Vad jag inte gillar att ta massa beslut som ska vara stora på ett sätt, sjukt ibland att man måste välja bort personer som man ändå vill ha med sig under en lång resa genom livet. Men ibland så måste man ju ändå tänka på dom andra man bryr sig om, som kanske beter sig bättre och har ett acceptabelt beteende.

Men saker kommer ändå att lösa sig på något sätt om man bara har modet till att sätta sin egen fot i vägen, så att dom förstår allvaret. Antagligen har man inte försökt tillräckligt eftersom det inte lyckats med någon framsteg ännu.

När man vet hur saker och ting slutade sist kanske man ska ta och tänka igenom allt en extra gång, när det är på väg dit igen. Men nu är det försent, ser i alla fall så ut!

Känns som att det var i förrgår som jag gick in i vecka 22, men icke det är en hel vecka sen. Lika nu som senast så rinner dagar iväg, allt går så otroligt fort! Men det är jag fortfarande lika glad över, det är ju bara bra det! Skulle kanske få lite små panik om det skulle gå segt hela dagarna, då skulle man ju ha längtat ännu mer än vad man redan gör eller?..

Är i alla fall toppen att ha henne där inne och känna att det verkligen är på riktigt även fast det kan vara svårt att förstå, vad vi har gjort som är så underbart. Båda två är glad över det och ja det går nog inte riktigt att förklara hur det känns, men ni som varit här eller är här vet nog.

Hon har livat på från måndag - fredag så det inte är sant, har nästan inte varit en lugn timme så nu har hon tagit en helg vila kanske, för sen i fredags kväll/natt så gav hon upp och nu är hon mest på hugget när man lägger sig i sängen och ska sova. "God morgon sparkarna" har hon slutat med, har nog inte varit några den här veckan tror jag. Hon kanske har lagt upp ett eget schema?

Kan knappt ha benen liggandes och rakt ut när jag ligger på ryggen, får jätte ont i slutet av magen det flesta gångerna. Så blir oftast sidan med benen lite högre upp, är lite små svårt att hitta de rätta lägena att ligga i som är skapligt bekväma men det går över. Eller så är det bara att lägga något under benen eller dra upp dom lite så blir det bra ganska fort!

Får små ont i mitten av magen ibland när jag reser mig upp och det är lite små läskigt, ibland svider det till men det kanske inte ens har med graviditeten att göra, i alla fall inte att det svider men jag vet ju inte för det är ju ändå mitt första.

Det är ju bara runt 17 veckor kvar tills hon egentligen ska komma ut, jag trodde det skulle ta en evighet för mig bara att komma upp i vecka 17 och nu är det bara dom veckorna kvar. Kanske bäst att fixa lite saker så småning om, med tanke på att tiden bara rusar iväg som jag sagt säkert 1000 gånger!

Tjock blir man, men det är det så klart värt för att låta något absolut underbart ska få komma till, tack vare Philip.

Barnet:
Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.
Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 600 gram.