Ibland saknar man någon att spendera sin tid med, någon att göra saker med, känna trygghet med, någon som säger alla de där sakerna man vill höra, någon som gör en glad när ingen annan lyckas, någon som helt enkelt får ens värld att snurra eller något liknande. Kärlek kan vara riktigt dryg ibland, irriterande och skit. Men i början jo då är allt perfekt, sen ska det alltid gå utför och sen mår man bara skit. Så hur mycket man en saknar den, så hittar man aldrig någon att dela den med som vill vad man själv vill, om tycker lika som en själv.

Så jag kommer fortsätta så som jag gör nu, att bara fokusera på min lilla flicka och skita i alla killar som ska vara idioter, för det verkar som om dom inte kan vara något annat.

För övrigt så är Theresa fortfarande världens surigaste, skriker och härjar. Men jag gör mitt bästa, men så fort man slutar med att t.ex hoppa runt med henne så blir hon ännu mer arg. Så nu får jag försöka hitta på något som ej är överansträngande så hon är nöjd. Fast nu sover hon, men det ger mig mer tid att tänka! .

Theresa sover äntligen, tycker så synd om henne när hon är så ledsen då man försöker med allt och ej hittar lösningen - men det gjorde jag tillslut!

Hur många gånger kan man bli sviken av en människa? Man litar på allt den säger, varje gång tomma lovanden. Löften som bara bryts, gång på gång. Det är ju rätt sorgligt, att ej kunna säga som det är. Att ej kunna säga till att det inte blir så, nej här låter vi allt bara vara utan att säga ett jävla skit. Irriterad blir man också, och det är det sista jag behöver nu. Men man blir väl van, vantrivs med skiten. Vill sluta blogga också, är så sjukt tråkigt.. Skriva för ingen typ, vad tjänar det till .

Känner också som att jag bara vill vara osynlig ett tag, inte prata med omvärlden eller iofs, det var kanske att ta i. Är väl visserligen bara en enda människa, som alltid gör en så fruktansvärt deprimerad, går knappt att se in i honoms ögon utan att det ska hugga i ens hjärta, men ändå ler man på. Och här berättar jag om halva mitt liv, en övertrött människa är vad jag är och kan nästan garantera att detta blogginlägg försvinner imorgon när jag ser att jag skrivit detta.

Tror jag sätter lösen på skiten också, vore väl bra trevligt det. Kan man skriva av sig utan att någon ser, gör väl ingen ändå. Åh är så sarkastig nu så det är inte sant, wiho sov gott hej.  

Theresa är sjukt trött, men ändå skit arg när man lägger henne i sängen och hon har fått allting ordnat, ny blöja, mat och allt som får henne nöjd för att sova. Inte vill hon att man ska gosa med henne heller, nej hon vill ingenting utan bara skriker. Så jag vet inte riktigt vad felet är, lär väl ta ett tag innan jag inser det.. Är inte heller det roligaste när hon skriker allt hon har när man själv har en sprängande huvudvärk, men ibland får man leva med sånt! Nä men nu ska jag väl försöka ta reda på vad felet är, ännu en gång.

Visst är det jobbigt att sakna en person och inte veta när man får ha den i sin famn igen, det är en ren plåga. Jag tänker på dig varje dag, hela tiden och alltid när man ska lägga sig. Jag minns sista gången, när du åkte och var helt förstörd. Inte det minnet jag vill bära med mig tills nästa gång vi ses, önskar det vore lyckligare än så. Det känns alltid som att det är jag som gjort något så att det blev så här, önskar att någon sa motsatsen. Det är ett stort hål, som värker och gör det svårt att ta andetag vid vissa tillfällen. Ångest, finns det också en hel del utav.

Nä nu längtar jag bara tills nästa gång, få hålla om dig och pussa på dig och säga att jag älskar dig så mycket. För det gör jag varje dag och ingenting kommer att kunna ändra på det. Bara du har det bra, så blir en del utav mig lycklig även fast sorgen är stor nog.

Nu lite gladare ting, lill hjärtat är världens bästa och goaste. Allt hon gör är så roligt, men hon är lite för "farlig" dessa dagar. Rullar hela tiden, så blir hon ändå rädd för att hon gör det men det försvinner väl kanske med tiden.

Yäyä, jag suger på det här med att skriva i bloggen, men vem fan bryr sig? . Ja ni, vad ska jag skriva då... Theresa har fått lite nya grejer, nappar, flaskor, scarfar, kläder av gudis och mössor. Hon blev glad när hon såg alla nappar ialf, är ju positivt . Lill bebben har även börjat hålla i sin flaska, lite lätt så där - till den flyger iväg.. Eller så fjantar hon, och pratar med flaskan och ska bita och suga på allt annat förutom nappen. Även tar bort den, nästintill hela tiden - skön tjej. 

Allt jag skriver om här, är ju nästan bara om henne, har jag märkt. Men men, vad gör det hon är ju allt för mig så då delar jag mer än gärna med mig utav min glädje och hennes vardag också. Är helt inne i twilight böckerna också, på tal om Theresa - hahah.. Går ju inte att sluta läsa dom, har trean på tur nu som jag börjar med imorgon! Det blir as bra det, kan jag ju säga.

Spenderar alla mina dagar, eller det var väl till att överdriva men - nästan, alla mina dagar med Beatriiice, är  det också ska ni veta. Tänk så man kan skratta, även allt knas händer hela tiden. Man blir utlåst, så man får ringa efter syster så hon får åka hit och komma och släppa in oss - så kan det gå när handtag går sönder. Det här hände dock för ett tag sedan men, det är ändå lika roligt i tankarna. Panikslagen, var vi allt men det är lätt att skratta bort det då och nu.

Nä, har bara massa tankar som for omkring i skallen nu så jag lägger ner för tillfället så ni slipper bli drabbade, just nu i alla fall  

OCH JAG FÅR ÄVEN DAMP PÅ DEN HÄR JÄVLA BLOGGSAKEN, SKIT HELVETE JÄMT NÄR MAN SKA LADDA UPP BILDER!!!!!!!!!!! puss.

Inte mycket att säga, inte mycket att skriva då heller. Är mycket som händer runt om nu, mycket knas mycker funderingar och massa mer. Men Beatrice kommer förbi senare, sen tar jag mitt pick och pack + lillan och sussar hos mormor och läser lite papper som är kaos.

Bye bye bye.

Mmmh, har förmodligen knutar (vilket jag hoppas på) i hela vänster axel och ner till armbågen, hela höger sida i ryggen + det bränner och gör ont i min höft på vänster. Fy satan, och jag blir ap trött i armen av att bara skriva lite lite på datorn. Men farfar ska komma sen, så då ska han får massera mig för han är verkligen grym på det! Så får vi se, om det bara är knutar eller om det blir värre .

Theresa har inte sovit så bra, hon har gallskrikit som sjutton sen klockan sex imorse. Så somnade hon, så ringde farfar och jag vart vungen att ha mobilen på med ljud så jag hörde och lillfia blev super rädd och skrek allt hon hade igen. Vaknade av hennes skrik, och inte sjävla telefonen. Bra gjort Frida.

Så idag är det en sån där skit kass dag, som man nästan alltied får spendera ensam! Skit roligt det med, men får fira den med min lill flicka och mormor kommer förbi. Är ju som sagt lite lätt handdikappad så tycker det är läskigt att bära runt på Theresa pga det, så hon skulle komma och hjälpa till! Hon har ju ingen att "fira" med heller, så vi kan väl slå våra sinnen ihop! Tror Angelica skulle kika upp med och säga hej, men förvånar mig inte om hon som jag glömde bort att det var alla hjärtans dag idag. Så då ska hon väl vara med sin pojke och äta med honom istället.

Nu ska jag väl vänta på att min älskling ska vakna, vill kramas och pussas med henne!