Direktlänk till inlägg 3 augusti 2010
Med eller utan dig vid min sida, tänker jag gå vidare med mitt liv med ett stort leende på läpparna. Saker gick för långt, det blev för mycket på samma gång och då tar det stopp. Trots att man aldrig trott att det fanns något slut, så kom det bakom det där hörnet och tog oss med storm och såg till att det absolut visst fanns ett stopp. Men det är sånt som händer, man kan inte ligga och grubbla över det hela livet och i en evighet heller. Varför inte bara se tillbaka och le, istället för att ligga och vara ledsen och besviken? Jag ser ingen meningen i det längre, dock har jag inte varit där på en evighet men ändå.
Saker och ting kommer ibland och dyker upp när man minst anar det, men det kanske har sin mening i varför det blir som det blir ibland. Man ser själv var allt började få sitt slut och sitt stopp på det lidandet. Det var dags att lämna smärtan och gå vidare.
Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...
Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|