Känns som att det var i förrgår som jag gick in i vecka 22, men icke det är en hel vecka sen. Lika nu som senast så rinner dagar iväg, allt går så otroligt fort! Men det är jag fortfarande lika glad över, det är ju bara bra det! Skulle kanske få lite små panik om det skulle gå segt hela dagarna, då skulle man ju ha längtat ännu mer än vad man redan gör eller?..

Är i alla fall toppen att ha henne där inne och känna att det verkligen är på riktigt även fast det kan vara svårt att förstå, vad vi har gjort som är så underbart. Båda två är glad över det och ja det går nog inte riktigt att förklara hur det känns, men ni som varit här eller är här vet nog.

Hon har livat på från måndag - fredag så det inte är sant, har nästan inte varit en lugn timme så nu har hon tagit en helg vila kanske, för sen i fredags kväll/natt så gav hon upp och nu är hon mest på hugget när man lägger sig i sängen och ska sova. "God morgon sparkarna" har hon slutat med, har nog inte varit några den här veckan tror jag. Hon kanske har lagt upp ett eget schema?

Kan knappt ha benen liggandes och rakt ut när jag ligger på ryggen, får jätte ont i slutet av magen det flesta gångerna. Så blir oftast sidan med benen lite högre upp, är lite små svårt att hitta de rätta lägena att ligga i som är skapligt bekväma men det går över. Eller så är det bara att lägga något under benen eller dra upp dom lite så blir det bra ganska fort!

Får små ont i mitten av magen ibland när jag reser mig upp och det är lite små läskigt, ibland svider det till men det kanske inte ens har med graviditeten att göra, i alla fall inte att det svider men jag vet ju inte för det är ju ändå mitt första.

Det är ju bara runt 17 veckor kvar tills hon egentligen ska komma ut, jag trodde det skulle ta en evighet för mig bara att komma upp i vecka 17 och nu är det bara dom veckorna kvar. Kanske bäst att fixa lite saker så småning om, med tanke på att tiden bara rusar iväg som jag sagt säkert 1000 gånger!

Tjock blir man, men det är det så klart värt för att låta något absolut underbart ska få komma till, tack vare Philip.

Barnet:
Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.
Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 600 gram.

 

 

Hannele - Mamma till Kevin & Gravid igen

5 juni 2010 10:49

Otroligt mysig mage du har :) hihi.

http://mammah.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...