Min vardag & mycket mer.

Inlägg publicerade under kategorin Theresa

Av Frida Skoglund - 12 mars 2011 13:31

Har väl inte hänt så mycket de senaste dagarna, inte något särskilt. Jag och Theresa var på BVC där hon fick spruta i varje ben, gick ju rätt så bra på plats i alla fall. Jag blir alltid så gråtig i halsen av att se henne så glad sen vrider det om till smärta, det värker verkligen i mig och jag får verkligen kämpa för att inte själv gråta med henne. Efter sprutan gick vi till bilen, väl framme vid bilen så ploffs så låg vi helt plötsligt brevid bilen. Var verkligen snor halt och super läskigt att halka omkull när man håller i sitt barn, men som tur var tog jag hela smällen och hon skadades ingenting och satt även i bilbarnstolen . Sedan på kvällen skrek hon bara hela tiden och var jätte dålig, ingenting hjälpte. Hon fick alvedon som dom sa att hon skulle få mot kvällen, då blev hon bättre sen sov hon hela natten. Har fortfarande lite svårt att lyfta höger arm, den kommer inte upp hela vägen för muskeln är psyk.


Igår var Bea hit en sväng, och jag fick känna på igen hur det var att umgås med sitt stora hjärta. Hade faktiskt inte träffat henne på hela veckan då jag behövde hjälp med Theresa med tanke på den lilla olyckan . Vi som är så fort det blir luckor, men så ska de väl inte få bli igen eller!


5 månader!

Ja men visst, min flicka blir 5 månader idag! Helt otroligt hur fort tiden går, jag kan knappt fatta att om en månad är hon ett halv år och sedan ett halvår till ett år. Jäklar, känns som att man har sovit igenom hela hennes livstid för det har verkligen gått otroligt fort. Hon har även lärt sig att krypa idag, hon är så duktig och hennes mor är riktigt stolt över henne. Men när hon lär sig något brukar hon oftast vänta någon dag innan hon gör det igen, men man vet aldrig! Hon flyger fram i sin gåstol också, drar i allt hon får tag på. Här om dagen när jag lämnade henne själv i någon sekund, när jag kom tillbaka hade hon börjat gnaga på min bok det lilla trollet. Tänker inte på att hon faktiskt kan få tag i saker & ting, hyfsat lätt. Tänkte skriva en liten lista om vad hon kan göra.


  • Hon kan sitta själv.
  • Hon kan ibland resa sig upp från rygg, till att sätta sig.
  • Hon kan vända sig från mage till rygg.
  • Hon kan vända sig från rygg till sida.
  • Hon kan krypa bakåt.
  • Hon kan krypa framåt.
  • Hon kan ställa sig upp själv, i gåstolen utan att ta till hjälp.
  • Hon kan ställa sig upp om hon sitter i soffan, om hon får tag i ens hand.
  • Hon kan hålla i flaskan själv, bara hon själv hittar orken.
  • Hon kan vrida sig i cirklar, flera varv.
  • Hon kan skratta, tills hon nästan tappar andan.
  • När någon säger "hej" säger hon "hehj" tillbaka, även om någon kommer, speciellt på mornarna. Men tror nog inte hon riktigt vet betydelsen.
  • Hon kan bli riktigt jäkla arg, så att saker flyger.
  • Hon kan även sova hela nätterna, ruskigt skönt!
  • Hon kan plocka upp sin napp om hon tappar den, och stoppa in den i munnen igen. Eller om hon ser en napp, plockar hon upp den och in i munnen.

Sen är det säkerligen mer, men jag kommer inte på allting.


En sak jag inte fattar, är hur vissa föräldrar nekar sina barn och inte bryr sig om dom. Bara vänder ryggen till och skiter i, vilken plats hamnar dom på?


 

Av Frida Skoglund - 15 november 2010 20:07

  Imorgon blir lill tösen 5 veckor, lyckades äntligen efter två veckor få med på bild när hon håller upp nacken. Hon håller ju upp den betydligt mycket längre nu, motför vad hon gjorde vid tre veckor! Älskar min lilla dotter, mer än allt annat!  


 

Av Frida Skoglund - 12 november 2010 22:58

Idag blir ju Theresa en månad, redan! Sjukt fort har tiden gått, känns nästan som att hon kom igår! När man ser bilder nu från när hon bara var någon dag så kan man verkligen se skillnad, fast det är väl förmodligen vanligt. Samtidigt så saknar man när hon bara var någon dag, hur hon lät när hon gnällde till och allting, det lät så sött. Men jag älskar hur det är nu också, när hon ser på allt och ler så mycket. Med andra ord så älskar jag verkligen min dotter, mer än något annat. Det säger väl bara klick så är hon ett år och springer runt, leker och stymlar! Ja, man hinner väl inte med men det är väl det man har kameran till! Att kunna se tillbaka och minnas, känna samma känsla då som man gör nu.


Julia var hos oss igår, sov över och imorse vaknade vi av att det knackade på dörren och där stod Elin! Oops, skäms som tusan över att jag inte vaknade tidigare! Sen tog vi bussen ner på stan, tog hej då av Julia och jag, Theresa och Elin gick runt och kikade på stan. Handlade lite byxor eftersom jag knappt har några som jag kan ha efter att jag var gravid, så det behövdes. Sen var jag och Theresa upp till syster då hon tröttnat och var hungrig, tur man har en syster som bor på stan! Sen hem hit igen, och jag nattade henne klockan sju.

Hon är så underbar att lägga på kvällarna, ge henne mat lägga henne i sängen, ge henne nappen. Utan protest, man behöver inte ens vara i närheten och försöka få henne att somna. Tappar hon nappen ligger och bara och babblar på, inget skrik ikväll inte! Ska väl ta och lägga mig med henne nu jag också, men lär väl gå upp med henne snart igen antar jag. Ska ju till barnenshus imorgon, vid ett. Så lär ju se till att inte vakna runt tolv imorgon igen!


Liten skillnad är det allt på en månad!

 


 


Av Frida Skoglund - 29 oktober 2010 13:25

Hade ju ont länge den senaste tiden under graviditeten, som de flesta kanske vet om. Men på söndagen 10/10 så låg jag hemma hos mormor, hade lite mer ont än vanligt men var lite små sur för att magen aldrig blev hård eller drog ihop sig då. Men runt 18.00 tiden, då blev den allt hård och drog ihop sig riktigt, och fortsatte så men med väldigt hoppiga mellanrum. Först var det 40 minuter emellan, sen 20 minuter, 10 minuter så höll det på så där. Sen när det var vid 5 minuter emellan så ringde jag till Hudik så då fick vi packa och kila iväg dit. Tyckte det rann mycket ur mig också, då jag inte ens kunde få på en binda för trosan var genomblöt.  Philip åkte hem ifrån sig så vi möttes utanför, men på vägen dit så började värkarna avta lite lätt tyckte jag, om jag minns rätt då.


Kom fram strax innan tolv, då dom satt på kurvan så fick ligga med den ett tag - igen!. Var nästan helt hundra på att bli hemskickad igen, eftersom dom inte var lika täta nu som tidigare. Men visst allt hade jag värkar, på riktigt den här gången. Så dom kollade sen om jag var öppen, då var jag öppen 2cm. Så vi blev inskriven 00.00 på förlossnings avledningen, så spenderade natten där.  


Men jag kunde inte somna alls, värkarna gjorde bara ondare för varje gång så vid 04.50 gick jag upp och sa att jag inte kunde sova eftersom jag inte kunde slappna av pga allt ont. Så då kopplade dom på ctg och hade då värkar med 4-5 minuters mellanrum. Så fick morfin spruta så att jag skulle kunna sova, slappna av osv.. Men den hjälpte inte mycket, var ändå svårt att sova och vaknade rätt ofta ändå. Var ändå hur trött som helst, men så omöjligt på samma gång att få sig lite sömn.


14.10 kommer någon doktor in och kollar om jag är mer öppen, eftersom jag har fått mer ont. Men jag står fortfarande stilla på 2cm.. Så dom tyckte att jag skulle åka hem, igen eftersom jag fortfarande inte kommit in i själva förlossningen ännu. Men jag vägrade att åka hem ännu en gång, så fick bli flyttad till ett annat rum istället.
På kvällen hade jag så jäkla ont att jag nu bara låg och grät varje gång. Sa åt barnmorskan att jag tyckte att hon skulle kolla om mitt vatten hade gått, eftersom jag tyckte att det rann rätt mycket. Men det gjorde hon inte, så jag blev lite små rädd utifall det börjat rinna och ha sig och det skulle ta allt för lång tid innan man öppnade sig allt mer och det var dags för själva förlossningen.


22.15 kommer barnmorskan in igen och kopplar på ctg och lyssnar på lillfian, hon såg på mig att jag hade så jäkla ont så hon kollade då om jag var mer öppen. Då hade jag öppnat mig en till cm, så nu var det 3cm som var öppen. Och det tog en jäkla lång tid för att öppna sig yttligare 1cm, så jag trodde jag skulle få ligga där i flera dagar till.


00.15 fick jag en alvedon, propocan och en till morfin spruta så jag skulle få sova genom natten, och barnmorskan sa att hon trodde det skulle ha hänt en del under natten för min del. Så det var med det hoppet som jag somnade till slut, men ändå svårt nu också att koppla av. Men jag sov mig igenom hela natten i alla fall, vaknade till ibland då dom var in och kollade till en bara. Fast det har jag inte så mycket minne utav, faktiskt.


09.43 vaknar jag av att jag har jätte onda sammandragningar och inte vet vad jag ska mig till, dom kom nu med 3 minuter.


Jag kunde inte gå och kissa för det gjorde så jäkla ont, så dom trodde att jag kanske hade fått urinvägsinfektion men så var det inte. Så varje gång man skulle gå på toan så gruvade jag mig så otroligt mycket, och det är ju rätt ofta man går och kissar när man är i slutet av sin graviditet - i alla fall för min del. Så då kopplade dom på ctg igen, vid 13.43


Jag hade en annan barnmorska nu och sa även till henne att jag trodde att vatten kan ha gått, så hon kollade bindan och höll med om att det hade gått. Hon tyckte även det var konstigt att den tidigare barnmorskan inte kollade det tidigare, för hon trodde att det hade börjat rinna i söndags som jag själv gjorde.


14.08 kopplade dom bort ctg och kollade om jag hade öppnat mig mer. Var nu öppen 5cm och fostervattnet bara rann ur mig, så dom tyckte att jag skulle säga åt Philip att komma tillbaka för dom sa att det var nu det verkligen var på gång och om han ville vara med på förlossningen så skulle han komma på en gång. Så flyttade dom mig till en förlossningssal, där jag även fick en ny barnmorska. Barnmorskan jag hade nu trodde att bebis skulle komma mellan 20.00 - 22.00


14.30 var jag öppen 6cm och hon satt på ctg igen, fick även då lustgas. Hon tyckte att jag skulle ta EDA nu, men jag ville inte ta det då jag var ensam där utan Philip och jag vågade inte låta dom pilla fast det när jag var ensam.


15.55 säger jag att jag tar EDA ändå, för nu klarade jag verkligen inte av det onda som kom och gick så tätt. Så hon ringde till narkosläkaren och det tog en jäkla tid innan dom kom! Jag var livrädd för att få den där saken när jag låg där ensam, eftersom varken Philip eller Angelica var där. Angelica skulle dit och hålla mig sällskap under tiden, medans jag väntade på Philip och hon skulle lämna lite saker också.


16.25 kommer äntligen narkosläkaren, och med min tur så kom Philip också i samma veva så jag slapp få den där EDA på egen hand! Glad som tusan över det, men det var verkligen jäkligt obehagligt att få den och det var inte heller skönt för den delen!


17.51 så har värkarna minskat, och det var så skönt att slippa det där onda till slut! Man kände sig som en människa igen och humöret blev en aning bättre.
Låg där med lustgasen ändå, försökte spela kort med syster men det gick inte alls så bra då det tryckte som sjutton nertill. Angelica skulle egentligen inte vara med, men när det väl börjat öppnat sig riktigt så gick det rätt fort tycker jag själv.


20.10 började jag krysta lite lätt, men hade jätte ont ovanför symfysen så hon smorde in med någon smärtlindring så det skulle avta lite.


20.30 kopplade dom på dropp för att krystvärkarna blev svaga. Dagen efter sa samma barnmorska att jag även höll på att stänga mig igen?. Ja, det är väl typiskt mig att sånt där ska hända. Men det gick ju i alla fall bättre då hon kopplade på droppet och det började dras igång igen.


20.40 ligger barnmorskan och trycker på magen för att hjälpa till då värkarna fortfarande är svaga, och jag var trött och ville ge upp vid det här laget men bebisen huvud skär in då. Så där låg jag och krystade och hade mig och sa en massa saker, ville ju bara få ut bebisen. Vet inte allt vad jag sa, men det jag hört från syster har jag själv tyckt varit roligt. Det gick ändå segt att krysta, tyckte jag. Hon kom ju i början bara mm för mm..


Men 20.54 kom äntligen den lilla tösen ut, efter denna långa väntan på henne. Jag var så chockad när hon las upp på bröstet så jag grät faktiskt ingenting, även fast jag kände hur det sved och hade sig i ögonen men jag var som sagt så chockad. Tänk att den lilla varit inne i magen så länge, och så liten tyckte jag att hon var också.. Men det var verkligen äkta lycka att få se sitt barn för första gången, så glad har jag nog aldrig varit förut. Jag sprack ingenting, fick bara skrubbsår så jag slapp sy! Jag som trodde hela tiden att jag skulle spricka, hur mycket som helst. Men det slapp jag, så det var jag glad för.


Vid natten gick Philip och barnmorskan iväg och vägde/mätte Theresa, hon vägde 3138g och var 51cm. Jag blödde rätt mycket efter att ha fött, så fick tre tabletter tjosan så det skulle minska lite. Men visst allt gick det bra i alla fall tycker jag, hon lever ju och mår bra och har gjort det enda sen hon föddes och det är det enda som räknas!


Så på tisdag kväll 12/10 20.54 kom våran skönhet!


   


 

Av Frida Skoglund - 26 oktober 2010 21:21

Idag var jag och lill smulan iväg till bvc och mätte/vägde henne. Hon har gått upp bra i vikt och väger nu 3580g, och är 52cm. Hon har också fått sig en sån där gosig rund mage, så nu är hon inte längre platt på sidorna - det sticker ut. . Hon är så mysig och go, den finaste i mina ögon helt klart! Älskar att titta på henne och tänka att det faktiskt är min lilla dotter, som jag älskar över allt annat i denna värld.


Annars går allt jätte bra tycker jag, hon är väl lite bökig på kvällarna och sånt där men annars går det fin fint! Fortfarande mammig som tusan, men det får vi väl ändra på lite lätt. Ta ett steg i taget så går det bra, hon sover ju i alla fall själv just nu och det är alltid något! Även fast hon förmodligen kommer att vakna snart, för hon har börjat gnälla till lite ibland men somnat om väldigt fort. Men jag vet inte annars vad jag har att skriva om, är inte mycket annat som händer i våran vardag förutom att jag tar hand om liten osv.. Hinner dock knappt med att äta mat, så snart är väl hennes mat från min sida slut antar jag. Men nu när hon börjat sova lite själv på egen hand, så kanske det även blir ändring på den saken. Hon på bvc tyckte att jag skulle börja ge henne ersättning på kvällarna, så gjorde det ikväll. Men det gick inge vidare bra, då det kom alldeles för mycket och bara rann ur henne munn eller så spottade hon bara ut det. Men men, vi får väl se om det går bättre imorgon kväll!


Hon är jätte vaken också nu när hon väl är vaken, ska vara med och kolla på allt som rör sig och är så duktig och stadig i blicken! Världens finaste ögon, man smälter ju!


 

 


Skapa flashcards