Började må så sjukt illa igår natt så jag var tvungen att hälla i mig vatten och lägga mig i sängen. Väl i sängen så låg jag och funderade på vad folk sagt kring min/mitt förhållande, graviditet, blogg osv.. Då kom jag på alla de svar jag skulle gett dom, synd att man kommer på dom i efterhand. Men jag tänker faktiskt ta och skriva ut det som sagts/frågat, och ge de svar jag vill och tycker är det bästa svar nu. Det kommer senare hamna under kategorin "tankar & funderingar" vilket jag har väldigt ofta, det här ger mig hjälp till att kunna skriva av mig.

Nu ska jag ta och sätta igång, så för er som är intresserad så kommer det upp inom kort.

 

Varför lägga ner energi på att övertala någon till något som man inte vill själv? Jag vet väl bäst själv vad jag gör och inte, vad jag vill och inte. Så att försöka övertala mig fungerar inte, det gjorde det kanske förut men inte längre. Jag behöver inte lära mig av folks skit snack längre jag kan stå för det jag gör och det jag säger, det jag inte gjort och det jag inte säger. Jag tänker inte dölja saker bara för att jag inte tycker att det passar in och så vidare. Men jag tänker inte sitta här och acceptera massa skit snack och vad folk försöker få in i min hjärna om vad som är bäst eller inte, vad som skadar och inte skadar - tro mig, jag vet bäst själv. Jag behöver inte sitta och läsa på för att lära mig ett och annat som vissa behöver, det är en självklarhet vad som är rätt och fel.

Jag gör inte sånt som jag inte mår bra över, jag gör det jag tror är det bästa valet och det jag tror att jag och dom jag bryr mig om mestadels kommer må bäst över. En del saker kanske tar sitt "dåliga parti" i början, mitten eller slutet. Men det blir inte så jämt, allt är inte perfekt alla dagar, veckor, månader eller år. Det finns knappast ett år utan trubbel i paradiset, självklart inte.

Det krävs att man tror på varandra för att kunna ta steget vidare och acceptera, förlåta osv. För att man ska kunna säga som man tycker till den andra, jag vet att jag har haft problem att säga som jag tycker för att jag inte litat på att den personen sedan stannat kvar hos mig så jag har fått gått och hakat upp mig på det och själv tryckts ner av det, låtit annat tryckt ner mig. Men genom åren lär man sig att kunna skapa förtroende och kunna stå upp på två egna ben utan att någon annan ska lyckas, jag har inte nått hela vägen än men jag vet att jag är på den rätta vägen. Jag låter mig inte längre ta emot massa sårande från personer längre, visst kan det sätta sin spår och man blir kanske ledsen, men inte som förut. Då lät man sig blir nertryckt av allt, man vågade inte säga ifrån och lät allt som kom i vägen få komma i vägen. Man gjorde som alla bad en, man led för deras skull så att dom fick känna stolthet osv. Men inte längre, aldrig igen. Jag bryr mig mer om vissa personer, på olika sätt för det handlar om banden man har till dom här personerna också. Jag vet vilka jag behöver, vilka som ger mig den glädjen som inte kan finna sitt slut och det är inte bara att kasta iväg dom, för det är det man bygger upp som man ska hålla sig fast vid.

Jag tycker det är lite sorgligt att bygga band med folk för att man blir gravid, för att man ska få folk uppmärksamhet fast man inte ens ber om den. Jag kanske var den som alltid ville synas i centrum förut och det kan stämma mycket väl. Men jag är inte samma person som då, jag har lagt det där på hyllan och tagit flera steg framåt och det är för många steg för att falla dit igen. Jag vill inte att folk ska bli min vän pga min och Philips graviditet, nej för har jag inte haft er i livet innan behöver jag inte er nu heller, har jag inte haft mycket kontakt med er innan, så klarar jag mig bra utan mer kontakt bara för det nu.
Det är bara gulligull för dom "ååh, får jag känna på magen, men guud vad gulligt kan hon inte sparka". Jo visst, jag säger åt min dotter att sparka, hon lyssnar säkert på mig?.. När någon jag inte känner tillräckligt bra står och känner på min mage, blir jag så jäkla irriterad och vill bara skälla ut människan.. Nej, jag tycker det är ganska respektlöst att först sitta och säga "du är för ung blablabla" och sen komma och låtsas som att allt är helt perfekt och allt är så bra och det ena med det andra. "Säg till, så är jag barnvakt" - ursäkta? Varför ska jag vilja lämna bort mitt barn till person jag inte har haft fast kontakt med, varför ska jag utsätta min dotter för oro? Jag tänker knappast ge iväg henne till någon varken hon, jag eller Philip känner, nej det finns verkligen inte med på listan. "Jag tar henne om ni vill gå ut och roa er" - va!? Varför skulle vi skaffa barn, för att sedan lämna iväg henne stup i kvarten för att gå ut och roa oss och skapa en massa ensamtid? Visst man kanske behöver ensam tid, men förstår mig inte på varför vi ska lämna bort vårt barn kort inpå att hon blivit född för att få ensamtid tillsammans? Ensamtid får man väl ändå, jag är helt inställd på att det inte blir lika mycket som innan. Men, vi hade ensamtid månaderna, veckorna innan hon isfl kom till jorden så varför lämna bort henne direkt för att få "ensamtid". Ja, det finns mycket jag stör mig på nu för tiden.

Jag vet som sagt vad som är bäst, jag gör de valen jag själv vill inte för att någon övertalar mig eller "hotar" mig till det. Graviditeten var mitt eget val samt Philips val, jag valde inte att bli gravid för att mina kompisar har barn. Jag spenderar inte så jätte mycket tid med mina kompisar längre, vilket är synd och jag hoppas det blir ändring på det och jag vet att det är mycket som hänger på mig att jag oftast har saker ivägen eller något liknande.
Nej jag skaffar inte barn för att bli "en i gänget" och för att jag tycker det kommer bli så mysigt och gulligt, självklart kommer det finnas massor av mysiga stunder tillsammans, men det är mycket krävande också, det är mycket man ska göra och klara av att göra. Så skapa inte eran egen uppfattning, det finns något som heter fråga.

 

Fan va lyckat allting är i min lilla värld nu.
Tyckte att jag skulle gå och sova en sväng, två timmar högst. Tjo hej du, vaknade för ca 20 minuter sen. Men (!) huvudvärken släppte mig i alla fall, tackar för det!
Men men, jag behöver ju inte oroa mig för att jag inte ska orka se på mina efterlängtade tv-program! Får väl vara vaken hela jävla natten..

Lillan har fortfarande inte gjort något, inte ens när jag gick och la mig. Inte ens när jag nyss vaknade, hon kanske livade när jag låg och sov? Det hoppas jag i alla fall, känns lite små läskigt det här.

Vad allt går åt helvete, vad jag tänker och saknar mitt godis..

 

Det skulle inte förvåna mig om jag skulle få sringa runt och må illa hela gravidititeten ut, dock är det väl i omgångar. Dom frågar om man mår bättre nu, om man fortfarande mår illa eller så - nej jag mår bra! Jo då, sen någon dag efter tar illamåendet sin plats på kartan, sitter i ca en vecka och man får knappt ner något alls. Men jag överlever! Ja, mitt huvud sprängs snart jag hatar huvudvärk.

Sitter och funderar som vanligt, ska nog ta och göra något skoj snart tror jag. Är ju inte alltid man hittar på något annorlunda längre, och det kommer ju verkligen bli sämre med det i framtiden när lillan kommit.

Jag saknar allt som vi hade förut, bara för ett litet tag sen. Alla det bättre stunder, allt som man inte trodde fanns lyckades bjudas till. Nu är det bara att hålla humöret uppe och hoppas på att det snart är sig likt igen.

 

Undrar om lillan är helt slutkörd nu faktiskt, så som hon hållt i gång från tors - lörd om inte ännu tidigare? Säkert mellan 50-70% av dagen höll hon igång och stökade, igår var det kanske nere på 25-30%, inte alls mycket. Sen idag när jag vaknade fick jag inte ens någon "godmorgon" sparkar. Hoppas bara att hon är lite slutkörd och vilar som bara den och mår toppen ändå! Får sätta igång lite RA så kanske hon vaknar till liv igen.  

Vaknade efter tolv idag, sköönt var det. Kan bero på en väldigt sömnlös natt, med mycket konstiga drömmar som är ivägen och förstör min hjärna totalt!
Men det går väl över kanske, stod på någon sida att man brukar få ganska konstiga drömmar när man är gravid, stod på vårdguiden där vecka för vecka om jag inte är helt ute och cyklar.

Idag ska jag köpa massa frukt, grönsaker och massa mums och "tjocka" mig med. Ska även köpa mer jordgubbar och hallon, eller nä fan det hr jag + massa kiwi också. Då är det bara banan som ska inhandlas, funderar på om jag ska köra på en grön smoothie och ha i äpple o kiwi och något mer, man vet ju aldrig? Kan ju vara gott, och man dör ju inte av att försöka någon gång!

Ska ringa min farfar snart så han får ringa A-G så jag kan få sätta igång med mitt "älskade" körkort, ska även fixa så jag kan övningsköra med mamma eller någon.. Skulle ju vilja med syster men tror inte hon får det än.
Skulle ju vara ett stort plus i kanten om man hade körkort sen när lillan kom, är ju tummen upp om vi båda har det!

Kasta inte bara bort allting, det enda som har en sådan betydelse..

Efter mycket om och men fick jag tillslut ner Johannes bredvid mor i sängen. Han blev hungrig så där rakt upp och ner så mamma fick göra i ordning mat åt honom som han glatt åt upp. Så nu sover han nog gott som man gör med en mättande mage!

Ska väl ta och bita ihop jag också och försöka trampa vidare och göra det bästa jag kan utav allting, frågan är ju bara hur.. Hmm, för mycket funderingar för en liten efterbliven hjärna!

Ja det här blev ett kort inlägg, så nu ska jag ta mitt pick och pack och dra mig in mot sängen snarast, ja det kanske blir om en timme om jag har oturen på min sida.

 

Mamma har gick och la sig för en stund sen, så Johannes sitter uppe med mig och kikar på ghost whisperer, dock kanske inte det bästa för en fyra åring att se, men jag lyckas ju berätta bort allting och säger något helt annat än vad det är så han bryr sig inte så mycket. Han är hur pigg som helst och jag tror det blir en lång kväll för honom då han vaknade för ca två timmar sen.

Jag har tänkt flera gånger per dag nu i flera dagar att jag ska ta någon ny bild på magen för att sen se hur den växer på. Jag ser ju inte själv så då måste kameran finnas där för att hjälpa mig, trots de här tankarna flera gånger så kommer jag alltid på att min mobil inte har något batteri och laddaren har jag inte här. Klantig jag är som får tankarna ännu fler gånger när jag innerst inne vet hur det egentligen är.

Näpp, nu ska jag försöka natta lilleman!

 

Sitter och är sugen på allt bara för att jag inte kan ta mig ut och inskaffa det. Varför ska man alltid bli sugen på det man inte kan köpa? Varför ska man alltid ha det man inte kan få? Blää på det.

Om en eller två veckor händer det grejer, då blir det besök och mys förmodligen! - Toppen..
Sen tills det ska man väl försöka pyssla på med någon värt så att tiden rinner iväg, bara det inte är lögner som byggs på hela dagarna.

Ska fortsätta att ringa min kära syster som inte alls vill svara när jag ringer, dumma dig!