Efter mycket om och men fick jag tillslut ner Johannes bredvid mor i sängen. Han blev hungrig så där rakt upp och ner så mamma fick göra i ordning mat åt honom som han glatt åt upp. Så nu sover han nog gott som man gör med en mättande mage!

Ska väl ta och bita ihop jag också och försöka trampa vidare och göra det bästa jag kan utav allting, frågan är ju bara hur.. Hmm, för mycket funderingar för en liten efterbliven hjärna!

Ja det här blev ett kort inlägg, så nu ska jag ta mitt pick och pack och dra mig in mot sängen snarast, ja det kanske blir om en timme om jag har oturen på min sida.

 

Mamma har gick och la sig för en stund sen, så Johannes sitter uppe med mig och kikar på ghost whisperer, dock kanske inte det bästa för en fyra åring att se, men jag lyckas ju berätta bort allting och säger något helt annat än vad det är så han bryr sig inte så mycket. Han är hur pigg som helst och jag tror det blir en lång kväll för honom då han vaknade för ca två timmar sen.

Jag har tänkt flera gånger per dag nu i flera dagar att jag ska ta någon ny bild på magen för att sen se hur den växer på. Jag ser ju inte själv så då måste kameran finnas där för att hjälpa mig, trots de här tankarna flera gånger så kommer jag alltid på att min mobil inte har något batteri och laddaren har jag inte här. Klantig jag är som får tankarna ännu fler gånger när jag innerst inne vet hur det egentligen är.

Näpp, nu ska jag försöka natta lilleman!

 

Sitter och är sugen på allt bara för att jag inte kan ta mig ut och inskaffa det. Varför ska man alltid bli sugen på det man inte kan köpa? Varför ska man alltid ha det man inte kan få? Blää på det.

Om en eller två veckor händer det grejer, då blir det besök och mys förmodligen! - Toppen..
Sen tills det ska man väl försöka pyssla på med någon värt så att tiden rinner iväg, bara det inte är lögner som byggs på hela dagarna.

Ska fortsätta att ringa min kära syster som inte alls vill svara när jag ringer, dumma dig!

 

Vad tiden runnit iväg, känns som att jag nyss fick reda på att jag var gravid! Det går ju hur fort som helst och hoppas att det går lika fort nu tills det är dags för lillan att visa sig.
Hon stökar oftast på större delar utav dagarna och ligger och trycker så ibland gör det skapligt ont. Ibland när man kommer åt magen och hon ligger med något där som känns rätt så tydligt så försvinner det snabbt så fort man kommer åt det, eller så gör det så jäkla ont ibland när man stuttar åt det.

Har fått super ont nere i ryggen, sidorna och höfterna så vissa dagar vet man inte var man ska ta vägen. Vill hitta något sätt som får det att försvinna eller minska i alla fall, för hitills har det varit ett problem att röra på sig eftersom jag får som ett stort håll i magen så det är svårt att ta stegen framåt. Sen ibland är det svårt att sitta för att även det också gör ont, ska leta reda på mammas band och se om det hjälper till.

Men när jag känner lillan sparka eller hennes rörelser, så blir jag alltid lika varm i kroppen glädjen lyckas fyllas på till toppen på en enda sekund. Det är då man vet att det spelar ingen roll hur ont jag har egentligen, för så länge hon mår bra så kan jag bära på hur mycket värk som helst och det är värt det, det är det verkligen! Sen om ca fyra månader så är det ändå borta, kanske inte ryggen eftersom den alltid har varit stökig men det kommer ju absolut bli en mycket mildare värk som man kan hantera mycket bättre.

Imorse när jag vaknade så knivade det till i sidan av ryggen igenom ryggen till andra sidan, upp till halsen och satt sig som en klump i halsen. Till det fick jag en för jäkla värk, kändes som en grym jäkla mensvärk. Så började lillan sparka som en galning, vilket fick mig att sluta tänka på värken och bara fokusera på det hon höll på med.

Jag tycker inte det är besvärligt eller sånt där att ha henne, det är det bästa valet som jag någonsin gjort och tillsammans med Philip. Jag längtar så otroligt mycket efter att få se henne och hålla i henne, känns som att jag aldrig kommer vilja släppa taget om henne.

Hon är världens goaste och så mysig så det är sjukt, jag älskar varje sekund som gravid och allt annat spelar ingen större roll!
Hon diggar till rise against, ingen annan musik. Funderar på om hon hört när Philip lyssnat och kanske känner igen musiken, för hon verkar inte så förtjust i annan musik!

Hicka är nog inte hennes favorit, så som hon håller på när hon har det. Hon blir lite små galen den lilla gullisen.

Hon kan vara hur livlig som helst, men när Philip lägger handen på magen slutar hon och han har bara fått känna en spark. Men går han ifrån börjar hon liva igen, precis som att hon vill ha han i närheten hela tiden.

När Johannes lägger handen på magen, då kickar hon ifrån sig rejält och lill grabben blir så förvånad och flinar som en tok!

När syster känner, hon har bara känt på magen en gång tror jag? I alla fall lika där blir hon hur lugn som helst, och Angelica säger att det är för att hon älskar Angelica så mycket så hon inte vill sparka henne  ..

Mamma har bara sett sparkar, men lika hon blev glad och tjöt till.

Ja, vår lilla tjej sprider väldigt mycket lycka omkring sig!