Jag tycker inte att det finns någon speciell ålder för att två personer ska bli föräldrar, speciellt inte när man är 16+ eller ska fylla 16 eller sånt där. Visst att man har skolan att gå i under de tidiga åren, men den kan man faktiskt alltid gå tillbaka till också. Jag kan säga att jag ångrade att jag hoppade av skolan när jag fick reda på att jag var gravid, jag tänkte att "jag kommer ändå inte kunna ta igen allt och bla bla bla". Men jag kunde helt klart kunnat gått klart det året i skolan, utan problem. Men jag ska absolut gå tillbaka till skolan sen, jag ska ha ett jobb och jag ska försörja mitt barn. Jag tänker inte leva på massa bidrag, jag ska klara mig själv och det är jag helt besämd på. Jag skulle inte heller skämmas om jag skulle vara så illa tvungen att behöva leva på soc i en månad, men det kommer jag inte behöva för jag tycker själv att jag har det väldigt bra ställt. Jag kommer inte slösa mina pengar på massa onödiga saker, som mobiler, nya datorer, nya tv apparater eller sånt. Inte heller springa och köpa nya kläder varje månad, det gör jag inte nu heller. Men det kommer absolut inte bli mycket köp till mig själv, först och främst ska min älskade dotter ha mat på bordet & de pengarna som blir över ska gå till henne - ingen fråga om saken.

Jag vet att folk kan få olika uppfattningar om en tjej på 17 år snart 18 år ska bli mamma, oftast kanske deras första tanke är att "hon kommer inte klara det, hon kommer ha sitt barn som en leksak och gå ut på helgerna" eller kanske "hon har inte levt klart sitt liv?". Nej jag kanske inte hann leva livet till 100%, men jag tycker att jag har gjort det mesta av mitt liv när jag inte var gravid och önskar inte att jag hade gjort mer utav något som jag inte sedan kommer kunna att göra. Jag kommer inte heller att lämna bort min dotter varje helg för att kunna gå ut och dricka och roa mig med mina vänner, har jag valt att bli mamma och lämna mitt gamla liv bakom min rygg så har jag gjort det. Jag ångrar inte heller att jag valt att lämna det gamla och gå in i ett mer "vuxet liv", jag älskar att bli mamma och ser verkligen fram emot det. 

Jag sitter mer än gärna inne varje helg med min dotter i famnen med en fast blick på henne, hon kommer gå före allt och jag kommer nog nästan aldrig att gå ut. Äldre föräldrar går faktiskt också ut, men jag förstår inte varför det är sådant problem när de yngre ska gå ut för första gången? Jag vet att det är äldre som kan gå ut oftare än de yngre. Det finns äldre som har alkohol inblandad i vardagen bland sina barn, och inte heller till en rymlig nivå. Utan dom kan vara full väldigt ofta medans deras barn är hemma som inte alls är så gamla. 

Alla kan bli bra föräldrar, trots deras yngre. Det är ofta folk som tror att de yngre måste leva på bidrag och det ena med det andra, men likaså äldre kan också leva på dessa bidrag. Det är inte heller alla yngre som lever på bidrag, jag känner flertal som är unga föräldrar som inte lever på minsta lilla bidrag. Som också tar hand om sina barn och inte alls går ut lika ofta. Visst det finns yngre som kan gå ut lite för ofta, men varför dra alla över samma kant? 

Jag kan bara tala för mig själv, och jag vet att jag inte kommer vara ute ofta om jag ens tänker vara ute. Jag vill vara delaktig i mitt barns liv varje dag, varje minut och varje sekund. Jag vet inte varför jag skriver det här nu, när ingen har sagt något om att jag nu inte skulle klara av det. Men jag känner bara att jag vet vad jag gett mig inpå och jag kommer göra allt för den lilla och jag kommer aldrig någonsin lämna bort henne varje helg, en gång i månaden osv.. Min lilla ska veta vem sina föräldrar är och hon ska inte behövas lämnas bort gång på gång för att dom ska kunna leva sitt liv? Mitt liv tänker jag leva, tillsammans med min dotter.

Sovit länge idag, ja ovanligt länge. Ville somna om när jag vaknade vid ett men var för pigg för att kunna koncentrera mig så det gick inge vidare. Så idag kanske man slipper springa runt och gapa och vara piss trött hela dagen eftersom man fick sova ut för en gångs skull! Var väl förmodligen för att dom åkte och handlade och Johannes försvann, så det blev helt tyst och skönt var det! Mindre trevligt sedan att vakna att mamma har damp på Tobbe för att han släppt in en geting. Dom är nämligen tillbaka utanför våran dörr till baksidan, dom små irriterande idioterna! Jag vill väl kanske kunna gå ut på baksidan jag också ibland, men icke..

Ja jag tänkte också säga tack för alla kommentarer, ännu en gång! Det är alltid lika roligt att få en massa kommentarer och det har inte varit en enda som gjort mig illa eller sådant, så ni gör mig väldigt glad och det värmer i hjärtat med alla dessa "lycka till" kommentarer. Jag hoppas ni fortsätter kommentera och nu vet ni ju också att jag uppskattar det så mycket och det gör mig glad. Sen om jag inte svarar tillbaka på alla, då ber jag om ursäkt.. Ibland är det kanske 5 som ligger där och ska pupliceras, så då kanske det händer att jag glömmer bort någon fast jag trott jag svarat - ber så mycket om ursäkt i så fall!

Funderar på om jag ska "härma" en del andra bloggar med att ha en frågestund för första gången och kanske sista, men bara prova på. Eftersom jag älskar kommentarer och frågorna ni ställer och att ge er svar och kanske sitta och klura på vad man ska ge för svar. Men jag vet inte, vad tycker ni som följer bloggen?..

Ingen Johanna har ännu setts till, buhu! Hon skulle fira någon först (?) om jag inte hörde eller minns fel.. Ja, ni vet ju mitt minne och så min dåliga hörsel på det - det gör inte saken bättre. Men hon dyker upp när hon dyker upp, har ingen brådska om man säger så! Har ju hela kvällen på oss men båda två kanske är en aning trött, vem vet? Blir som sagt massa one tree hill kollande, eller ja det kanske inte blir lika mycket som det skulle ha blivit om man började tidigare!

Imorgon ska jag förmodligen träffa Julia igen, om hon kommer ihåg det. Nästan otroligt att jag kom ihåg det, haha! Ska skicka ett sms till henne nu eller lite senare och höra efter. 

Nu måste jag kila ut en snabbis!

Sitter och busar med lillan, hon livar som en tok fast det gör hon nästan jämt till musiken.. Tror även att hon gått och skaffat sig hicka också, så att det är lite därför hon är på viset - gullungen min! 

Ska lite senare eller något tag nu någon gång mysa med Johanna, kolla på lite OTH och snacka skit. Det är inget fel med det, det är bara massa positivt tycker jag faktiskt! One tree hill är det bästa att kika på när man har massa i tankarna, man blir så inne i allt och glömmer allt runt omkring - helt okej! 

Johannes klämde sitt finger för inte alls på länge sedan idag, och det svider alltid lika mycket i hjärtat av att se honom ha ont och skrika och gråta. Hur ska man inte då känna när sin egen dotter gör sig illa? Får fängsla fast henne så hon inte får sig någon skada. . Lär väl ändå dröja ett bra tag innan hon börjar bli som Johannes och ska göra allt och ingenting, men man kan ju alltid hoppas.. Skulle få sån ångest om hon gjorde illa sig och skylla allt på mig, men det kanske är så en mamma känner vad vet jag?.. 

Var och kikade på lägenheten idag och det var väldigt fräsh tycker jag. Hade tvättmaskin och diskmaskin också, snacka om att jag blev ännu gladare! Eftersom jag hatar mer än allt att vara nere i tvättstugor, och diska tycker jag inte är så speciellt roligt heller.   

Stor var den också för att vara en etta tycker jag, kommer säkert trivas där när man fått dit möblerna som man vill ha och ska trivas med också. 

Var och handlade lite små grejer till lägenheten sen också, tittade även på möbler som jag blev sugen på. Så nu känns det att det verkligen är på gång allting & bra känns det.

Ska ta och vila en sväng nu tror jag, har världens sämsta humör så jag vet inte var jag ska ta vägen faktiskt! Så får hålla tummarna och hoppas på att det går över så småning om..

Har haft Johanna & Julia på besök en sväng, Johanna kilade iväg till killen sin lite tidigare så jag och Julia satt och kikade på någon cp film. Hon fick även känna lillan busa ifrån sig riktigt mycket också! Min lilla gofia, världens mysigaste bebbe. 

Ska nog snart gå och lägga mig i sängen och kolla på lite one tree hill tills jag somnar, är så galet trött och har inte sovit så mycket idag som de tidigare dagarna. Ska ju ändå åka och kolla på lägenheten imorgon mellan 10.00-11.00 så man måste ju komma upp också! Syster ville också följa med, men det beror ju på om hon är vaken också. Sen snart inom kort framtid blir det att ta bilen och köpa en jäkla massa möbler! Nej, men det som är sådant som man behöver i alla fall för att man ska känna sig hemma & att det ska kännas trevligt och se bra ut..

Jag glömde ju lägga upp en bild i söndags när jag gick in i V.32 och ja som jag sagt hela tiden så har jag ju fått det sämsta minnet.. Så råkade jag även ta bilden från fel sida den här gången, men det är väl ingen större fara. Måste även säga att jag själv tycker jag gått och skaffat en mega mage & men det är så det blir! 

Med eller utan dig vid min sida, tänker jag gå vidare med mitt liv med ett stort leende på läpparna. Saker gick för långt, det blev för mycket på samma gång och då tar det stopp. Trots att man aldrig trott att det fanns något slut, så kom det bakom det där hörnet och tog oss med storm och såg till att det absolut visst fanns ett stopp. Men det är sånt som händer, man kan inte ligga och grubbla över det hela livet och i en evighet heller. Varför inte bara se tillbaka och le, istället för att ligga och vara ledsen och besviken? Jag ser ingen meningen i det längre, dock har jag inte varit där på en evighet men ändå. 

Saker och ting kommer ibland och dyker upp när man minst anar det, men det kanske har sin mening i varför det blir som det blir ibland. Man ser själv var allt började få sitt slut och sitt stopp på det lidandet. Det var dags att lämna smärtan och gå vidare.