Det ilar i hela magen och jag får snart nå jäkla ryck, speciellt neråt. Men uscha, har såna värkar hela tiden och ryggen tar död på mig snart! Jag gruvar mig för att resa mig upp från soffan, fotöljen eller sängen. För jag vet hur jäkla ont det gör, och jag vet hur förbannat mer ont det gör av varje steg som jag tar. Ja, jag vet att jag ska röra på mig. Men det är inte så jäklar lätt när det verkligen är en riktigt plåga att gå ner på baksidan, det är alltså två trappsteg. Min flicka gör nästan ingenting, lägger man handen där på så är det bara en liten buff tillbaka. Annars blir hon helt tokig när man lägger handen där, då har man nästan varit körd om man försökt sova och nuddar magen med handen.. 

Vill bara att det här ska gå över, känns som en mensvärk x2000 - minst. Det ilar genom magen in i ryggen, fy bubblan. Spelar ingen roll hur jag ligger eller sitter, det är lika jäkligt ändå. Om lillfia kunde sparka på som vanligt så man fick glömma värken för en stund, och bara le och vara underbart glad.

Allting såg bra ut och det är huvudsaken nu när det känns som att det inte alls känns så vidare bra! Har ju så galet ont hela dagarna och hon är inte lika "crazy" längre, fast det kanske beror på att det blir allt mindre utrymme där inne för liten flicka. Var bara där en kvart och kollade inte allt som vi brukade göra, var väl kanske för att Kicki var på semester också. Då vi inte brukar prata om annat också osv.. 

Älskar verkligen att höra lill flickan, det är så underbart och det finns inget bättre att lyssna på. Har även gått ner ett kilo, vet inte hur det gått till men så var det i alla fall!

Vikt: 67.

Blodtryck: 110/70.

Hjärtljud: 140.

Den stuttar i över allt, i precis allting. Jag lyckas slå upp kylskåp så jag får kanten i magen, jag lyckas gå in i kanterna på plåtar som man lägger in i ugnen. Varje gång jag ska ut något ut kylskåpet, slår det i i magen? Jag går in i kanterna på byrå och jag lyckas med precis allt. Den stuttar i nästan allting, jag kanske inte är van att gå runt och klumsa med en gigantisk mage.. Man glömmer ju bort att den är där samtidigt som man inte gör det, jag går ju inte i alla bord och när jag sätter mig ner så slår den nästan alltid i bordet.

Jag snubbar nästan hela tiden och för någon vecka sen höll jag på att ramla ner för trappen, vad fan är detta? Hur kan jag ha blivit så jäkla otroligt cp klantig? Stackars unge, hon lär ju få en chock varje gång. Idag flög jag upp för att det satt en geting på ryggen min, och då jäklar vad hon sprattlade till. Lika när det kurrade till i magen i helgen, då sprattlade hon också till. Hon lär ju inte vara rädd för mycket sen..

Är så jäkla seg så jag vet inte vad jag ska göra. Har sprungit upp och ner hela natten tror jag, inte sovit nå vidare alls. Vaknade och fick skit jävla ont i magen direkt sen har det hållt i gång sen dess, det bästa med det hela är att den inte blir lika stel varje gång idag. Men ibland så, då kan det då visst bli så. Men men, det är ingen fara än så länge och det är ju tur! 

Väntar på att mamma ska komma hem från ica så jag kan äta något snart, har inte hunnit med det heller då det inte fanns något som såg gott ut att smaska i sig. Jo då, kräsen kan man då också vara ibland - men men.. 

Just ja, haha.. Imorse vaknade jag av att det surrade och att jag låg och viftade med armarna i sömnen för att få bort det surrande som flög runt omkring mitt huvud, men kan säga att jag slutade ganska fort då jag slog upp ögonen och såg att det var en geting ovanför mitt huvud. Kände inte för att bli stucken så här på morgonen, känner inte alls för att bli stucken överhuvudtaget.. Men dom vill verkligen åt mig den här sommaren, springer för livet så fort som kommer typ. Eller ja, springer och springer - jag kan inte springa när jag är på tjocken. Men jag går då lite snabbare i alla fall, men flyga upp från stolen går då hur bra som helst! Lika igår flög det in en geting som tydligen skulle åt min juice, jag fick ligga under täcket hur länge som helst och höll på att svimma för det var så jäklarns varmt! Gaaah, måste getingar finnas? 

Grannen har eller hade ett getingbo i sin buske, men dom var här idag och tog bort boet så vem vet nu kanske det inte är lika mycket getingar som vill åt mig längre?  

Har haft sammandragningar hela dagen och det har blivit lite värre nu mot kvällen. Men det är ju ändå aldrig något när man åker in, och jag vägrar åka fram och tillbaka ännu en gång. Nix, jag tänker vänta och se om dom avtar som dom faktiskt kan göra. Men blir det värre så får jag väl ta och ringa dom, men än så länge så klarar jag i alla fall av smärtan.. 

Det blev lite bättre med mitt humör nu mot kvällen och det tackar jag så glatt över. Hoppas bara att det kan den här gången få hålla i sig då och att morgondagen blir så som det är sagt. Skulle verkligen behövas och jag ser framemot det och håller tummarna för att det ska bli som det är sagt. Men vad som helst kan ju hända under kvällen/natten, men att hålla tummarna är aldrig något problem.. 

Ska snart gå och lägga mig också tror jag för det känns som att ögonen bara hänger på mig. Men känns jätte skumt om man ska lägga sig före sin fyra åriga lillebror? Haha, nä men vi får väl se. Det är så jobbigt att ligga i sängen och glo i taket när man bara är halvtrött, har fått sprungit på toa tre gånger varje kväll nu de senaste två dagarna för att jag inte varit tillräckligt trött så och det är jobbigt, för så fort jag reser mig upp så gör det så förbannat jävla ont och det känns som att man ska tuppa av..

Någon lägenhet lär jag ju aldrig få i alla fall, är ju en sak som är säker. Lägger ner energin på att klicka på "visa intresse" när jag ändå blir lika sur och grinig varje gång någon annan får lägenheten. Funny for you, skit grejer. Känns som att alla andra kan få en lägenhet så lätt så, bara att dom knäpper med fingrarna så har dom ett nytt ställe att förflytta sig till. Men när det kommer till lilla mig, nej då är det omöjligt.

Jag är så less också på att få allting att fungera, på att försöka på allting att fungera. Jag är så irriterad på att allting alltid ska få gå före mig vad det än gäller, och mycket mer. Jag är också skit jäkla less på att jag alltid får höra av mig till människor över allt och fråga om man ska göra något och så vidare, sen när dagen är kommen nej då blir det andra planer. 

Ska sitta hemma ensam hela livet jag istället, lika bäst det.

Så har man gått och skaffaat sig en jävla huvudvärk också och magen blir bara värre. Jag kommer gå av på mitten snart, kommer till och från hela tiden. Men det är nog ingen fara, jag klarar ju av den så då ser jag det inte som någon fara! Eller ja, halvt klarar av den kanske jag ska säga.. 

Men det gör mig ingenting, för jag är så glad och mår så bra att jag skulle hoppa av glädje om jag kunde! Men då skulle det göra för ont i magen och ryggen så jag hoppar nog över det trots allt. Livet är så underbart som jag skrev tidigare, och nu jäklar ska det hålla i sig annars vet jag inte vad jag gör. 

Lillan "dansar" också som en galning, är roligt när hon blir igång av musiken. Min älskade bebbe, med dig klarar jag av precis allt!  

In my head there's only you now.

Så då har värken satt igång igen, tar det aldrig slut? Hoppas bara inte att den ska bli så där super kraftig igen som de andra gångerna när jag åkte in på sjukhuset. Det var inte roligt, så förbaskat jobbigt.. Men hon lever och leker som en galning som vanligt, sparkar och drar på nerverna - jätte skönt, eller inte. Min tokfia, som jag älskar mer än allt.