När jag fick reda på att jag var gravid igen, så trodde jag aldrig att jag skulle komma till veckan då ultraljudet var - det kändes som en evighet. När jag sedan gjort det första ultraljudet, kändes det som att jag aldrig skulle ta mig till det andra ultraljudet. Efter det, trodde jag att jag aldrig skulle ta mig till den dagen då jag skriver att "idag går jag in i vecka 30" eller att det skulle ta en jäkla evighet. 

Nu vill jag bara stanna upp tiden, spola tillbaka och känna efter riktigt. Tiden har verkligen runnit iväg, känns som att jag hoppat över ett flertag veckor för nu är jag äntligen där - i vecka 30. Det är bara små snabba 10 veckor kvar, det brinner inom mig när jag vet att jag har sån kort tid kvar och att jag snart får ha min lilla flicka i mina armar att få hålla om, pussa på, ta hand om och göra allt för, ja precis allt för. 

Det känns i alla fall hur bra som helst och att den här veckan kommer bli toppen med lillan. Veckan hittills har varit bra den också inom graviditeten, jag har haft en jäkla värk i rygg och mage så jag inte vetat var jag ska ta vägen. Men det hör till det också, det är bara att svälja och le. Hon ligger och sparkar, rör nerverna i sidorna också och det är riktigt verkligen riktigt obehagligt. Jag själv tycker att det känns som stötar och det är det värsta jag vet - att få en stöt. Så samtidigt som jag säger "aj sluta" så tänker jag "din lilla buse" men en snäll röst. Samtidigt som det gör ont och är obehagligt, så skrattar jag inombords och tycker det är lite små roligt på ett sätt. Det ska som sagt kännas att man trampar vidare i en graviditet och når till nya veckor hela tiden, känns som att man byter vecka varannan dag. 

Men nu står jag här i vecka 30 och bara väntar på att dom 10 veckorna ska vara över, mer eller mindre så jag får se min bebis i verkligheten. Få se hur hon ser ut, få se vem hon är lik m.m Jag längtar, samtidigt som jag älskar att vara gravid och känna varje liten rörelse och varje liten spark. Ja okej, dom är väl inte längre så små av sig. Men hon lever livet och självklart är det på kvällarna/nätterna, men man har en liten tös som håller en sällskap då man inte kan sova. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det blir mest samma saker som kommer upp. Men det känns lika den här veckan som mestadels alla andra. Hon lever livet, lika gör jag det med henne. Det märks att med en viss person, då blir hon helt livlig av att höra rösten eller känna handen. Av hennes mosters blickar och närhet, blir hon helt lugn!

Jag kan nog inte ta någon bild idag heller, min kamera är cp och spar inga bilder!..

Barnet:

Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför.

 

Paaaaaaaaaaaatriiiiiiiiiiiiiiiik =)

19 juli 2010 00:33

när är du född? :S

http://www.hansomgillarhockey.bloggplatsen.se

 

Isabella Schölling

19 juli 2010 09:28

Min värld har stannat från och med nu..dagarna går skit sakta och jag tänker inte ens på att om 10 veckor ska jag föda. =S fattar inte varför det bara sa klick, och allting börja gå saktare och saktare. Sjukt ändå...

http://www.mammaisabella.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...