Jag kommer alltid att minnas varenda liten lycka du gav mig, varenda leende på dina läppar och varenda leende du gav mina läppar. Allting från början till slut spelas upp om och om igen, som en film som man aldrig kan sluta se på. Trots att det svider att tänka, så kommer man alltid ihåg varför man var med varandra och varför man umgicks med varandra. Det är så mycket man vill men som man ändå inte kan och jag hoppas ändå att någonstans i allting så kommer lyckan komma ikapp på ett eller annat sätt, i alla fall den där lyckan som fanns där bland två nära personer.

Jag vet hur svårt jag hade att slita mig ifrån dig trots att jag inte visade det, jag ville inte visa hur jobbigt jag tyckte det var att vända dig ryggen och vänta tills nästa gång man satt där med dessa leenden. Du kommer alltid att finnas där i mina tankar dels mitt hjärta, det spelar ingen roll vad som sägs och vad som händer. För en gång i tiden fanns det glädje och massa annat underbart oss emellan och det är ingenting man bara kan dölja och låta sorgen få ta över.

Så istället för att man ska sitta och vara ledsen för det man har förlorat, varför kan man inte bara ta det med ett leende på läpparna och vara glad för det man fick uppleva tillsammans? Fast det som gör en ledsen är ju iofs att det kanske inte kommer tillbaka igen, men vi har ändå varit där. Det kommer alltid kännas fel att se personen göra lika saker med en annan, se glädjen mellan dom. Men alla har rätt till lycka och det är ingenting man ska ta ifrån någon.

Har tänkt på att en del har så sjukt dålig fantasi, och ska göra/skriva precis som en själv eller andra. Om dom här personerna kom på detta själv, varför ska inte personerna som ska göra exakt lika inte kunna komma på något "eget"? Ja egentligen borde man ju bli smickrad och glad över att dom gör lika som en själv, men det kan nå till en viss gräns. När det alltid sker så börjar det bli lite tjatigt tycker jag själv faktiskt!

Men det är inget att haka upp sig på, trevligt att folk gillar det andra gör och måste få det att låta som att det var allt ens eget. Yäyä shit the same, skriver mer sen är så puppig nu.

Jag lever inte i någon drömvärld för att jag "tror" att jag har pengar som jag "tydligen inte alls verkar ha".. Jag kanske inte tänker skriva ut så här på öppen sajt: hej hallå, jag har pengar bara så ni vet så ni behöver inte skriva något mer sen, hejdå". Det skulle bara låta dumt och se ut som man skryter, därför kan man vara lite diskret men tydligen så får man ju bara bli smutskastad pga det? Jag vet att jag inte skaffar barn för att jag vill slippa skolan och leva på soc så dom kan ge mig de pengar jag inte har. För jag kommer inte få pengar där ifrån som jag sagt här i bloggen flera gånger förut, men tydligen så går inte det in.

Jag vet vad jag har att leva på och det är inte jag tänker springa runt och slösa på för skojs skull, jag tänker ta vara på dom och använda det till saker som behövs och det som behövs betalas.

Hade jag inte alls haft en enda krona och vetat att soc skulle få stå och betala mig under flera år, då hade jag aldrig tagit beslutet att ens bli gravid för den delen. Men jag vet att jag kommer klara av det & att hon kommer få allt hon behöver. En trygg plats att leva på bland annat och räkningar osv. kommer att bli betalda. Så snälla, sluta säg något annat bara för att man är 17år och valde fel utbildning - ja det är därför jag gav upp skolan. Men jag har inte gett upp skolan för alltid, och det finns faktiskt jobb där man inte behöver ha någon speciell utbildning eller betyg för att få en lön som man klarar sig på m.m

Men jag förstår att folk har sina åsiket osv. men det är även så, att för det behöver man inte bara gå in på någons blogg som är gravid som 17 år och säga det här till henne, när det inte ens är sant i hennes värld - när det inte ens kommer bli så? Nej jag vill inte leva på soc, jag tänker inte leva på soc heller, jag har dom pengar jag har och dom kommer finnas kvar senare också.

Sen en sak till kan jag berätta också - jag betalar också skatt!

Fan vad irriterad jag blir på folk som tror att dom vet så jävla mycket fast dom inte har en enda jävla aning eftersom allt dom skriver är helt jävla fel. Nej, jag kommer inte leva på soc när jag får barn och jag har egna jävla pengar. Jag utnyttjar verkligen inget jävla system för att jag blir ung mamma, det är väl inte därför jag blir gravid - eller? Nej det är mitt jävla val, skolan kan jag gå sen och skolan har jag redan "gett upp" för det kändes inte som att det var rätt någonstans.

Jag kanske skaffar mig ett jobb, vad fan vet ni om det egentligen? Sluta ta för givet att man ska leva på jävla soc när man inte ens ska göra det, åååh så psykande!!!

Speciellt när man inte ens vet vem personen är som skriver, eller som man skriver till. Jag tänker inte ta åt mig ett jävla piss för jag vet vad som är rätt eller inte, hur jag kommer leva sen och på vad jag kommer att leva på. Vafan ska man dra alla över samma gräns för? Tur för er då, som tycker så här att inte ni skaffar barn vid en ung ålder - jävligt bra!

Men det är inte alla som tänker som ni gör, dom kanske behåller sitt barn som dom blir gravida med och gör det bästa av situationen. Bara för att man är ung mamma behöver man inte leva på bidrag från soc osv.. Nej verkligen inte, inte en enda jävla dag! Man behöver inte heller vara en sämre mamma, en okänd människa som skriver till mig har väl inte en enda jävla aning om vad jag gjort tidigare, vad jag ska leva på för pengar, var jag ska leva, om jag jobbar eller inte. Näpp, så håll käften eller ta reda på fakta någon jävla gång innan ni börjar skriva en jävla massa skit som inte ens stämmer in på mig!

Duktig jag är som för en gångs skull lyckats hållt mig till en blogg under en längre tid, dels uppdaterat väldigt ofta! På mina tidigare bloggar har jag kanske varit kvar i 1-2 månader, med väldigt liten uppdatering. Blir ju nästan lite smått imponerad på mig själv, det kanske blev något nytt intresse som gravid? Att sitta och blogga på en galning, det känns som att bloggen är den enda som man kan skriva & säga allt till, utan att den klagar - haha!

För nu tänker nämligen jag klaga lite igen, det är ju tydligen min vardag. Jag tänker sluta göra allt för personer, när jag aldrig får något tillbaka. Ingen är tacksam, ingen uppskattar - dom slänger bara skit på en! Tänk att man ger upp sitt liv, sen ska dom ändå sitta och klaga och vara sur, för att man ska göra allt för dom? Nej, jag tänker inte göra allt för folk när dom inte gör något tillbaka. Det tycker det är riktigt elakt att inte uppskatta att folk gör allting, när man bara får sitta och inte behöva gör något. Även om man t.ex gör allt för en person, som inte gör lika mycket tillbaka så kan personen som får detta visa en rejäl tacksamhet och få en att känna sig uppskattad.

Jag syftar inte bara på en person, det är ofta det här händer. Jag har sagt det, men dom lyssnar inte - nej för dom är så otacksamma. Dom fortsätter bara att ta och ta, men aldrig ska dom ge tillbaka. Så därför skriver jag ut det här, för dom lyssnar ju ändå inte och dom bryr ju sig ändå inte? Så vad spelar det för större roll, ingen som läser det här vet ju vem det är riktat mot heller för den delen. Jag är bara så otroligt trött, men snart får jag eget och jag ska njuta av varje sekund!

Varje lugn minut fram tills min dotter tänker ta beslutet att komma ut och visa upp sig för allt folk, jag längtar.

Jag tycker jämt att "det här var den sista droppen", jag har tänkt så ett antal gånger. Men nu tänker jag stå fast vid det, jag tänker inte sitta och höra med egna öron hur människan snackar skit om mig till en annan. Vad tjänar man på det, var är samvetet? När man vet att jag kan höra med bara minst 10 meter ifrån, det gör jobbigt ont det här. Jag har inte haft en enda dag/kväll på länge utan att ja faktiskt bryta ihop, dom blir förstörda hela tiden men ändå ska jag alltid ge det en ny chans. Kan man sluta bjuda på chanser, kan man sluta tänka på andra som inte tänker på en? Vad gör man i såna här lägen, hur ofta man än säger till m.m då blir man dumförklarad istället, ja då är man idioten som behöver söka hjälp.

Jag förstår inte heller varför jag "delar ut" dessa chanser, när jag aldrig en enda gång sen du kom in bilden fått höra ett "förlåt". Det är nästan sorligt, nej det är för tusan sorgligt.

Sen jag vet som sagt vad som gör min dotter på bästa sätt, så du behöver inte säga det till mig. Men jag vet vad det sämsta är, det är att låta dig behandla mig som du nu gör.

  Jag älskar min lilla favorit flicka över allt annat!   

Så stolt man känner sig idag då, eller inte. Så länge gick det att hålla allting inne & ja, det var väl kanske inte länge trots allt. Allt börjar vända åt något håll som inte alls ska finnas, jag vet inte varför - är det mig det beror på, när alla hackar? Ja du, hur ska jag någonsin kunna veta det när ingen säger något? Men det börjar ju bli mer lurigt när allt fler personer börjar säga ett och annat, vad gör man egentligen för att förtjäna massa skit snack bakom ryggen eller rakt upp i ansiktet?

Varför vill man vara otrevlig och säga massa saker som kan kränka folk? Jag vet att det kan komma ut mycket ur ens mun när man är som argast och då säger man saker som man direkt efter ångrar & vill ta tillbaka, men det är försent då.. Men dom som inte känner någon ångest då, dom som inte vill ta tillbaka det & dom som menar det onda dom säger? Varför, var finns medkänslan eller vad man säger? Varför bryr dom sig bara om sig själv, varför inte skapa ett fint band med andra människor och bry sig även om dom? Jag kan inte tvinga en människa att bli någon den inte är, inte vill vara. Jag kan bara hoppas, att innan jag får nog och tänker vända på klacken att det har skett någon ändring. Men jag kan som sagt inte göra något, mina ord har ingen betydelse för dessa människor som bara har en stor egoism osv.

Varför ska folk sitta och skriva elaka saker på folks bloggar, dels vara anonym? Jag har inte än fått någon "jobbig" kommentar som jag tagit illa upp utav, men jag ser ju på andra bloggar att det är mycket ont som står där. Det tycker jag är synd, jag tycker att man kan hålla det för sig själv när det är såna hårda ord som kan såra någon annan. Även att man väljer att inte visa vem man är, det är så förbannat fegt gjort.

Man bör ta vara på det man har och veta vilka felsteg som görs, hur man kan få det till det bättre när det nått det sämre. Allting kan fixas, bara man själv har viljan och är säker på det hela. Nej, visa kärlek vilken kärlek det än är innan det är försent..

Förstår inte hur man kan behandla sina barn på ett så illa sätt, det är ju fan sjukt. Jag blir så jäkla irriterad, även om barnet är fött eller inte så bör man kunna ta sitt ansvar som föräldrer till barnet eller mamman/pappan försvinner ja tråkigt nog från jorden. Jag tycker inte att man bara kan bryta kontakten med sin egen dotter/son, det är ju något som man själv skapat oftast med den personen som man älskar. Man bör ju se en lycka i sitt barn, som kan påminna en om varför hon/han kom till jorden. Hur mycket man älskade mamman/pappan till barnet och fram för allt hur mycket man älskar sitt barn över allt annat på jorden.

Det spelar ingen roll vilken ålder man har som föräldrer, jag vet att det är mycket äldre människor som är mamma/pappa som ber sitt barn att försvinna från jorden, dra åt helvete och kasta massa skit på barnet. Dels att man säger att "jag bara hjälpte till att få dig till jorden, mer gör jag inte". Vadå mer gör man inte? Skaffar man barn ska man finnas där i vått och torrt när barnet försöker återuppta kontakt, försöker vara den bästa dottern/sonen som någonsin har funnits. Herregud vad irriterad jag blir på dessa föräldrar som gör sina barn illa dag ut och dag in. Patetisk rent av, väx upp och ta ansvaret för i helvete!