Mja, nu var det ju ett tag sen man tog sig in här för att skriva lite. Men då är frågan vad? Men jag har en bra bortförklaring för de senaste dagarna, faktiskt! Åkte in på Bollnäs akut ca kl 05.00 på torsdag, pga att kraftiga smärtor i översta delen av magen som jag vaknade av runt 01.30 och spydde var femte minut & fick smärtlindring m.m Sen kom jag hem vid 07.30 och då började spyorna sätta fart igen. Mängder och hur ofta som helst, så det värkte i revbenen efter en timme och jag var helt slut och sov och sov och sov, mormor var här och hjälpte till med Theresa.

Sedan vid 23.30 åkte jag tillbaka till akuten pga att jag hade över 39 i feber, och dom sa tidigare "tur du inte har feber, för då hade du haft infektion osv." så det kändes inte så vidare roligt. När vi kom dit tog dom återigen prover, fick alvedon och sånt där. Sen slocknade jag ganska direkt, så vid 03.15 kom en sköterska in med dropp och sa att jag var tvungen att ligga kvar och få antibiotika + dropp grejs under natten, men nej det tyckte inte jag att jag skulle. Så sa hon att jo det måste du för du har inflammation i buksportkörteln och ska bli inlagd i Gävle imorgon - kuuuul tänkte jag. Så skrev och frågade Theresas farmor om hon kunde ha Theresa till obestämd tid, och givetvis kunde hon det.

Så på fredag morgon fick jag åka ambulans till Gävle, sedan kom farfar och Göran från ingenstans in på akuten där och jag fattade ingenting. Sen strax efter kom Marie, Thomas och Theresa och jag blev hur glad som helst och gosade på med Theresa. Så kom dom och flyttade upp mig till en sal så jag slapp akuten, så Theresa fick åka runt på sängen och såg jätte förvånad ut. Sen efter att dom åkte så började jag sova hela tiden, dom gjorde ultraljud för att se varför jag hade fått inflammation men det sov jag också mig igenom. Orkade inte hålla ögonen öppna för 5 öre. Men dom hittade ingenting, så läkaren sa att det förmodligen var gruskorn från gallan som ställde till det.

Fick massa voltaren sprutor som fungerade utmärkt mot att ta bort smärtan, men tillslut hade jag ju fått den högsta dosen. Så då fick jag morfin, och fy fan säger jag bara. Det är fan läskigt, trycker ju som bara den i bröstet och känns som man ska dö ju. Så då skämtade dom bort det, och tyckte att det var bra att jag såg det så.

Sen ville dom göra magnet röntgen, visst tänkte jag för jag visste inte riktigt vad det var? Så körde dom ner mig och aha, då fattade jag. Bad om lugnande och något som stoppade illamåendet, mot illamående fick jag men inte lugnande. Så dom hann bara skicka in mig sen sa jag "neej jag vill inte, släpp ut mig!!" så då blev det ingen sådan. Sen igår fick jag ääntligen komma hem, och lyckan var helt otrolig när man verkligen fick umgås med sin dotter igen.

Hur som helst, idag gick vi till farfar som fyllde år och gav honom lite rosor och så. Klarade knappt av sista biten eftersom jag fortfarande har ont i magen, och det blev en aning värre av att gå. Men det borde jag ju ha listat ut själv, eftersom jag knappt kunde gå där borta då det började värka som sjutton och man trodde att man skulle spy ner hela sjukhuset + yrsel. Men men, ibland är man ju efterbliven..

Ska snart ta och krypa ner i sängen, ska knapra alvedon och låta den värka först så man kan somna, hörs hej.

Har väl inte hänt så mycket de senaste dagarna, inte något särskilt. Jag och Theresa var på BVC där hon fick spruta i varje ben, gick ju rätt så bra på plats i alla fall. Jag blir alltid så gråtig i halsen av att se henne så glad sen vrider det om till smärta, det värker verkligen i mig och jag får verkligen kämpa för att inte själv gråta med henne. Efter sprutan gick vi till bilen, väl framme vid bilen så ploffs så låg vi helt plötsligt brevid bilen. Var verkligen snor halt och super läskigt att halka omkull när man håller i sitt barn, men som tur var tog jag hela smällen och hon skadades ingenting och satt även i bilbarnstolen . Sedan på kvällen skrek hon bara hela tiden och var jätte dålig, ingenting hjälpte. Hon fick alvedon som dom sa att hon skulle få mot kvällen, då blev hon bättre sen sov hon hela natten. Har fortfarande lite svårt att lyfta höger arm, den kommer inte upp hela vägen för muskeln är psyk.

Igår var Bea hit en sväng, och jag fick känna på igen hur det var att umgås med sitt stora hjärta. Hade faktiskt inte träffat henne på hela veckan då jag behövde hjälp med Theresa med tanke på den lilla olyckan . Vi som är så fort det blir luckor, men så ska de väl inte få bli igen eller!

5 månader!

Ja men visst, min flicka blir 5 månader idag! Helt otroligt hur fort tiden går, jag kan knappt fatta att om en månad är hon ett halv år och sedan ett halvår till ett år. Jäklar, känns som att man har sovit igenom hela hennes livstid för det har verkligen gått otroligt fort. Hon har även lärt sig att krypa idag, hon är så duktig och hennes mor är riktigt stolt över henne. Men när hon lär sig något brukar hon oftast vänta någon dag innan hon gör det igen, men man vet aldrig! Hon flyger fram i sin gåstol också, drar i allt hon får tag på. Här om dagen när jag lämnade henne själv i någon sekund, när jag kom tillbaka hade hon börjat gnaga på min bok det lilla trollet. Tänker inte på att hon faktiskt kan få tag i saker & ting, hyfsat lätt. Tänkte skriva en liten lista om vad hon kan göra.

• Hon kan sitta själv.
• Hon kan ibland resa sig upp från rygg, till att sätta sig.
• Hon kan vända sig från mage till rygg.
• Hon kan vända sig från rygg till sida.
• Hon kan krypa bakåt.
• Hon kan krypa framåt.
• Hon kan ställa sig upp själv, i gåstolen utan att ta till hjälp.
• Hon kan ställa sig upp om hon sitter i soffan, om hon får tag i ens hand.
• Hon kan hålla i flaskan själv, bara hon själv hittar orken.
• Hon kan vrida sig i cirklar, flera varv.
• Hon kan skratta, tills hon nästan tappar andan.
• När någon säger "hej" säger hon "hehj" tillbaka, även om någon kommer, speciellt på mornarna. Men tror nog inte hon riktigt vet betydelsen.
• Hon kan bli riktigt jäkla arg, så att saker flyger.
• Hon kan även sova hela nätterna, ruskigt skönt!
• Hon kan plocka upp sin napp om hon tappar den, och stoppa in den i munnen igen. Eller om hon ser en napp, plockar hon upp den och in i munnen.

Sen är det säkerligen mer, men jag kommer inte på allting.

En sak jag inte fattar, är hur vissa föräldrar nekar sina barn och inte bryr sig om dom. Bara vänder ryggen till och skiter i, vilken plats hamnar dom på?

Ja vad ska man göra? Man kan ju inte annat än att skylla sig själv, och att man aldrig lär sig! Är väl dumt det också, aj aj aj. Men men, sånt man får stå ut med och inte bry sig åt så klarar man det bättre, right? Jaja, ikväll blir det umgås med Elin, kort och lite gotta. Är bra att hon och samt min älskade Bea får en på great humör .

Nä nu får jag utskällning här, måste bege mig ciao.

I helgen var Theresa med farmorn och pappsen, så jag umgicks med Beatrice + två andra. Har aldrig i hela mitt liv saknat någon så mycket som jag saknade min lilla flicka, kan jag ju säga. Senare ska jag och Theresa åka till tant Bea och Milo, ska spendera natten där också. Hoppas på att Theresa kan sova borta nu då, hon kan vara lite extra kräsen i en resesäng väldigt ofta!

Hur som, Theresa är jätte duktig på att äta bebis mat, hon åt en hel riktigt portion gröt idag och hon brukar oftast inte ens äta en hel smakportion. Men nu går det allt undan, sötplupp.

Fick byta dop tid två gånger, men nu ska väl den här gången fungera tycker jag!