Jag glömde ju lägga upp en bild i söndags när jag gick in i V.32 och ja som jag sagt hela tiden så har jag ju fått det sämsta minnet.. Så råkade jag även ta bilden från fel sida den här gången, men det är väl ingen större fara. Måste även säga att jag själv tycker jag gått och skaffat en mega mage & men det är så det blir! 

Vad tiden rinner iväg, nu får det väl ta och stanna upp lite så jag hinner komma ikapp! Halkar verkligen efter för jag hinner då inte med alla dessa veckobytningar, eller vad jag ska kalla det. Men det är ju också bra, för då kommer hon ju mycket snabbare till mig! Får bara hoppas på att lägenheten finns så jag kan få en innan hon är ute.

Veckan har varit så där då jag har haft så otroligt ont i rygg och mage, mått skapligt illa mestadels. Nej, det har inte alls roligt och det har inte alls gått över heller! Men huvudsaken är ju att liten mår bra och lever loppan där inne, mestadels på nätterna fortfarande - självklart!.

Snart är resan som gravid över också, usch vad tråkigt det kommer på ett sätt men ändå skönt. Det är inte alls långt kvar nu och jag kommer säkert knappt hinna blinka innan hon är ute, fast det har jag redan hunnit men äääh.. Är så glad över allt stöd, kommentarer och alla saker! Det gör en så glad och varm att få se och höra allt detta. Snart är det inte långt kvar tills man sitter hos underbara barnmorskan för sista gången..

Barnet: 

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

                  Min solstråle! 

Allting såg bra ut och det är huvudsaken nu när det känns som att det inte alls känns så vidare bra! Har ju så galet ont hela dagarna och hon är inte lika "crazy" längre, fast det kanske beror på att det blir allt mindre utrymme där inne för liten flicka. Var bara där en kvart och kollade inte allt som vi brukade göra, var väl kanske för att Kicki var på semester också. Då vi inte brukar prata om annat också osv.. 

Älskar verkligen att höra lill flickan, det är så underbart och det finns inget bättre att lyssna på. Har även gått ner ett kilo, vet inte hur det gått till men så var det i alla fall!

Vikt: 67.

Blodtryck: 110/70.

Hjärtljud: 140.

Först tänker jag börja med att säga att jag verkligen älskar min lilla dotter över precis allt annat och att jag alltid kommer att finnas där, hon kommer alltid i första hand. Men det vet ni som läst under en längre tid också, för det har jag skrivit förut.

 
Jag sitter här chockad igen över att redan ha gått in i en ny vecka, dock har det varit väldigt kämpigt denna vecka. Jag har haft jätte och då menar jag verkligen jätte ont i magen och ryggen, och idag är det som värst. Det började göra jätte ont till och från igår och under natten, har haft jätte svårt att sova. Det sitter fortfarande i, jag kan nästan inte ens ligga - trubbel! Men det släpper väl förhoppningsvis inom sin tid, annars så är allting som det ska vara tycker jag! 

Hon livar på som bara den och självklart är det vid dom tillfällena då jag vill sova, jag vaknar flera gånger om nätterna av att hon leker på som tusan. Men det är underbart, det gör mig bara lyckligare och jag är så tacksam över att få bli mamma över detta barn, att hon lever och mår bra!

Barnet:

Barnet är nu cirka 40 centimeter långt från huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet kan ha lagt sig tillrätta med huvudet nedåt men det är inte säkert. För förstföderskor fixeras den delen av fostret som kommer först i bäckeningången ofta tidigare än för dem som fött barn tidigare. Hos de sistnämnda kan föregående fosterdel vara rörligt ända tills förlossningen startar.

Efter mycket om och men så gav kameran med sig, så jag fick en bild i alla fall!. 

Tycker inte att det är sån stor skillnad längre mellan veckorna, men jag kanske har fel..

När jag fick reda på att jag var gravid igen, så trodde jag aldrig att jag skulle komma till veckan då ultraljudet var - det kändes som en evighet. När jag sedan gjort det första ultraljudet, kändes det som att jag aldrig skulle ta mig till det andra ultraljudet. Efter det, trodde jag att jag aldrig skulle ta mig till den dagen då jag skriver att "idag går jag in i vecka 30" eller att det skulle ta en jäkla evighet. 

Nu vill jag bara stanna upp tiden, spola tillbaka och känna efter riktigt. Tiden har verkligen runnit iväg, känns som att jag hoppat över ett flertag veckor för nu är jag äntligen där - i vecka 30. Det är bara små snabba 10 veckor kvar, det brinner inom mig när jag vet att jag har sån kort tid kvar och att jag snart får ha min lilla flicka i mina armar att få hålla om, pussa på, ta hand om och göra allt för, ja precis allt för. 

Det känns i alla fall hur bra som helst och att den här veckan kommer bli toppen med lillan. Veckan hittills har varit bra den också inom graviditeten, jag har haft en jäkla värk i rygg och mage så jag inte vetat var jag ska ta vägen. Men det hör till det också, det är bara att svälja och le. Hon ligger och sparkar, rör nerverna i sidorna också och det är riktigt verkligen riktigt obehagligt. Jag själv tycker att det känns som stötar och det är det värsta jag vet - att få en stöt. Så samtidigt som jag säger "aj sluta" så tänker jag "din lilla buse" men en snäll röst. Samtidigt som det gör ont och är obehagligt, så skrattar jag inombords och tycker det är lite små roligt på ett sätt. Det ska som sagt kännas att man trampar vidare i en graviditet och når till nya veckor hela tiden, känns som att man byter vecka varannan dag. 

Men nu står jag här i vecka 30 och bara väntar på att dom 10 veckorna ska vara över, mer eller mindre så jag får se min bebis i verkligheten. Få se hur hon ser ut, få se vem hon är lik m.m Jag längtar, samtidigt som jag älskar att vara gravid och känna varje liten rörelse och varje liten spark. Ja okej, dom är väl inte längre så små av sig. Men hon lever livet och självklart är det på kvällarna/nätterna, men man har en liten tös som håller en sällskap då man inte kan sova. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det blir mest samma saker som kommer upp. Men det känns lika den här veckan som mestadels alla andra. Hon lever livet, lika gör jag det med henne. Det märks att med en viss person, då blir hon helt livlig av att höra rösten eller känna handen. Av hennes mosters blickar och närhet, blir hon helt lugn!

Jag kan nog inte ta någon bild idag heller, min kamera är cp och spar inga bilder!..

Barnet:

Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.

Gick rätt bra hos barnmorskan idag, hade lite lågt blodtryck bara men annars så såg allting bra ut. Fick massor med papper också, ett som ska till Philip så får försöka ordna det på något hörn. Men hon låg fortfarande innaför den där kurvan, på den övre delen har jag för mig. Hon växer bra och allt, min prinsessa har det toppen!
Fick den där onda smärtan idag också, man glömmer verkligen bort att andas vid dom tillfällena. Men det var nog bara lill fian som låg och tryckte sa Kicki, så vi får hoppas på det bästa!

När vi skulle lyssna på min älskades hjärta så lekte hon kurragömma med oss också sa Kicki, för hjärtljudet försvann lite titt som tätt och hon sparkade, rörde sig och massor huller om buller! Min lilla gofis, gud så jag längtar efter dig mitt lilla hjärta. Men tillslut så gav hon med sig i alla fall, så vi fick lyssna och båda två log som galningar. 

Jag trivs verkligen med min barnmorska, hon säger massa tok och är allmänt rolig och trevlig. Det beror väl kanske på hur man själv är som person också, och vilken sorts personlighet hos annat folk man tycker om och trivs med. Hon får en alltid att lugna ner sig och tänka positivt, med sina ord och komplimanger. Jag har jätte lätt för att öppna mig för henne också, vilket känns toppen! 

Vikt: 68kg.

Blodtryck: 95/50.

Blodsocker: 5.1.

Blodvärde: 114.

Hjärtljud: 145.

Längd på livmoder: 29 cm.