Det är livsfarligt (eller inte) att lägga händerna på magen om man vaknar till så där en snabbis, för ja då tror väl hon att man är vaken för då börjar hon sparka och röra sig så det är sjukt. Då kan man inte somna om sen heller, lika på nätterna - dock lägger jag inte handen på magen på nätterna lika ofta längre. Kanske lika bra det, så får man sova på riktigt!
När jag skulle ligga på sidan låg hon bara och sparka, sparka & sparka mot madrassen så det var inte det lättaste att försöka sova direkt! Men nu låter det som att jag klagar, men det gör jag inte jag tycker det är så gulligt så!  

Idag åker jag iväg till Amanda, Kevin och Sebban för att fira lille Kevin som blir hela ett år, tycker det går skit fort allting! Känns som att alla vänner som fick barn förra året, fick det för någon månad sen bara! Men inte då, det var hela ett år sen! Så måste jag ju säga grattis till Kevin som blir stor pojke!  

Nu längtar jag ju bara ännu mer efter min lilla tjej, min gobit! Nä men oj, nu måste jag kliva in i duschen, slänga i mig mat och för en gångs skull sminka mig + platta håret (!?) var länge sen man piffade upp sig om man säger så!

Det växer så det knakar, men det är ju verkligen något positivt! För en gångs skull i livet så är det positivt att bli tjockis, känns väldigt bra faktiskt om jag ska vara ärlig!
Vet inte alls vad jag skulle göra utan henne, hon är allt för mig och gör allting så himla lätt!

 
Och ännu en gång, tuuuusen tack för att stöttande kommentarer! Det värmer verkligen varje gång man läser dom, tack för det leende på läpparna ni också ger mig!

Redan v.24 så alltså är det bara 16 veckor kvar tills det är beräknat att lill flickan ska kika ut! Jag går snart av, jag vill ha henne nu! Men ändå så vill jag gå fullt ut och känna varenda liten spark och varenda liten rörlese. Kan man inte få ha båda två, henne i famnen men ändå känna hennes sparkar i magen samtidigt? Det skulle ju vara toppen, helt underbart!

Hon sparkar så fort man lägger handen på magen, har man inte handen där sparkar hon nästan aldrig & tar man bort handen för att kolla då slutar hon också, sen sätter man tillbaka handen/händerna och då börjar hon liva igen! Jag tycker det är så mysigt att vakna upp och somna in till sparkar/rörelser, det är verkligen de bästa sätten att få somna och vakna på.

Också som igår, när hon livade på i 1-2 timmar det är verkligen något som får en på andra tankar som jag även skrev igår, vill fortfarande hitta något sätt att kunna förklara hur lycklig jag är som får gå runt och bära på just det här barnet. Jag kommer verkligen offra allt för henne, för att hon ska må bra osv..

Jag har nyss vaknat, så slänger upp bild/bilder på lillan/magen senare!

Barnet:
Hörseln är väl utvecklad. Barnet känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne.
Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan.
Nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 700 gram.

Har legat i över en timme och myst med lillan, helt underbart när hon sparkar/rör sig under en sån lång tid. Tror nästan att det är ett rekord nu, det är helt otroligt vilken lycka hon bjuder på. Alla bekymmer, allt som man oroar sig för ja precis allt försvinner och man faller in i sin egen värld med världens bästa lill tjej. Det är verkligen äkta lycka rakt igenom och jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det. Helt ärligt trodde jag inte att det var så här att vara gravid, att man redan som gravid kan älska barnet gränslöst dels att man får sån otroligt lycka och att allt annat bara kan suddas ut av att känna hennes närhet eller hur jag ska beskriva det.

Jag är bara så tacksam över att jag får bära på något så underbart, det är verkligen det bästa valet jag någonsin gjort. Dock var det inte svårt att bestämma sig eftersom jag visste vid samma sekund att jag ville behålla henne, det kändes verkligen att det var dags & hon är så välkommen!

Imorgon går jag ju även in i v.24, helt otroligt hur det rullar på allting! Det dröjer inte länge innan hon finns här ute bland oss, det känns som att jag aldrig kommer vilja ge över henne till någon som vill känna, klämma och hålla! Ååååh, jag kan som sagt inte beskriva lyckan! Men jag kan säga att det har runnit massor med glädje tårar, och det kommer aldrig ta slut.

Har nog inte sovit tre timmar i rad i natt, vaknat till och från hela tiden dels att det tog ett tag innan man kunde sova, liten flicka är väldigt busig! Men det är mysigt det också, att man får somna med ett jäkla liv i magen, får massa spark/rörelser attacker i ca 30sek-1min utan något mellanrum - det är underbart! Sen är det toppen att vakna och hon börjar direkt, fast det gör lite små ont när man vaknar tycker jag (för man är ju rätt så kissnödig).. Fast det struntar jag i dock, så länge man känner att det är liv och full rulle så blir man alltid glad & kan ta vad som helst.

Har även igår upptäckt lite små bristningar jag som hoppades på att jag skulle få lika som min mor, hon fick nämligen ingen bristning alls trots tre graviditeter! Orättvist, hehe. Men det är ju inte direkt så att jag "spanar" in min kropp heller eftersom dom inte fanns på magen vilket är det enda jag kikar på nu för tiden. Men men det är väl sånt som hör till det också, det gör mig faktiskt ingenting ändå, man får ju verkligen något värdefullt av det!

Näe nu ska jag ta och dra mig ut i solen med Johannes och mormor en sväng, det blåser lite men vem vet det kanske är lika bra eftersom jag tycker att allting är tre dubbelt så varmt som gravid!

Skriver mer senare, ut i solen med er och få en tjusig bränna!

Funderar på om man kanske ska göra sin blogg lite "roligare", med lite fler bildinlägg osv. för det ser ganska tråkigt ut om man får säga så.. Kanske det kanske kanske, kan ju bli roligare för en själv och titta tillbaka på en mer livlig blogg än en jävla tråkig blogg som ser ut som döden, he he he..

Jag måste säga att jag älskar lillan mer än något & att jag nu och sen alltid kommer att lägga allt åt sidan och ta henne i första hand, så länge lillan mår bra så finns det ingen bättre glädje i hjärtat. Varje liten spark och rörelse får en att bli så varm i hela kroppen, fast ibland ja då ni! Jag kan sitta med handen, armen eller något mot magen och invänta en spark och så sparkar hon, och jag blir skit rädd!! Jag blir så rädd att det trycker i halsen, stackarn skrämmer mor sin.. Nääe, skärpning på mig! Väntar jag en spark får jag väl ta den också, ja absolut. Hon är lite bråkig, ligger och drar/trycker så jag kan inte gå ibland - men hur gulligt är inte det ändå? Det finns ju ett liv där inne, ett liv som gör mitt liv lycklig och värdefullt. Inget annat betyder så mycket, wihoo jag är gladast på jorden puss & kram!

Känner mig kanske en aning fjantig i inlägget, men jag är bara så glad!!

 

Tittade i spegeln och tänkte "fan va tjock jag är, måste ju göra mig av med det här" sen kom jag och tänka på "men jag är ju faktiskt gravid, och om jag inte hade varit det hade jag iofs inte varit så här tjock".. Ja jo jag får nog vänta i några månader till innan jag får ta och göra mig av med det tjocka, sen är det ju lillan som "orsakar" det så det gör mig ingenting egentligen, är ju värt det ändå! Plus att jag kan få bort några kilo + lite extra senare i mitt liv när hon kommit ut och orken finns till att börja träna bort det.. Lite små tråkigt med det hela är ju dock att man inte kan få ha sina kläder, antingen får man inte på sig byxorna för rumpan är för stor, eller så tänker inte tröjorna hela magen. Så måste alltid ha ett långt linne under tröjorna och hur varmt är inte det nu när det är så galet varmt ute då?

Fast något positivt är ju att i sommar sen på ständerna slipper man tänka "tänk om jag är för tjock för den här bikinin, jag kanske måste dra in magen eller stor banta?" för nu är det ju en jätte perfekt anledning till att springa runt och vara tjock! Hihi, jag gillar det här ändå och ha lillan och slippa känna sig stor och för tjock, för det kan jag ju inte råför nu heller!

Ännu bättre är det att jag nu lagt allt chips, popcorn och godis på hyllan och äter massa mumsig frukt istället! Så då lägger man ju inte heller på sig så många extra kilon, nej jag ska försöka få tag i en våg innan nästa onsdag och kika på hur mycket man gått upp. Senast vägde jag högst 60kg tror jag? Jag som fick chock när det var 55, för så mycket har jag inte vägt förut.. Jaja, jag är tjock, gosig och glad ändå!

Känns som att det var i förrgår som jag gick in i vecka 22, men icke det är en hel vecka sen. Lika nu som senast så rinner dagar iväg, allt går så otroligt fort! Men det är jag fortfarande lika glad över, det är ju bara bra det! Skulle kanske få lite små panik om det skulle gå segt hela dagarna, då skulle man ju ha längtat ännu mer än vad man redan gör eller?..

Är i alla fall toppen att ha henne där inne och känna att det verkligen är på riktigt även fast det kan vara svårt att förstå, vad vi har gjort som är så underbart. Båda två är glad över det och ja det går nog inte riktigt att förklara hur det känns, men ni som varit här eller är här vet nog.

Hon har livat på från måndag - fredag så det inte är sant, har nästan inte varit en lugn timme så nu har hon tagit en helg vila kanske, för sen i fredags kväll/natt så gav hon upp och nu är hon mest på hugget när man lägger sig i sängen och ska sova. "God morgon sparkarna" har hon slutat med, har nog inte varit några den här veckan tror jag. Hon kanske har lagt upp ett eget schema?

Kan knappt ha benen liggandes och rakt ut när jag ligger på ryggen, får jätte ont i slutet av magen det flesta gångerna. Så blir oftast sidan med benen lite högre upp, är lite små svårt att hitta de rätta lägena att ligga i som är skapligt bekväma men det går över. Eller så är det bara att lägga något under benen eller dra upp dom lite så blir det bra ganska fort!

Får små ont i mitten av magen ibland när jag reser mig upp och det är lite små läskigt, ibland svider det till men det kanske inte ens har med graviditeten att göra, i alla fall inte att det svider men jag vet ju inte för det är ju ändå mitt första.

Det är ju bara runt 17 veckor kvar tills hon egentligen ska komma ut, jag trodde det skulle ta en evighet för mig bara att komma upp i vecka 17 och nu är det bara dom veckorna kvar. Kanske bäst att fixa lite saker så småning om, med tanke på att tiden bara rusar iväg som jag sagt säkert 1000 gånger!

Tjock blir man, men det är det så klart värt för att låta något absolut underbart ska få komma till, tack vare Philip.

Barnet:
Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig.
Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Vikt 600 gram.