Mamma och Johannes skulle få ut en krank, och Johannes var helt till sig "vi måste rädda klanten" (kan inte säga kranken..). Sen står mamma och ska få upp kranken på ett papper, då kommer Johannes med sopen och slår till den.. 

Sen kommer mamma och säger att han dödat en till med ett papper, så kommer han springandes "duuuuuu! Den lever inte!!!!!" så började han små gråta, "men det var inte jag som döda klanten..."

                  Min solstråle! 

Är hur jäkla trött som helst idag, jag vet inte var jag ska ta vägen. Har sovit hela dagen, har inte ens hört när någon ringt och jag har sovit på soffan. Så det har alltså varit full rulle runt omkring mig också? Fast iofs så har Johannes också legat och sovit på soffan, nere vid mina fötter och jag vaknade av att jag låg och små sparka han på armen - stackars liten. 

Hur som när jag vaknade så hade jag återigen hur jäkla ont i magen som helst, mamma säger att jag är varm och blek osv.. Men det är nog ingenting som har med magen att göra, men det börjar bli lite jobbigt med denna värk faktiskt..

Yes! Jag orkade sitta uppe igår och se filmen, mamma sa det "du kommer ALDRIG klara av att se the shining själv". Nähä tänkte jag? Då får du väl du kolla på den med mig då? Ja det skulle hon göra, men hon somnade en timme innan den började och sedan vaknade när det kanske var en timme kvar - lika så Johannes. Men vilket skämt, jag hoppade aldrig till och jag tyckte inte den var det minsta lilla läskig? Så mamma lurade mig, jag hade hoppats på något att sitta och bita i täcket till. Men den fungerade i alla fall, dock inte till att skrämma mig.. 

Tänkte på det också när jag kollade, dom äldre skräckfilmerna lägger till sånna där självklara saker man gör när mördaren är i närheten. Nu ibland i skräckfilmer kan man ju tro att personerna som blir "jagade" är efterbliven och vill bli dödad. Kan säga att jag blev chockad när jag tänkte "ja men skär han i handen nu då, när bara den sticker in för att öppna dörren innifrån" så gjorde hon det, - jo jag tappade hakan, faktiskt..

Men nu är det kaos och det är verkligen kaos. Jag skrev igår om att jag inte kunde gå nästan och det ena med det andra, men jag säger bara haha till den smärtan och önskar att jag fick ha den milda nu. Det är så jäkla mycket värre idag, och det ilar i hela magen och tar jag ett enda steg, rör jag mig minsta lilla blir jag tårögd för att det smärtar så otroligt. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken heller, det gör mig lite små galen.. Hade förväntat mig smärta under graviditeten, men jag hade ingen aning om att det skulle göra så här jäkla ont faktiskt.