Varför lägga ner energi på att övertala någon till något som man inte vill själv? Jag vet väl bäst själv vad jag gör och inte, vad jag vill och inte. Så att försöka övertala mig fungerar inte, det gjorde det kanske förut men inte längre. Jag behöver inte lära mig av folks skit snack längre jag kan stå för det jag gör och det jag säger, det jag inte gjort och det jag inte säger. Jag tänker inte dölja saker bara för att jag inte tycker att det passar in och så vidare. Men jag tänker inte sitta här och acceptera massa skit snack och vad folk försöker få in i min hjärna om vad som är bäst eller inte, vad som skadar och inte skadar - tro mig, jag vet bäst själv. Jag behöver inte sitta och läsa på för att lära mig ett och annat som vissa behöver, det är en självklarhet vad som är rätt och fel.

Jag gör inte sånt som jag inte mår bra över, jag gör det jag tror är det bästa valet och det jag tror att jag och dom jag bryr mig om mestadels kommer må bäst över. En del saker kanske tar sitt "dåliga parti" i början, mitten eller slutet. Men det blir inte så jämt, allt är inte perfekt alla dagar, veckor, månader eller år. Det finns knappast ett år utan trubbel i paradiset, självklart inte.

Det krävs att man tror på varandra för att kunna ta steget vidare och acceptera, förlåta osv. För att man ska kunna säga som man tycker till den andra, jag vet att jag har haft problem att säga som jag tycker för att jag inte litat på att den personen sedan stannat kvar hos mig så jag har fått gått och hakat upp mig på det och själv tryckts ner av det, låtit annat tryckt ner mig. Men genom åren lär man sig att kunna skapa förtroende och kunna stå upp på två egna ben utan att någon annan ska lyckas, jag har inte nått hela vägen än men jag vet att jag är på den rätta vägen. Jag låter mig inte längre ta emot massa sårande från personer längre, visst kan det sätta sin spår och man blir kanske ledsen, men inte som förut. Då lät man sig blir nertryckt av allt, man vågade inte säga ifrån och lät allt som kom i vägen få komma i vägen. Man gjorde som alla bad en, man led för deras skull så att dom fick känna stolthet osv. Men inte längre, aldrig igen. Jag bryr mig mer om vissa personer, på olika sätt för det handlar om banden man har till dom här personerna också. Jag vet vilka jag behöver, vilka som ger mig den glädjen som inte kan finna sitt slut och det är inte bara att kasta iväg dom, för det är det man bygger upp som man ska hålla sig fast vid.

Jag tycker det är lite sorgligt att bygga band med folk för att man blir gravid, för att man ska få folk uppmärksamhet fast man inte ens ber om den. Jag kanske var den som alltid ville synas i centrum förut och det kan stämma mycket väl. Men jag är inte samma person som då, jag har lagt det där på hyllan och tagit flera steg framåt och det är för många steg för att falla dit igen. Jag vill inte att folk ska bli min vän pga min och Philips graviditet, nej för har jag inte haft er i livet innan behöver jag inte er nu heller, har jag inte haft mycket kontakt med er innan, så klarar jag mig bra utan mer kontakt bara för det nu.
Det är bara gulligull för dom "ååh, får jag känna på magen, men guud vad gulligt kan hon inte sparka". Jo visst, jag säger åt min dotter att sparka, hon lyssnar säkert på mig?.. När någon jag inte känner tillräckligt bra står och känner på min mage, blir jag så jäkla irriterad och vill bara skälla ut människan.. Nej, jag tycker det är ganska respektlöst att först sitta och säga "du är för ung blablabla" och sen komma och låtsas som att allt är helt perfekt och allt är så bra och det ena med det andra. "Säg till, så är jag barnvakt" - ursäkta? Varför ska jag vilja lämna bort mitt barn till person jag inte har haft fast kontakt med, varför ska jag utsätta min dotter för oro? Jag tänker knappast ge iväg henne till någon varken hon, jag eller Philip känner, nej det finns verkligen inte med på listan. "Jag tar henne om ni vill gå ut och roa er" - va!? Varför skulle vi skaffa barn, för att sedan lämna iväg henne stup i kvarten för att gå ut och roa oss och skapa en massa ensamtid? Visst man kanske behöver ensam tid, men förstår mig inte på varför vi ska lämna bort vårt barn kort inpå att hon blivit född för att få ensamtid tillsammans? Ensamtid får man väl ändå, jag är helt inställd på att det inte blir lika mycket som innan. Men, vi hade ensamtid månaderna, veckorna innan hon isfl kom till jorden så varför lämna bort henne direkt för att få "ensamtid". Ja, det finns mycket jag stör mig på nu för tiden.

Jag vet som sagt vad som är bäst, jag gör de valen jag själv vill inte för att någon övertalar mig eller "hotar" mig till det. Graviditeten var mitt eget val samt Philips val, jag valde inte att bli gravid för att mina kompisar har barn. Jag spenderar inte så jätte mycket tid med mina kompisar längre, vilket är synd och jag hoppas det blir ändring på det och jag vet att det är mycket som hänger på mig att jag oftast har saker ivägen eller något liknande.
Nej jag skaffar inte barn för att bli "en i gänget" och för att jag tycker det kommer bli så mysigt och gulligt, självklart kommer det finnas massor av mysiga stunder tillsammans, men det är mycket krävande också, det är mycket man ska göra och klara av att göra. Så skapa inte eran egen uppfattning, det finns något som heter fråga.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...