Mja, nu var det ju ett tag sen man tog sig in här för att skriva lite. Men då är frågan vad? Men jag har en bra bortförklaring för de senaste dagarna, faktiskt! Åkte in på Bollnäs akut ca kl 05.00 på torsdag, pga att kraftiga smärtor i översta delen av magen som jag vaknade av runt 01.30 och spydde var femte minut & fick smärtlindring m.m Sen kom jag hem vid 07.30 och då började spyorna sätta fart igen. Mängder och hur ofta som helst, så det värkte i revbenen efter en timme och jag var helt slut och sov och sov och sov, mormor var här och hjälpte till med Theresa.

Sedan vid 23.30 åkte jag tillbaka till akuten pga att jag hade över 39 i feber, och dom sa tidigare "tur du inte har feber, för då hade du haft infektion osv." så det kändes inte så vidare roligt. När vi kom dit tog dom återigen prover, fick alvedon och sånt där. Sen slocknade jag ganska direkt, så vid 03.15 kom en sköterska in med dropp och sa att jag var tvungen att ligga kvar och få antibiotika + dropp grejs under natten, men nej det tyckte inte jag att jag skulle. Så sa hon att jo det måste du för du har inflammation i buksportkörteln och ska bli inlagd i Gävle imorgon - kuuuul tänkte jag. Så skrev och frågade Theresas farmor om hon kunde ha Theresa till obestämd tid, och givetvis kunde hon det.

Så på fredag morgon fick jag åka ambulans till Gävle, sedan kom farfar och Göran från ingenstans in på akuten där och jag fattade ingenting. Sen strax efter kom Marie, Thomas och Theresa och jag blev hur glad som helst och gosade på med Theresa. Så kom dom och flyttade upp mig till en sal så jag slapp akuten, så Theresa fick åka runt på sängen och såg jätte förvånad ut. Sen efter att dom åkte så började jag sova hela tiden, dom gjorde ultraljud för att se varför jag hade fått inflammation men det sov jag också mig igenom. Orkade inte hålla ögonen öppna för 5 öre. Men dom hittade ingenting, så läkaren sa att det förmodligen var gruskorn från gallan som ställde till det.

Fick massa voltaren sprutor som fungerade utmärkt mot att ta bort smärtan, men tillslut hade jag ju fått den högsta dosen. Så då fick jag morfin, och fy fan säger jag bara. Det är fan läskigt, trycker ju som bara den i bröstet och känns som man ska dö ju. Så då skämtade dom bort det, och tyckte att det var bra att jag såg det så.

Sen ville dom göra magnet röntgen, visst tänkte jag för jag visste inte riktigt vad det var? Så körde dom ner mig och aha, då fattade jag. Bad om lugnande och något som stoppade illamåendet, mot illamående fick jag men inte lugnande. Så dom hann bara skicka in mig sen sa jag "neej jag vill inte, släpp ut mig!!" så då blev det ingen sådan. Sen igår fick jag ääntligen komma hem, och lyckan var helt otrolig när man verkligen fick umgås med sin dotter igen.

Hur som helst, idag gick vi till farfar som fyllde år och gav honom lite rosor och så. Klarade knappt av sista biten eftersom jag fortfarande har ont i magen, och det blev en aning värre av att gå. Men det borde jag ju ha listat ut själv, eftersom jag knappt kunde gå där borta då det började värka som sjutton och man trodde att man skulle spy ner hela sjukhuset + yrsel. Men men, ibland är man ju efterbliven..

Ska snart ta och krypa ner i sängen, ska knapra alvedon och låta den värka först så man kan somna, hörs hej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...