Varför går det aldrig att kunna beskriva hur mycket du betyder för mig? Det verkar fan vara helt omöjligt, kan skriva hur mycket som helst men jag får ändå sån panik eftersom det är så mycket mer jag vill skriva! Är som att jag kommer skriva tills jag blöder om fingertopparna, det är väldigt underligt det där.

Du vet hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig och att jag inte klarar mig utan dig. Men ändå är det något där som saknas, det är så mycket mer jag vill säga och jag vill säga det om och om igen. Det kanske beror på att det är så att jag verkligen vill att du ska förstå?

Mitt liv skulle inte fungera helt och håller utan dig vid mina sida, trots att det många gånger kan ha sett ut som att jag rent av bara struntat i dig. Men det har jag aldrig gjort, även om jag inte hört av mig, verkar så lite kär som det bara går så växer kärleken mer hela tiden, den minskar aldrig, och du är i mina tankar exakt hela tiden och jag trodde inte att man kunde vara så kär efter nio månader. Men jo då, med dig är allt möjligt och det är så bevisat så det går, och det står klart och tydligt att vad som än händer så lyckas ingenting komma emellan.

Dagar och veckor ifrån varandra, med kontakt eller inte så finns det ändå något så starkt emellan som håller oss ihop. Det gör mig så glad, så lycklig och varm av att veta att jag har dig och veta att du är min och att ingenting någonsin ska få ta dig ifrån mig!

Förlåt för alla gånger jag lämnat dig vid sidan av och stuckit och inte hört av mig, låtit dig få göra det. Att jag varit sånt svin och svikit dig gång på gång trots alla chanser, jag har varit en jävla idiot mot dig och det skäms jag för och jag förstår inte ens att jag skriver det här eftersom jag mår så dåligt över att tänka på allt, men jag har gjort det och då får jag fan ta och stå för det också. Förlåt också för att jag har sårat dig, för att du har fått bett mig om en ursäkt, jag förstår inte hur jag kunnat varit så elak mot dig, och för att jag hållt saker hemliga för dig.

Men det är slut med det där nu och jag kommer aldrig att svika dig igen, jag kommer bara hålla dig nära mig och aldrig släppa taget om dig. Jag har aldrig ångrat mig så mycket över något i hela mitt liv, och jag vill verkligen att du ska veta det och att du någon dag ska vara säker på att jag finns här och jag ska ingenstans, och allt jag säger tänker jag stå fast vid, inget svek, inga tårar bara en massa underbar kärlek!

Du vet att du är mitt allt och att du får mitt hjärta att slå som inget annat. Jag älskar att se på dig, jag blir alltid så varm i kroppen och det är fortfarande massa fjärilar från topp till tå varje gång du rör vid mig. Du har gjort mig till den lyckligaste människan i denna värld, och av att se din glädje och din lycka gör mig hel. Jag kan inget annat än att vara på topp av att veta att du mår bra.

Finns inget jag hellre vill nu än att vara i din famn och förklara min kärlek till dig!

Först och främst tänker jag säga igen att jag ääälskar min pojke, och det känns som att man är nykär om och om igen fast med mycket starkare kärlek än vad det är i början! Så happy och så ska det fortsätta!  

Har bara legat i soffan hela dagen och degat framför datan, är jätte seg och trött fortfarande även fast jag piggade på mig efter en dusch så hjälpte det inte mycket trots allt.
Vill så gärna ha en massa gotta ikväll då jag är så sjukt sugen på kex och ost eller något, synd bara att man inte kan äta favorit osten nu då man är gravid! Fast då har man ju kanske en liten grej till att längta efter, haha!  

Imorgon ska jag åka iväg och äntligen träffa Philipen, så jag längtar och har längtat! Den här veckan kommer bli toppen det känner jag på mig, det som står i vägen är väl sjukan då. Den får ta och försvinna nu, fast det är värst på morgonen och kvällarna och självklart bara för det så ska dom sätta ultraljudet ganska tidigt.

Ska väl kanske ta mig tid och mysa lite med lillebror nu, vet inte när jag träffar honom nästa gång igen! Ska försöka tigga åt mig något varmt av mor min, jag är som sagt världens segaste människa på denna planet tror jag, men det är sånt man får se till att göra sig av med!

    

Vaknade ganska sent idag och blev skapligt chockad när jag såg att klockan var efter tolv tror jag det var, då jag trodde att den bara var nio efteresom jag fortfarande var så sjukt trött. Men blev glad i alla fall, har inte sovit länge på flera månader!

Fortfarande lika stört sjuk och det börjar bli jäkligt tjatigt på riktigt, - ååååh!! Jag som hatar att vara sjuk, tycker jag blir sjuk så lätt efter att jag blev gravid i alla fall.  Men dock blev jag väl det innan också, men nu var det faktiskt inte alls så länge sen sist jag var sjuk så.. Det kanske är min missbildade hjärna som delar med sig ut till resten av kroppen så den inte heller orkar stå emot? Vad vet jag?

Idag igen blir det att ligga och försöka ta det super lugnt, ska bara göra det resten av veckan också fast det går ju inte då vi ska till Gävle på ultraljud på onsdag! Jag längtar lika mycket nu, och är lika nervös den här gången också! Hoppas det är lika mycket liv nu som sist, det är så gulligt tycker jag. Fast jag förstår inte hur dom kan se allt, jag såg ju nästan ingenting så när hon skulle visa så såg jag fortfarande ingenting. Ska försöka lyssna mer den här gången, för sist gick det inte så bra då jag var helt inne i att se det som pågick.  

Längtar efter min pojke gör jag också, var 8 dagar sen vi sågs ju! Hoppas det går snabbt och att jag orkar åka dit snart, bara jag blir lite bättre så kommer jag göra det direkt. Msygit blir det förstår ni, älskar att spendera tid med min pojke!

Syyyynd att man måste spela "bra" i några veckor, sen måste man ju liksom bara visa att man är lika som innan? Elaka jävel..