Ännu en ny vecka som runnit iväg inom graviditeten, snart är det dags. Är ju bara en dag mindre än två veckor kvar tills beräknat datum, längtar som en tok och det skulle inte skada mig om hon kom ut lite tidigare så stor som längtan nu är. Men det skulle inte heller skada mig om hon kom ut lite senare, huvudsaken är att lillfian är frisk och mår bra! 

Men visst allt har det börjat hända ett och annat, sådant som inte hänt tidigare. Sen igår och dagen innan igår så har det kommit och gått eller hur man ska säga, så det är väl bara att vänta och se om det är fake eller något real. Får hoppas på att det är något, och att det snart händer ännu mer så vi får lill skatten inom snar framtid. Så fort jag går och har mig så får jag håll direkt, eller liknande håll och sen är det massa annat också som jag inte vill dela med mig utav här på bloggen.

Men tösen mår bra som barnmorskan sa tidigare i veckan, växer som hon ska och allt såg super bra ut. Sen har jag faktiskt inte så mycket mer att säga om denna vecka, förutom att en bild ploppar upp imorgon då jag inte orkar knäppa någon idag och skicka in.

Barnet:

Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

När man försökt allt för många gånger att ställa upp och finnas till, men aldrig fått något tillbaka inte ens ett litet tack. Är det då fel att sluta finnas där, att sluta bry sig fast man egentligen bryr sig? Men sluta att visa att man bryr sig, tillslut slutar man ju iofs att bry sig helt också. När man själv har mycket som pågår i sitt liv, som personer inte vet om men man väljer att lägga det åt sidan och försöker vara en bättre människa och finnas där för dom. Men dom visar ingen tacksamhet, hur har jag då chansen till att bli något bättre motför förut? Jag har alltid pratat om mina problem, jag vill inte göra det längre - mitt är mitt. Men om någon erbjuder sig till att hjälpa, då är jag även tacksam. Skiter i helt enkelt, vill man inte ha stöd så fine men man kan ändå vara tacksam för att folk bryr sig ändå.

Har nyss städat lägenheten, diskat och ska snart dammsuga + tvätta lite. Idag kommer syster hem äntligen, ska ringa och prata massor med henne så hon kommer säkert somna! Har så mycket att berätta för henne, ja henne kan jag då allt berätta allt för och hon är nog en av dom få som jag pratar med om problem om jag nu vill det då vill säga. En av dom få som jag litar på till 100%, då man kan berätta saker utan att springa runt med en klump i magen och vara orolig för att det kommer ut. Den enda som förstår mig till även där 100%, ja med andra ord så är min syster - allt och lite till, som jag älskar massor.

Som jag trodde så spenderade jag kvällen i min ensamhet framför ett antal avsnitt av one tree hill, men fick mig ett snabbt besök nyligen av grannen så allt för ensam hela kvällen blev jag då inte iofs. Annars har det inte hänt något speciellt idag heller, hängt upp tvätten och sånt där bara - har inte ens diskat. Nej jag har inte ens gjort det, städat skulle jag också behövt göra men jag tar dom sysslorna imorgon istället. Ska ta mig en promenix till ica då också och köpa sånt där lukta gott som man har i hinken när man ska skura golven, gulligt värre. Hoppas det finns massa olika lukter att välja bland, jag tycker det är lite små roligt att stå där och klura på vad man ska köpa. Jag tål ju inte citrus frukter och sånt där, men jag älskar citron doften på sånt där skur tjosan så jag kanske tar och köper mig ett sånt.

Sen vet jag inte alls hur resten utav morgondagen ser ut, har inga fasta planer heller för den delen bara sådana som "hänger löst" så vi får väl ännu en gång se om det blir så eller inte. Ska ta mig tid någon dag nu också och träffa min älskade Johannes, har äntligen börjat vänja mig vid att inte se honom varje dag. Det var lite tuffare i början då jag inte alls klarade av det, och nästan grät hela tiden pga det men nu går det allt bra. Jo, man blir ju faktiskt väldigt fast vid barn har jag märkt. Med tanke på hur fast jag var vid min lillebror, hur ska jag då klara av att lämna ifrån lill snuttan till t.ex hennes pappa? Uscha, bara tanken gör mig så ledsen och deprimerad medans hon nu också ligger och vilar sig.

Bebis har varit ganska lugn idag, men ändå har hon livat på som tusan de gångerna hon varit i full gång. På nätterna är det faktiskt helt omöjligt att somna nu för tiden, hon ligger och sparkar på kissblåsan, revbenen och massa olika. Drar med händera/fötterna hela tiden så det är inte alltid lätt att falla in i någon sömn om man säger så. Men jag är glad hur hon livar på, för snart är hon ute och jag njuter verkligen av sista tiden och de sista rörelserna hon ger ifrån sig! Trots om det gör ont eller inte, det är något så underbart som jag snart vet är över. Tänk vad konstigt det kommer att vara, när det bara slutar röra sig i magen, när magen är borta och allt sånt där. Men att se på sin lilla tjej sen, oj oj nu är jag så glad och längtan bara växer! Jag älskar min bebis, mer än allt annat på denna jord.

Varje spark, varje rörelse, varje hickning - det får mitt hjärta att smälta.

Ser hur hon ligger och trycker med lill foten, sötan..

Farfar ringde och väckte mig och sa att han skulle komma med några papper som jag skulle skriva under, fine fine tyckte jag - ville ju ha sovmorgon.. Gick sedan och mötte Johanna på ica och handlade lite där och sedan tillbaka hit, inne i trapphuset fick vi oväntat besök men det är väl sådant som man ibland kanske måste räkna med i såna här situationer. Sen kom farfar med papprena och jag skrev på, sen kilade han vidare och jag och Johanna åt lite tårta o drack kaffe + pratade vidare. Kaos dag hittills med andra ord tycker jag, trodde att jag skulle spy en och en annan gång. Har haft lite små ont i magen också, väldigt ont när jag och Johanna skulle gå hem från ica så det var då inte lätt att ta sig fram - det får man räkna med.

Får se vad kvällen har att erbjuda mig, det blir ju inte alltid så som man tänkt sig alla gånger men så kan det också bli. Har väl lite tid kvar att umgås i "ensamhet" tills bebisen kikar ut, får ta vara på den sista tiden för sen kan man ju inte alltid planera allt i sista stund. Känner inte för att sitta själv i alla fall och den saken är säker, men det kanske blir så ändå trots att jag inte vill vad vet jag? Får se om det blir som jag tror, eller om det inte blir som jag tror.

Dagen började dåligt, men den blev så mycket bättre när Elin och Josefine kom över och hälsade. En del prat, fika och sånt där - alltid lika härligt. Är så glad och tacksam för de personer jag har i mitt liv, jag vet inte hur jag ska kunna visa det men jag är verkligen det. Snart kommer farmor, farfar och farbror över med en tårta som jag absolut sa igår att jag skulle ha! Så nu har dom varit bäst och fixat det. Telefonen har ringt idag också hela dagen, har nog inte hunnit avsluta något samtal förutom att någon annan ringer och jag byter till det samtalet, sen ringer någon så jag får byta igen. Ja, full rulle helt enkelt! Jag hoppas på ett bra slut ikväll, vad jag hört så låter det som att det kommer bli så - great.

Vet inte vad det är för mening med att fylla arton, för mig blir det ju inte direkt annorlunda men kan tänka mig att det är det för dom andra. Jag har aldrig varit en fan av mina egna födelsedagar, och allt jag önskar mig är en bra dag - det har alltid varit en för hög önskan. Ja, mina födelsedagar har nästan alltid börjat i kaos eller slutat i kaos. Men den här verkar som sagt få sig ett bra slut!

Nu ska jag fortsätta kika runt lite, innan farmor och dom kommer!

Ja jag skulle ju göra muffins idag, trodde att det skulle gå åt helvete med själva smeten eftersom jag lyckats förut med att ha i mer salt än socker osv. Men jag glömde också bort att jag och ugnen, är långt ifrån bästa vänner! Det visade sig klart och tydligt idag då brandalarmet drog igång och muffinsarna var svarta, såg ju verkligen gott ut. Men jag vet inte vad som gick fel faktiskt, för den andra satsen hade jag kanske till och med i längre i ugnen än den första, och den blev inte alls bränd? Jag kanske hade för många muffins på en och samma plåt innan, för ugnen var då på precis samma värme osv. som jag hade med den första satsen också eller vad tusan det nu heter, vad man kallar det. Men det gick ju bra tillslut ändå, trots mitt misslyckandes så gav jag då inte upp - vilket man aldrig ska göra shihu..  

Har även fått en jäkligt fin huvudvärk som jag gått runt och burit på hela dagen, tog en alvedon som inte hjälpte för fem öre så det var bara slöseri att ta en sådan också tycker jag. Har druckit mängder med vatten, det hjälper mig inte heller. Ska ta mig en till snart, kanske ta lite mer vatten till själva tabletten så kanske det släpper - ja, värt ett försök! Sen ska jag nog ta och pallra mig till sängs, jag har ju en födelsedag att hålla igång imorgon! Usch, kommer vara full rulle hela dagen och folk som kommer och går - sött..

Gick super bra hos barnmorskan idag och allt såg bra ut, som det gjort mestadels hittills och det är inget annat än skönt att veta. Bebis växer som hon ska och hon ligger inne i den där kurvan, hon ligger som hon ska inne i magen också och allt såg som sagt bra ut. Prata lite om allt möjligt som vanligt, vad bebis ska heta osv. osv. Ska tillbaka på fredag och kolla hjärtljudet igen, prata om förlossningen och skriva "önskningar" och massa sånt där. Sen var det väl inte mer med det besöket, var bara en snabbis!

Vikt: 72 kg.

Blodtryck: 105/60.

Blodsocker: 5.9

Hjärtljud: 135.

Efter att ha varit hos barnmorskan så åkte jag, farmor & farfar på ica och handlade mat och massor inför imorgon då jag blir ett år äldre (glöm inte grattis.. ). Sen åkte vi och hämtade Johanna som hjälpte mig med massor idag, har sån tur som har en sån underbar vän som henne! Hon sprang ner med kartonger till förrådet, sedan dammsög hon också medans jag stod och lagade mat åt oss. Den gick väl ner i magen, lyckas aldrig få såsen att bli lite tjockare så den är alltid så förbannat rinnig hur jag än vrider och vänder på det! För länge vågar jag inte heller ha den på plattan, då det kanske blir som sist och bränns fast och det ena med det andra - nej tack. 

Sitter nu och väntar på att mormor ska kika upp med något grejs som man har när man ska skura på golvena, och muffinsformar som jag glömde att köpa mitt upp i allt. Inte lätt att komma ihåg dom när dom inte ens stod på pappret, så jag har mig själv att skylla men även en great mormor som ställer upp så.

Näe, nu har jag inget mer att berätta om så vi får väl se om det är något som dyker upp senare eller inte!

Johanna sova här i natt så har bara degat hela dagen, hon ska tydligen vara ledig hela den här veckan pga något grejs så hon var inte i skolan så vi har pyst på hela dagen. Kollade på one tree hill och sånt där, som vanligt så började hon att gråta! Ibland kan jag tro att det är hon som är gravid, hmm.. Får se vad som händer resten utav kvällen, planer eller inga planer det är sådant som visar sig det också.

Har i alla fall en livlig bebis idag, som alltid och det är lika mysigt som alltid också för den delen. Min gosis som är beräknad om 18 dagar, gud vad nära det är nu och man tyckte att man var när man hade ca 60 dagar kvar!

Får se om det blir något mer skrivande ikväll, kanske dyker upp en ny tanke eller flera - vem vet?