Om jag bråkar med någon jag tycker om, så drömmer jag alltid massa gulligt då. Men är vi sams, så drömmer jag bara massa saker om människan som jag aldrig vill igen.

När man planerar att göra något för en gångs skull, så ska aldrig vädret tillåta det. Jävla skit grejer!

Någon kommenterade om skolan, att den visst försvinner. Vem sa att jag måste gå i gymnasium? Dels att man får väl visst vara 21 när man tar studenten, jag vet i alla fall att det senaste året man får börja om en ny linje eller så är innan man är 20 år.
Så hur ska dom i så fall kunna gå ut skolan?  
Ja men det här är vad min förra lärare sa till mig, och vad jag går efter.

Tror att folk missuppfattat det jag skrev i ett tidigare inlägg angående soc. Det jag var upprörd över va inte över att dom inte tänker "försörja" mig nu, jag har blivit van med att leva på mina egna pengar och det kan jag gärna fortsätta med. Utan det jag reagerade på var att dom bestämmer över pengarna, vad jag får göra för dom och inte. Jag hade haft full förståelse för det om pengarna hade kommit från dom, men det är här pengar efter min pappa. Dom har jag för att kunna köpa körkort eftersom det inte kommer in pengar från något annat håll, möbler och sånt som jag skrev tidigare.

Så nej jag är inte sur för att dom inte tänker ge mig pengar, jag är irriterad över att dom styr över mina pengar som inte kommer i från dom. Men visst, dom kan ju slänga fram ett jobb på bordet så jag tjänar tillräckligt så kan dom hålla käften senare.
Det är mina pengar, det enda jag har och ett körkort, möbler och kläder till mitt barn behövs verkligen. Det är inga onödiga saker, så jag är bara rent ut besviken på den hela situationen.

 

Lillan växer, trycker, sparkar, rör sig och bara stökar på!
Blir alltid lika varm i kroppen.

Bara för att min pappa är död, så sätts det in en viss summa pengar på ett konto en gång per månad. Det här är mina enga pengar jag har, det är det enda jag har att leva på. Jag får inga pengar av min mamma, för hon är sjukskriven och får inte jobba. Det är knappt så hon klarar sig på det hon själv har. Min farmor och farfar betalar inte saker åt mig, de pengar jag får av farfar är de pengar han tar ut åt mig från det här kontot så att jag klarar mig eftersom jag inte får pengar från något annat håll.

Nu ska jag flytta hem ifrån och jag är tvungen att få pengar på något sätt. Jag kommer inte få hjälp med pengar från soc för att jag har dom här pengarna. Men när dom är slut så får jag det.

MEEEEEEN, jag får inte göra något för pengarna? Nej, jag får inte åka till Stockholm, jag får INTE ta KÖRKORT för pengarna. Jag får inte köpa möbler till MITT barn. Jag får inte göra något för pengarna? Gör jag något sånt här för mina pengar, då får jag inga pengar sen.

Jävla idioter, vem fan ska sitta och försörja mig för de pengar dom inte har?

Näpp, all jävla lycka lyckas dom dra ifrån en. Dra åt helvete med allting, ska jag bo på gatan eller? Ska jag bo i en lägenhet med kartonger? STÖÖÖÖÖÖÖÖRDA JÄÄÄÄVLAR!!!!!! Det är för i helvete mina jävlar pengar, det är meningen att dom ska gå till körkort, möbler osv. men nej då, ni lyckas då fan med allt.

 

Jag blir så less på folk som ljuger, som verkligen är bestämd på att "jag ljuger veeeerkligen inte".. Säger en sak till mig och när jag säger att "det är ju så det är" så nej det är inte så, helt tvärtemot. Men till någon annan sägs det något annat, då är det så som jag säger. Jävla lögnare, idioter.
Jag vet att jag en gång i tiden inte talade sanning jämt, men det är det ändring på nu. Orkar inte låtsas vara någon som jag inte är, det fungerar inte tillslut.

Ska lägga upp bilder senare på magen för v.22, blev chockad att jag nu faktiskt vågar visa den. Ja, det syns väl bättre då iofs!

Näpp, nu ska jag ta och röra ihop lite käk.
Skriver senare och slänger upp två - tre bilder som sagt.

 

Sitter och klurar på vad man ska göra åt saker och ting, vet inte hur mycket mer jag tänker låtas ta emot. Vill inte vara något andra hands val och eftersom jag nu verkar kunna ta saker och ting bättre, så slår tanken mig om jag ska stå på mig och säga ifrån. Nej, ingen vet vad det handlar om egentligen och ingen kommer få reda på det och det spelar ingen roll vem det är som frågar. Jag orkar inte mer helt enkelt, jag tycker inte det minsta synd om mig själv även om det kanske låter som att jag gör det. Nej, jag är super lycklig innerst inne men det är alltid saker som man hakar upp sig på. Men det är ju därför jag har min "älskade" blogg som finns där som låter mig berätta allt jag vill, vilken tid som helst på dygnet - love it!

Jag förstår inte varför jag ska sitta och vänta längre, jag har väntat och det här är för mycket väntan för min del. Även jag kan ta det här och lägga det på hyllan och inte låtsas som någonting, det är ett problem och det är synd att inte du lika väl som jag kan se och acceptera det. Men måste försöka ta sig samman och reda ut det, men icke. Jag kan inte göra det på egen hand så länge det inte bara handlar om mig, vilket det inte gör i detta läge.

Imorgon ska jag ta och kika på lägenheter men jag vet inte vart jag ska kolla, vart jag vill att den ska ligga osv. så det kan bli ett svårare problem. Men någon gång måste jag ju börja kolla och se om det faller mig i smaken..

Ska nu någon dag i veckan tralla ner på stan och köpa något bebis plagg som jag inte gjort en, även fast det är fyra månader kvar så har jag ångest för att jag inte har inhandlat något än. Men jag vill få allt klart så fort jag får min lägenhet så jag redan då kan börja göra i ordning och dona. Lite tråkigt att man ska inhandla det första på egen hand, men men..

 

Mamma, Johannes och mormor är ute och stojar på. Funderar på att gå ut jag också faktiskt, håller på att svimmar här inne i denna värmen! Det klipps gräs för fulla muggar ute känner jag, att det kan lukta in trots alla fönster och dörrar är stängda..

Lite senare eller något tag så ska Sabina komma hit sägs det, kommer få en överlycklig lillebror som äntligen får träffa sin efterlängtade stora syster!

Jag har inte så mycket att skriva om nu för tiden, inte om hur dagarna ser ut. Så jag kommer förmodligen bara skriva om graviditeten, kärleken och allt som sätter sig på mina tankar inom kort. Visst kommer det förmodligen upp något om dagen någon gång under dagen om det finns något att säga då.

 

Runt graviditeten:

Du är för ung för att skaffa barn.

Det har säkert flera stycken fått höra också, en i min släkt påpekade det här och sa att jag var för ung, jag hade hela livet på mig & att jag skulle göra abort eller adoptera bort. Jag struntade i det där för jag hade redan bestämt mig vilket jag gjorde i samma sekund som jag fick reda på att jag var gravid. Men när min moster fick reda på att jag var gravid & att den här släktingen sagt så, då sa hon att "man kan bli en lika bra mamma även om man är 30 eller 17". Det är nog den enda vuxna som sagt så, jag är glad över att hon och dom andra vuxna i släkten finns på min sida och backar upp mig. Jag tycker inte att man kan vara för ung för att skaffa barn, att det ska finnas en viss åldersgräns för att man ska ge en människa ett liv. Känner man att man är redo och klarar av det, att abort inte finns på lista att man tar sitt ansvar och mycket mer. Ja, då kan man det också!

Du går ju i skolan fortfarande, du har hela livet framför dig.

Helt rätt, jag gick i skolan när jag fick reda på att jag var gravid. Skolan hade redan gått åt helvete för mig när jag fick reda på det också. Ja självklart har jag hela livet på mig, jag kan ta skolan senare. Skolan är inget som försvinner efter något år, jag är glad över mitt val och det kan också få mig att tänka på om omvårdnad verkligen var den rätta linjen eller om det finns något annat som lockar mig. Skolan kommer jag att komma tillbaka till senare när lillan är lite äldre.
Ja, jag har hela livet framför mig och jag är lycklig som får dela hela mitt liv framför mig tillsammans med min pojkvän och våran dotter.

Ni har inte pengar, barnet kommer inte få trygghet/kärlek.

Trygghet och kärlek kan man inte köpa för pengar, verkligen inte. Kärlek kommer det finnas så otroligt mycket, jag delar en stor kärlek med min pojkvän så våran dotter kommer få all kärlek hon behöver eller hur man säger.
Trygghet kommer det absolut finnas, inget snack om den saken heller. Vi kanske inte har alla pengar i världen just nu, men egentligen vad vet ni om det? Vi kommer ju inom åren, innan lillan är stor och börjar fråga efter saker, att ha fasta inkomster. Så det där löser sig ska ni se.

Du kommer inte kunna leva ditt liv.

Jo då, jag kommer kunna leva mitt liv men inte på samma sätt som folk gör som inte har barn eller är gravid. Jag lägger gärna festandet på hyllan för att få leva lyckligt i säkerhet med pojkvän och barn. Så leva livet kan man, det är också en sån där dum sak som inte folk tänkt över.

Du förstör ditt liv, du kommer ångra dig senare för att du inte gjorde abort.

Men det där förstår inte jag, varför skulle jag ångra mig för att jag inte gjorde abort? Skulle nog varken jag eller Philip må super bra över det för att vi då "inte förstör våra liv". Jag kommer aldrig att ångra att jag behöll henne, inte en enda sekund. Varken jag eller Philip förstör våra liv, det kommer en till glädje och lycka in i våra liv och jag ser inte hur det skulle kunna förstöra.

Du kommer säkert tycka det är kul till en början, sen lämnar du bort barnet varje helg.

Vi behöll som sagt inte barnet för att vi tyckte det skulle bli kul. Båda är medvetna om att det är mycket ansvar och han kommer ta sitt och jag mitt. Nej jag kommer inte heller att lämna bort henne varje helg, ska hon bli bortlämnad kommer det i så fall ske väldigt sällan.

Så ni som sagt det här tycker förmodligen att det stämmer in på er, och att ni talar för er själv. Men gå inte runt och försök få in det här i någon som är gravid, för det är fortfarande hur ni tycker och tänker, hur ni vill ha det. Det betyder inte att andra vill ha det precis lika.

Bloggen:

Du skriver för mycket där så att alla kan se.

Ja jag kanske skriver mycket, men jag skriver inte allt som jag vill skriva. Jag skriver för min egen skull, jag skriver inte för att folk ska ha något att läsa om. Jag hänger inte ut någon i bloggen, skriver jag om något dåligt nämner jag inget namn och tänker heller inte göra det. Jag tänker inte säga vem det handlar om när folk frågar, det är mellan mig och den i så fall. Som sagt, att skriva får mig att släppa tankarna fortare och jag mår mycket bättre utav det.

Förhållande:

Ni är för ung för att veta att ni kan spendera resten av era liv tillsammans.

Lika här, man kan inte vara för ung för kärleken för det går verkligen inte. Har man hittat varandra och känner sig hemma med den personer så finns det alltid ett stort hopp om att man vill spendera sina liv tillsammans, man planera livet och "lägger upp" planer på hur saker och ska se ut senare i tiden. Om någon är 30 så vet nog den lika väl som en 17/18 åring om det är den man vill leva med eller inte, sen kan det visst gå åt skogen och man kan gå skilda vägar. Men det gäller att tro på varandra och hålla sig till varandra.

Det kan ta slut när som helst mellan er, så tro inte för mycket.

Det kan ta slut när som helst mellan äldre folk också, så dom ska väl inte heller tro på för mycket då? Varför ska åldern ta sin plats i det mesta, det har jag svårt att förstå faktiskt. Jag tycker att delar man kärleken med varandra, så är det äkta. Kärlek är något underbart som man delar med den man älskar, den man älskar slänger man inte bara iväg. Visst tar det slut ibland för att känslorna försvinner, men då har inte det var menat att dom skulle höra ihop. För då finns det någon där ute som väntar på en, och det är den rätta. Jag känner att jag vill vara med Philip och att han är den rätta, för jag har inte känt så som jag gör för honom förut. Kan man hålla sig till varandra, öppna sig för varandra, ta sig igenom det svåra hand i hand och tro på varandra. Då kan man klara det mesta också, har man problem och tar en break och alltid kommer tillbaka till varandra, så visar det starkt att man är där för varandra och ska vara med varandra.