kommer du sen då?" nej sa jag då också, och stackarn blir tyst så frågar jag vad han gör så säger han "jag blir bara jätte ledsen" sen gav han telefon till mamma, och grät hysteriskt i bakgrunden och säger bara "Bia om och om igen". Usha, det skär verkligen i hjärtat när han är så där ledsen och gråter "efter en" - men min lill prins ska inte vara ledsen! Näpp det ska han inte, för jag kommer spendera så mycket tid jag kan och orkar med honom ändå, han är ju mitt lilla hjärta och Philipen är mitt stora hjärta!

Philip åkte nyss iväg till sin kompis, så blir hemma själv ikväll men vad gör det? Slipper han ha tråkigt med mig i alla fall  , sen är det roligt om han får gå ut på också och bara för att jag är gravid ska inte han behöva sitta hemma alla fredagar och lördagar med mig för det!

Men jag har planerat kvällen i alla fall, trycka i mig chips och dricka, ringa min älskade lillebror och bråka för fullt med lillen   (kom på det, han lämnar inte mig själv! Jag har bebben o busa med, och kissekatten brukar vara här inne ofta!)   

Vad jag tycker det är jobbigt med dessa humörsvängningar, ibland kan jag skratta åt allting och ibland vill jag bara gråta hela tiden - gråt period nu ush!!..
Vill inte vara där längre nu, vill komma bort där ifrån fort som bara den och skratta hela tiden åt allt och ha allmänt super roligt!
Jaja, det försvinner väl kanske snart hoppas jag i alla fall.

Idag kanske och hoppas jag på att jag och Philipen ska baka kladdkaka, hoppas han kan det bättre än mig för det brukar oftast bli fail när jag bakar något, men det kanske går bra nu också... - Lär sig av sina misstag?..

Göra något annat tillsammans och inte bara sitta och glo in datorerna hela dagarna!
Det är så lång tråkigt när han är i skolan, vill faktiskt också ha något att göra om dagarna. Men kanske ska ta det lugnt just nu i alla fall, sen så kanske man kan ta tag i något! För det är super tråkigt att bara sitta och inte ha något att göra, jo jag ska ta och plocka lite nu! För det är så sant som han säger, jag stökar verkligen ner här hemma - plocka plocka!!

Åkte till Bollnäs idag igen för skulle gå på två möten, men på vägen till bussen få fick jag massa typ små kramper i magen så fick stanna hela tiden & gå så sakta som möjligt, och sakta som jag gick så blev det inte bättre för det - ännu värre!
Väl framme i Bollnäs och jag håller på och avlider, så jag gick inte på något möte för istället låg jag och tog det lugnt och försökte få värken att försvinna. Det gick bättre efter att ha duschat ett litet tag så blev det faktiskt bättre.
Efter två tiden skjutsade mamma och Tobbe mig till stationen för då var det dags att rusa hemåt förstår ni, så hoppade av på resecentrum och tyckte att det skulle ta evigheter innan den andra bussen skulle komma. Ja visst, den är ju så klart sen (!!) och av vilken anledning vet jag inte, för det var inte en människa förutom han som körde på bussen. Sen körde han super dåligt också, var lite rädd där ett tag faktiskt då han även började prata med sig själv och folket som gick utanför bussarna (?).
Sen när jag kliver av bussen kommer det en unge och nästan cyklar in i mig, ooooh! - irriterad!. Så på vägen hem tänkte jag att jag ska ALDRIG lämna detta rum igen, men sen kom jag på att jag har massor att göra som måste ske utanför rummet så ja, det sket sig det också!
Ska vara skit dryg mot Philip idag, eller nä kanske inte men jag vill goooosas massor!
Just ja! Idag tog lillebror min hand på benet och sa "Bia, vi gifta oss, nu på en gång" så gav han mig en lång kram, ganska go!  
 

I den "lilla" magen har det varit full snurr heeela dagen, jo lillen kanske tagit ett uppehåll 30 min - en timme åt gången så där, sen är det bara ping pong tjong och fart i gatan! Men klagar gör jag då verkligen inte, bara mysigt och skönt!
Men nu kanske lillen sagt god natt, varit lugnt ca 30 min nu ju faktiskt.  

Sitter hemma nu och nöter här vid datorn och läser bloggar medan bubbisen sitter och spelar sitt cp wow.  - tycker om dig ändå.

Var ju hos mamma tidigare, och skulle ta med mig datan och tv dosorna eftersom jag glömde dosorna där igår. Så skulle jag ta med mig vatten också, för jag måste ha det typ jämt känns det som - även fast jag kanske inte dricker det.
Hur som helst, jag fick med mig datan men själva datamusen på datorn har slutat funka så måste ha en vid sidan om, och den glömde jag (!!), sen glömde jag självklart tv dosorna också och ja, vi får ju inte glömma vattnet.
Snacka om att hjärnan har sprungit och gömt sig, fy fan mitt minne är verkligen på botten. Men det kanske blir så när man lever i stress och drama.

Har i alla fall fortfarande världens underbaraste lillebror!  
                 
                                 

Sitter hemma hos mor och fjantar på med lillen i väntan på att låna dusch och pallra sig ner på stan för möte.
Somnade på bussen så ritar bara kors i taket för att jag vaknade till skapligt innan vi kom hem, snacka om att hjärnan inte är med. Tänkte att "nu ska jag plinga" så satt jag och väntade ett litet tag till, så nästan framme så kommer jag på att "ja men justja, här ska ju jag av".
Har möte strax efter ett, vet inte om farfar skulle med eller inte - går nog själv ändå.
Sedan blir det hem och ta med sig lite saker, eller om jag struntar i det och tar med det imorgon istället då ändå mamma ska komma med det sista tror jag.
Ska till Bollnäs imorgon också, har möte med någon Anita på familjecenter, kom inte rikigt ihåg varför jag valde att träffa henne men men, kanske är skönt det också jag vet inte.
Ska bli skönt att träffa Erland idag igen, var ett tag sen sist - sen är det alltid toppen att prata av sig med någon utomstående.
Vill prata med soc ganska fort nu, så det blir någon lägenhet någon gång innan lillen kommer, för det kan ju ta någon/några månader innan det går att fixa också.
Jaja, jag hoppas på det bästa!

Gick hur bra som helst igår, förutom hem vägen. Höll på och krocka med någon jävla idiot, och det var verkligen nära att bli världens smäll typ - usha!
Kom hem igår och myste som bara den med Johannes eftersom det förmodligen skulle vara sista dagen på väldigt länge, och han sov inne hos mig och han är inte den roligaste att sova med. Han slog med flera gånger i ansiktet, med knyten näve, sparkade mig i magen några gånger - dock inte hårt!, och han var jäkligt bökig!
Johannes pappa åkte in på sjukhuset igår pga att hjärta krånglade, så om dom ska åka iväg igen så måste jag ju åka hem och passa lillen eftersom inte mormor är hemma än, hon är fortfarande kvar hos moster i Stockholm som fått sig en till bebis.

Ska börja packa ihop mina saker, rensa kläder, sortera upp tvätt så mamma får tvätta lite så får jag åka tillbaka och hämta det så småning om. Ser jätte fram emot det här, få bo med älsklingen nu och hela livet framåt! Kändes ärligt som att det aldrig skulle hända, men nu så händer det ändå fortare än vad jag trodde - underbart.

Visst kommer jag sakna Johannes som en tok, men någon gång måste man slita sig loss och honom kan jag ju träffa ändå emellan åt! Jaja, nu måste jag öka takten lite.