Vad tiden runnit iväg, känns som att jag nyss fick reda på att jag var gravid! Det går ju hur fort som helst och hoppas att det går lika fort nu tills det är dags för lillan att visa sig.
Hon stökar oftast på större delar utav dagarna och ligger och trycker så ibland gör det skapligt ont. Ibland när man kommer åt magen och hon ligger med något där som känns rätt så tydligt så försvinner det snabbt så fort man kommer åt det, eller så gör det så jäkla ont ibland när man stuttar åt det.

Har fått super ont nere i ryggen, sidorna och höfterna så vissa dagar vet man inte var man ska ta vägen. Vill hitta något sätt som får det att försvinna eller minska i alla fall, för hitills har det varit ett problem att röra på sig eftersom jag får som ett stort håll i magen så det är svårt att ta stegen framåt. Sen ibland är det svårt att sitta för att även det också gör ont, ska leta reda på mammas band och se om det hjälper till.

Men när jag känner lillan sparka eller hennes rörelser, så blir jag alltid lika varm i kroppen glädjen lyckas fyllas på till toppen på en enda sekund. Det är då man vet att det spelar ingen roll hur ont jag har egentligen, för så länge hon mår bra så kan jag bära på hur mycket värk som helst och det är värt det, det är det verkligen! Sen om ca fyra månader så är det ändå borta, kanske inte ryggen eftersom den alltid har varit stökig men det kommer ju absolut bli en mycket mildare värk som man kan hantera mycket bättre.

Imorse när jag vaknade så knivade det till i sidan av ryggen igenom ryggen till andra sidan, upp till halsen och satt sig som en klump i halsen. Till det fick jag en för jäkla värk, kändes som en grym jäkla mensvärk. Så började lillan sparka som en galning, vilket fick mig att sluta tänka på värken och bara fokusera på det hon höll på med.

Jag tycker inte det är besvärligt eller sånt där att ha henne, det är det bästa valet som jag någonsin gjort och tillsammans med Philip. Jag längtar så otroligt mycket efter att få se henne och hålla i henne, känns som att jag aldrig kommer vilja släppa taget om henne.

Hon är världens goaste och så mysig så det är sjukt, jag älskar varje sekund som gravid och allt annat spelar ingen större roll!
Hon diggar till rise against, ingen annan musik. Funderar på om hon hört när Philip lyssnat och kanske känner igen musiken, för hon verkar inte så förtjust i annan musik!

Hicka är nog inte hennes favorit, så som hon håller på när hon har det. Hon blir lite små galen den lilla gullisen.

Hon kan vara hur livlig som helst, men när Philip lägger handen på magen slutar hon och han har bara fått känna en spark. Men går han ifrån börjar hon liva igen, precis som att hon vill ha han i närheten hela tiden.

När Johannes lägger handen på magen, då kickar hon ifrån sig rejält och lill grabben blir så förvånad och flinar som en tok!

När syster känner, hon har bara känt på magen en gång tror jag? I alla fall lika där blir hon hur lugn som helst, och Angelica säger att det är för att hon älskar Angelica så mycket så hon inte vill sparka henne  ..

Mamma har bara sett sparkar, men lika hon blev glad och tjöt till.

Ja, vår lilla tjej sprider väldigt mycket lycka omkring sig!

 

beatrice

23 maj 2010 12:41

Gumman du måste ju börja lägga ut lite magbilder vecka för vecka så man får se hur det växer! :)

http://diaryofmylife.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...