Ja då ska man se var man ska börja. Namnet är Frida och jag bor i Bollnäs tillsammans med min dotter på snart 7 veckor, så med andra ord är jag ensamstående men pappan finns ändå kvar i bilden. Är född i Bollnäs, men efter att min biologiska pappa dog då jag var fyra år så flyttade jag och mamma till Stockholm, för att hon hade träffat en annan vid namn Fredrik. Han kallar jag än idag för pappa, trots att det var ett par år sen dom skildes. Så från ca fyra år till ca 12 år så bodde jag i Stockholm, sen flyttade jag och mamma tillbaka hit.

Har två halvsyskon och tre låtsas, alla står mig nära hjärtat.
Halv: Lillebror Johannes på 4 år och storasyster Angelica på 20+.

Låtsas: Sara 19, Sabin 20+ och Tobias 20+.

Innan jag blev gravid gick jag på omvårdnadsprogramet i Bollnäs på torsberg, första året. Gick året tidigare på IV, då jag inte alls har varit ett fan av skolan från 7an till 9an. Så det är något IV är bra till, att kunna styra upp betygen istället för att gå om nian.

Den absolut bästa vännen jag har, är faktiskt min farfar. Han har alltid stöttat mig och jag älskar han så jäkla mycket. Dels så ligger min syster på samma nivå, alltid kan man lita på att dom ställer upp. Jag skulle nog aldrig klarat mig utan dom, inte en chans. De flesta kanske brukar ha bästa vänner som inte finns i släkten, men inte jag. Jag har svårt att ha förtroende för de människor som inte finns i min släkt, har till och med svårt att lita på folk i släkten. Det är bara syster som jag litar på till 100% (syster = Angelica).

Dottern heter Theresa, men hon har sin pappas efternamn. Och det tycker jag är bra, för hon är verkligen lik sin pappa och farmor så det efternamnet stämmer in precis på henne.

Jag vet faktiskt inte vad mer det finns att säga, är det något så är det bara att fråga på.