Det räcker nu, jag har inte min blogg för att man ska sitta och bråka på den över kommentarer, för att vissa ska leka änglar som om ingenting hänt. Men vafan, folk kan väl ändras också är det svårt att förstå det? Säg inte att jag inte är mig själv i min blogg, när det är det jag är och bara för att jag är annorlunda mot dig betyder inte det att det är hela min personlighet. Nej, folk blir väl behandlad olika och så har det typ alltid varit tycker jag. Jag har blivit behandlat olika för att du tyckte om dina andra vänner, det sa du själv med dina egna ord så kom inte och säg att det bara är jag som gör fel och säger fel saker när du gör precis lika själv. Sjunker till samma låga nivå, gång på gång. Ingen av oss är perfekta små änglar, men betyder det att jag försöker vara någon jag inte är i bloggen? Nix verkligen inte, jag vet nog bäst själv hur jag är som person. Som sagt, nu är det slut på massa jävla skit här i bloggen ta det på annat håll istället för nu skiter jag i det här. Sluta, eller så lägger jag ner hela skiten ärligt talat. 

Bara för att man ska gå i skolan för att man ska få en bra framtid fast man har barn, jag ser inget oroväckande i det om man säger så. Skit samma, nog om det hej svejs.

Johannes ville följa med sin mor upp på sjukhuset men det gick ju inte, så då blev han jätte sur och satt sig i bilen ändå sen fick vi fjeska lite för honom så han stannade kvar så blev han på bättre humör.. Så gick han in och så skulle han gå ut och snubblar han i hallen och slår huvudet i väggen så det bara small, stackars liten blir alltid lika ledsen och tårögd när han gör sig illa. Tycker så synd om han och nu när jag tänker på det blir jag lika ledsen igen. Han fick sig lite glass "viiiiit glass" som han säger, och kollar på lite barnprogram. Så det var ju ingen större skada skedd, som tur är. Stackars småingar som bara trillar och vurpar!..

Lägger upp en jätte fin bild på honom från förra sommaren när han slocknade i bilen, haha sötnos!

Har haft sammandragningar hela tiden sen jag vaknade imorse, och dom vägrar släppa också så jätte ont gör det och det har då inte varit så här förut. Men det blir väl kanske värre med tiden förmodligen.. Det känns jätte knepigt i magen också och jag mår jätte illa och får knappt ner nå mat heller. 

Farfar har inte hört något från skolan han heller verkar det som, surt det nu när man vill veta så fort som möjligt. Men lät ju ganska positivt igår när han pratade med rektorn så, hehe..

Nä jag har faktiskt inget vettigt att skriva just nu tror jag, min dag är helt död och jag har ingenting att syssla med och har för mycket tankar som jag egentligen skulle vilja skriva ner men så blir det inte!

Man ordnar upp sitt liv och gör allt för att ens barn och familj ska få en bra framtid och få in en bra summa pengar, så man kan överleva och slippa leva på andra? Hur kan det låta fel i någons öron, för att man ska plugga på distans och kanske gå i skolan högst en timme om dagen? När man får in så pass mycket mer pengar i 3 år fram över, en utbildning på köpet + ett jobb i slutet? Jag ser ingenstans vart det låter dåligt, tycker det är rätt bra att man själv kan växa upp, ta sitt ansvar och dra in pengar och göra så att ens familj kommer klara sig och slippa leva på andra? Mitt och Philips barn kommer få det så mycket bättre, än om det hade varit så att vi fick leva på bidrag från dag 1 och bara att han har en utbildning? Är väl bättre att både han och jag har en utbildning. Visst, jag kommer få vara tvungen vissa dagar att låta någon komma till våran lägenhet och passa vårt barn i en timme - en liten timme. Hade det varit så att jag skulle gå fulla dagar i skolan, då hade det varit en annan sak för tror att varken jag eller Philip skulle vilja lämna bort henne varje dag hela dagarna?... Nej men har jag fel nu kanske, som tänker välja ett gå i skolan och plugga, vara där en timme och få in mycket mer pengar i skolan + utbildning + jobb? 

En familj behöver pengar och jobb, jag tycker bara det är bra att båda hennes föräldrar får jobb och fram tills dess en större summa pengar i månaden. Ja vi kommer klara oss jäkligt bra som unga föräldrar, faktiskt. Sen kan ju ni sköta ert, om ni tycker att det går så jätte bra er - bra! Men vi kör på vårt sätt och tror att det blir bäst.

Nix nu är jag för trött för att existera framför en dator så jag drar mig mot sängen istället för lite one tree hill tittande och behövlig sömn. Väntar in morgondagen med förhoppningsvis goda glada nyheter, sen ska jag också vara en go och glad tjej hela dagen. Har ju trots allt min pojkvän och vårt barn, så varför sura för att annat folk inte vill vara som normalt - hihi. Jaja, jag ska inte bara babbla på här inte för nu måste jag lägga mig så jag inte sover bort hela morgondagen, känns som att klockan är tolv för jag är så ruskigt trött och tog ingen vila på dagen heller för den delen och det känns ovanligt i min värld. 

Så god natt och sov gott, när det blir eran tur! See you tomorrow.

Blir nog en rätt så tidig kväller för min del då jag vaknade ganska tidigt också, men det är ju bara bra att man ställer in sig på att vakna/somna tidigt.. Hoppas att skolan ringer till farfar imorgon också så man får någon klarhet på det hela, är verkligen pepp nu och vill klara skolan och få jobb direkt och allting för att vi alla ska få det så otroligt mycket bättre. Allting är ju redan på god väg, så nu är det bara det här med skolan som får avgöra det sista goda! 

Har även en lillebror som har damp ikväll tror jag, han gör inget annat än att skrika och han skriker hur ljust och högt som helst så det skär verkligen i öronen. Men det är väl bra att vänja sig tills våran bebbe kommer, hon kommer ju också vara livlig vid vissa tillfällen eller kanske jämt? Haha, tror ändå att det blir ganska annorlunda när det är ens eget barn och hur man ser på saken då och som man gör när det är ens lillebror eller sådant.

Jaja hur som, ska väl äta middag också och sedan gå och lägga mig. Och gissa vad jag ska se på innan jag lägger mig? Jo men precis, one tree hill.

Lurar jag mig själv hela tiden med att inte se sanningen? Jag sitter alltid och säger hur jag tycker folk är blind, men när jag tänker efter så är jag fan det jag också. Dock är det gällande olika saker, men jag måste nog ta och inse någon gång innan det går för långt och innan allting blir som förut. Måste ge mig ut och sätta stopp för det här, det är viktigt. Det får inte sluta som alla andra gånger, då är det lika bra att det får ett slut här och nu och jag vänder och aldrig mer ser tillbaka. Men kanske är jag inte blind längre, eftersom jag nu ser detta? Har nog sett ett litet tag också, fan jag vet inte om jag är det eller inte. Det visar sig kanske nu idag, imorgon, dagen efter - nej det är för långt. Jag måste veta, och det måste ske nu. Jag kan inte springa runt med klumpen längre och fundera och låta allting äta upp mig innifrån. Du tror kanske att detta handlar om dig, men det gör det inte. För den det handlar om, den har inte mage nog att läsa.