Jag tänker inte vara ledsen, besviken, sårad eller arg. Jag tänker se positivt på allting och vara glad för det som fanns och alltid vara tacksam. Det är mycket som kan hända på ett år, två år och tre år. Man blir väl en aning mognare i sättet, hade det varit förut hade jag aldrig suttit här nu och skrivit detta. Men som sagt, jag tänker istället vara glad för det som hänt istället för att vara ledsen och bara grubbla. Det finns inte ens en anledning till varför jag ska vara ledsen heller, inte en enda. Allting händer av en anledning, tror jag. Så varför ska man vara ledsen när man istället kan släppa taget och skita i allting?

Jag fick bara något bra utav allting, och det är det bästa som absolut finns.

Vad tiden rinner iväg, nu får det väl ta och stanna upp lite så jag hinner komma ikapp! Halkar verkligen efter för jag hinner då inte med alla dessa veckobytningar, eller vad jag ska kalla det. Men det är ju också bra, för då kommer hon ju mycket snabbare till mig! Får bara hoppas på att lägenheten finns så jag kan få en innan hon är ute.

Veckan har varit så där då jag har haft så otroligt ont i rygg och mage, mått skapligt illa mestadels. Nej, det har inte alls roligt och det har inte alls gått över heller! Men huvudsaken är ju att liten mår bra och lever loppan där inne, mestadels på nätterna fortfarande - självklart!.

Snart är resan som gravid över också, usch vad tråkigt det kommer på ett sätt men ändå skönt. Det är inte alls långt kvar nu och jag kommer säkert knappt hinna blinka innan hon är ute, fast det har jag redan hunnit men äääh.. Är så glad över allt stöd, kommentarer och alla saker! Det gör en så glad och varm att få se och höra allt detta. Snart är det inte långt kvar tills man sitter hos underbara barnmorskan för sista gången..

Barnet: 

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Jag kom och tänka på en sak nyss, precis när jag satt mig framför datorn igen. Om jag känner mig helt nere, deprimerad och helt olycklig. Så blir jag alltid så glad av andras lycka, av att se andra hur dom trivs och är lycklig med sin flick/pojkvän. Även om det inte är någon som jag känner, så blir jag alltid glad av att se hur andra är glad över sitt förhållande och hur dom verkligen verkar leva för det. 

Jag är blir så glad när jag pratar med en spciell kompis, som verkligen verkar älska livet och leva upp till det varje sekund. Ta vara på allt, och på något sätt så känns det att en del av hennes lycka delas med till andra. Jag blir så varm och nöjd när jag ser hur bra hon har det, hur glad hon är. Alltid ett gott leende från den bruden. 

Samtidigt som jag delar glädje till andra över deras förhållande, kan det svida när man ser hur personer inte alls längre har tid för en utan bara dens kille/tjej. Det är ju jätte roligt samtidigt, men jag har själv suttit i den situationen då jag sket i alla mina vänner och valde att vara instängd med killen. Det fungerar inte tillslut, då de börjar vända ryggen till och killen sticker. Dock så menar jag inte nu att killen måste sticka, absolut inte. Jag tror på alla mina vänners förhållande och önskar alla all lycka i livet och att det kommer hålla till sista andetaget.

Mamma och Johannes skulle få ut en krank, och Johannes var helt till sig "vi måste rädda klanten" (kan inte säga kranken..). Sen står mamma och ska få upp kranken på ett papper, då kommer Johannes med sopen och slår till den.. 

Sen kommer mamma och säger att han dödat en till med ett papper, så kommer han springandes "duuuuuu! Den lever inte!!!!!" så började han små gråta, "men det var inte jag som döda klanten..."

                  Min solstråle! 

Är hur jäkla trött som helst idag, jag vet inte var jag ska ta vägen. Har sovit hela dagen, har inte ens hört när någon ringt och jag har sovit på soffan. Så det har alltså varit full rulle runt omkring mig också? Fast iofs så har Johannes också legat och sovit på soffan, nere vid mina fötter och jag vaknade av att jag låg och små sparka han på armen - stackars liten. 

Hur som när jag vaknade så hade jag återigen hur jäkla ont i magen som helst, mamma säger att jag är varm och blek osv.. Men det är nog ingenting som har med magen att göra, men det börjar bli lite jobbigt med denna värk faktiskt..

Yes! Jag orkade sitta uppe igår och se filmen, mamma sa det "du kommer ALDRIG klara av att se the shining själv". Nähä tänkte jag? Då får du väl du kolla på den med mig då? Ja det skulle hon göra, men hon somnade en timme innan den började och sedan vaknade när det kanske var en timme kvar - lika så Johannes. Men vilket skämt, jag hoppade aldrig till och jag tyckte inte den var det minsta lilla läskig? Så mamma lurade mig, jag hade hoppats på något att sitta och bita i täcket till. Men den fungerade i alla fall, dock inte till att skrämma mig.. 

Tänkte på det också när jag kollade, dom äldre skräckfilmerna lägger till sånna där självklara saker man gör när mördaren är i närheten. Nu ibland i skräckfilmer kan man ju tro att personerna som blir "jagade" är efterbliven och vill bli dödad. Kan säga att jag blev chockad när jag tänkte "ja men skär han i handen nu då, när bara den sticker in för att öppna dörren innifrån" så gjorde hon det, - jo jag tappade hakan, faktiskt..

Men nu är det kaos och det är verkligen kaos. Jag skrev igår om att jag inte kunde gå nästan och det ena med det andra, men jag säger bara haha till den smärtan och önskar att jag fick ha den milda nu. Det är så jäkla mycket värre idag, och det ilar i hela magen och tar jag ett enda steg, rör jag mig minsta lilla blir jag tårögd för att det smärtar så otroligt. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken heller, det gör mig lite små galen.. Hade förväntat mig smärta under graviditeten, men jag hade ingen aning om att det skulle göra så här jäkla ont faktiskt. 

Är faktiskt inte så jäkla trött längre, varit det hela dagen men har väl bara tagit det lugnt också så det kan ju bero på det också. Ska försöka orka hålla mig vaken till 00.30 och sedan till 03.25 - kommer gå åt helvete antagligen. Men man kan ju alltid försöka, verkade som att det skulle vara en film att bita i den tiden förstår ni! Har försökt fått mamma o hålla mig sällskap för hon sa att det inte skulle vara en chans att jag vågade se den själv, men hon har tydligen redan sett den 40.000 gånger lät det som.

Ska snart försöka äta något, mitt illamående har lagt sig lite så nu kanske jag får i mig en bit mat också. Allting jag dricker har en svag eller starkare smak utav diskmedel, och stjärnor som jag älskar att äta smakar spya. Fy fan, det är inte alltid lätt!