Det är så sjukt mysigt när det regnar på kvällarna, när det droppar mot ens fönster! Jag vet inte varför jag tycker det, men det skulle vara lite små mysigt med lite åska också faktiskt.. Ni kanske tycker att jag är fullkomligt knäpp i huvudet som tycker detta, men man får ju tycka vad man vill - haha!

Prinsessan leker på som hon gör mestadels utav kvällarna, en riktigt kvälls människa kommer det säkert att bli. Oj oj, uppe hela nätterna sen då? Haha, det vore ju något det att vända på dygnen så där fint! Har letat efter lägenheter så det bara skriker om det, men det finns nästan ingen tvåa ledig och det är riktigt tråkigt för jag vill verkligen inte bo i en etta för tusan vad trångt det skulle bli!? Skulle verkligen inte få plats, är ju inte direkt så att man kan ha besök heller i en liten etta när man har bebis saker och de ena med de andra i hela lägenheten direkt.

Ska nog ta och lägga mig snart och faktiskt tänka på lite saker, bra och dåliga! Även fast jag vet att jag kommer bli väldigt små ledsen av att tänka, men ibland så kanske man ändå ska tänka på det sämre någon gång ibland istället för att stänga det ute och inte kunna gå vidare? Men jag ser det positiva i det hela, jag ser den lyckan som fanns då när jag tänker på det. Det känns jätte bra att veta hur man känt en gång i tiden, mindre roligt när det har sprungit iväg. Men man kanske växer ifrån varandra med tiden & allting har en mening - tror jag i alla fall. Allting kommer att lösa sig på ett eller annat sätt, och jag ger aldrig upp!

Tycker inte att man ska hålla smärtan osv. inom sig, det bara gnager inom en och det blir bara större & större tillslut. Känner man för att bara lägga sig ner och gråta ut, då ska man göra det - det brukar kännas bättre efteråt oftast. En del har sina egna sätt för att släppa ut känslor på, en del slår i väggar för att komma över det, en del gråter och tråkigt nog så skadar en del sig. Folk frågar oftast varför en del gör sig illa och vad man får ut på det, jag har hört att det är så att smärtan inuti en gör så ont, så när som gör illa sig själv så kommer en fysisk smärta så då glömmer man borta den psykiska för stunden. En del pratar med folk, en kontakt person eller någon som står dom nära. Jag tycker faktiskt inte att man är egosist om man pratar ofta om sina problem med sina vänner, om någon pratar ofta om sig själv med mig om hur dom mår så gläder det mig att dom har så pass stort förtroende och kan öppna sig & att jag får finnas till och hjälpa dom på vägen.

Jag mår alltid bättre efter att ha pratat med två personer som jag nu för tiden nästan berättar allt för, dom behöver inte säga mycket för att få mig på bättre humör. Dit jag försöker komma är att man ska göra det som får en att komma på bättre tankar eller bättre humör, hur tokigt det än är. Jag vet att jag förut för något år sen när jag mådde dåligt att jag drack för att komma på andra tankar, men det fungerade verkligen inte för det blev bara värre & man blir ännu mer känslig då. Så det slutade man ju med ganska fort, men man kan alltid gå ut och roa sig när man mår dåligt och försöka komma på andra tankar också - inte dricka för att komma iväg. Men det kanske fungerar för vissa, men inte för min del i alla fall.

Jag tycker det är jobbigt att se folk som mår dåligt även om jag inte känner dom så väl. Olycka är så tråkigt och jag tycker faktiskt inte att en enda människa förtjänar att må dåligt, speciellt när dom inte har någon att vända sig till. Alla förtjänar en väg till lycka, en väg till att bli lycklig igen och ha förtroende för en eller flera som dom kan prata av sig med.

Jaha då satt man här igen då och klurar på saker & ting! Jag och Angelica har bytt platser hela dagen, antingen har en utav oss datan eller hunden - riktigt roligt byte tycker jag. Så nu sitter jag här och hon myser på med lill vovven, och jag tror jag kommer att slockna när som helst men jag ska då allt försöka hålla mig vaken.

Jag tror även att jag håller på att bli sjuk, igen.. Nyser och fjantar för ofta tycker jag det är riktigt jobbigt att man blir sjuk för minsta lilla hela tiden! Sen att stå ute i regn var ingen höjdare kan jag ju tala om, det gjorde verkligen inte saken bättre och nu börjar halsen svika också - typiskt!

Blev ju inte heller något barnenshus idag tråkigt nog, det bara öste ner regn så farfar ville inte åka till Söderhamn fram och tillbaka så det blir troligtvis på onsdag istället för då var syster ledig nämligen. Ska även försöka fixa lite annat smått och gott i veckan, och nu fick jag en toppen idé om att kolla om det finns några nya lägenheter så där rakt upp och ner, haha! Nej men jag ska verkligen försöka träffa så många som möjligt nu i veckan med tanke på att det var tok för längesen senast!

Det man tappar, ska man leta upp och man ska aldrig ge upp hoppet! Verkligen försöka hålla ut till det sista, ingenting är omöjligt egentligen - absolut inte till en början. Man förlorar aldrig på att försöka få tillbaka något, men man kan förlora på att stå och se på när det försvinner istället. Ta chanserna som ni får, ta vara på det ni har och förlorar ni det så kämpa! Det är inget fel med att försöka en sista gång, det är som sagt inget man förlorar på. Men man förlorar som sagt kanske på det om man inte göra något och lever i ett "tänk om"..

Sitter och klurar ut på vad min punkt 8a var, jag hade massa fler men som alltid så ska minnet svika. Men då istället kommer det ju att komma upp ett par fler så småning om som tur är! Ska snart skriva lite om graviditeten som jag har haft på hjärnan ett tag, men det kommer jag ju att lägga upp imorgon när jag går in i v.25 men jag skriver ner det nu så jag inte har massa minnesluckor imorgon och får panik för dom tomma orden som skrivs ner.

Allting runt omkring börjar ordna upp sig, men egentligen inte men jag tänker inte lika mycket på det så jag har väl kanske som man säger tagit steget vidare och tar sakerna som dom kommer, men det är väl kanske lika bra det? Slipper man ju sitta hemma och fundera över allting och vara ner tryckt i backen och tänka på allt som kanske händer som egentligen inte händer.

Vi sårar oftast oss sjävla mestadels med tanke på dom tankarna som dyker upp i våra huvuden när något som "gör ont" händer. Visst är det klart att man blir sårad när saker och ting tar slut eller inte blir som man hade hoppats, men det är faktiskt mycket utav det vi tänker som ställer till med en stor smärta också. Istället för att tänka positivt så är det bara negativt, om man t.ex blivit dumpad tänker man kanske oftast att "nu är han/hon med den och gör det" och det gör ju bara allting värre? Tur att jag själv kommit på det på egen hand utan att någon sagt åt mig att inte försöka tänka så mycket på allt tråkigt som hänt, och tänka på saker som kanske inte ens är det rätta. Det har faktiskt fått mig att må en aning bättre och som sagt tagit steget vidare, som jag skrev igår lyckan försvinner inte för gott - alla förtjänar äkta lycka.

Ikväll blir det en "ost kväll" med syster Angelica och det behövs verkligen, hon får mig alltid att le som ingen annan får! Det är väl helt underbart att ha såna syskon som får en att må bra helt omedvetet. Det är ju inte direkt så att dom försöker anstränga sig för att säga rätt saker och de ena med de andra som en del kanske har problem med, vet att jag själv ibland är helt tom på ord och försöker hitta det bästa att säga - men ibland får man andra att må bra fast man inte ens tänker på det. Det kanske är det som är ivägen, tankarna. Funderar man inte allt för mycket på vad man ska göra säga som blir det bästa, så brukar det bli ännu bättre!

1. Varför ska man hata/prata skit om någon som man inte ens känner, som man inte ens pratat med som inte ens har gjort en någonting?

2. Varför ska man sitta och hacka på folk som man inte känner, även om man vet vem dom är men inte känner dom? Ännu värre när dom inte vet vem personen är.

3. Om folk har sina åsikter, varför i helvete är dom "anonym" när dom säger som dom tycker? När det är bra saker då kan dom minsann stå för vem dom är, men när det är sämre saker då ska dom vara anonym och inte stå för vem dom är. Då tycker inte jag heller att man ska stå för vad man tycker - om man så absolut måste vara anonym.

4. Jag tycker det är tråkigt när folk gör slut fram och tillbaka och tidigare har jag stört mig på det, men egentligen nu för tiden så tycker jag det är ganska sött att man/dom alltid kommer tillbaka till varandra? Det tycker jag är ett tydligt tecken på att dom har så pass stark kärlek att dom alltid hittar tillbaka, & inte gör massa tok som "singel för en stund".

5. Om man tycker så illa om en kompis, eller någon man är bekant med eller vad som helst. Varför kan man inte "öppna sitt hjärta" och säga det till personen. För om man ändå tycker så illa om den, så bör man ju inte vara rädd för att dom blir sur och försvinner för gott, eller?..

6. Vad tjänar man på att ljuga egentligen & dölja saker? Jag kan inte förstå att jag höll på med sånt skit förut och jag skäms verkligen för det och idag förstår jag mig inte på personer som inte kan vara ärliga. Jag tycker det är riktigt tråkigt, för man märker när saker och ting inte går ihop eller när någon döljer saker - alla har ett speciellt uttryck.

7. Även om man förlorar lyckan så ska man inte ge upp, för i slutet så kommer alltid lyckan tillbaka på ett eller annat sätt.

8. Jag glömde bort vad jag skulle ha som åtta...

Först vill jag bara säga en sak så ni inte missuppfattar inlägget och säger massa spydigt angående att jag kommer leva på soc - för det är inte det det här handlar om. Alltså, jag har inte pratat med dom angående den situation jag är i nu, för som sagt så har jag sagt att jag inte ska leva på soc. Men jaja hur som helst det här störde jag mig på riktigt mycket idag.

Jag fick en kontakt person genom soc (en sån man pratar om när man mår dåligt osv. alltså ingen soc tant eller så). Jag öppnade mig alltid för honom och när jag började berätta allt mer så ville han kontakta soc, delvis när jag blev gravid och sånt där för då förstod vi att det jag berättade om inte kunde fortsätta med tanke på att jag skulle ha barn. Så jag pratade med soc och berättade hur allting låg till, dom höll med mig och tyckte inte alls att det här var så som det skulle vara osv.. Så jag gick och pratade med dom angående den här saken som hade hänt och det fortsatt, så jag fortsatte att prata med dom och jag sa precis som jag tyckte och kände - samt personen det handlar om, och personen sa precis lika som mig.

Idag ringde min farfar dit för han visste inte var han skulle vända sig, för jag får ju inte stå på en egen lägenhet än och han är den enda som kan göra det. Men om han ska stå på lägenheten så kommer jag inte få något bostadsbidrag med tanke på att han har för hög inkomst eller hur det nu var. Så då ringde han dit för han skulle fråga var han skulle vända sig osv. Men istället för att dom säger hur han ska göra och sånt, så ljuger dom för honom istället och säger att dom gånger jag har varit dit och pratat angående det här så har jag sagt raka motsatsen till det jag egentligen sagt & bara sagt massa positivt? Varför ska dom som egentligen ska kunna hjälpa folk som råkar illa ut vända på allting och inte alls hjälpa den personen som faktiskt inte har det bra? Jag blir alltid lika förbannad när folk säger att jag har sagt något annat när jag faktiskt inte har gjort det, speciellt när det är dom här personerna som finns där för att hjälpa till osv.

Ja det låter kanske konstigt hela inlägget, men det handlar absolut inte om att jag pratar med dom angående att få hjälp och det ena med det andra. Jo dom skulle hjälpa till, med det är med något helt annat och det handlar inte om mig, mitt barn och eget boende för det fixar jag med egna pengar vilket ni säkert läst ett antal gånger.

Men jag tycker det är fel av personer som man öppnar sig till och berättar ett och annat för, för att dom ska hjälpa till och sedan ska dom ljuga? Är det så illa idag, att alla ljuger till och med äldre personer med ett rätt så viktigt jobb?

Vad vet folk om mig och min graviditet? När dom inte ens känner mig, nej jag skaffar fortfarande inte barn för att "passa in bland unga mammor", de flesta jag känner är unga mammor ja det vet jag. Men aldrig i livet att det är därför, när dom här personerna blev gravid då var jag också gravid - men jag gjorde abort, för att jag INTE var redo! Så kom inte och säg att jag blir gravid för att jag vill passa in, och varför ska det vara synd om mitt barn sen när hon kommer ut? Varför ska inte jag kunna ge henne någon trygget osv.? Jo jag vet en del om hur det är att ha barn, sen ni som inte känner mig behöver inte säga något för ni vet inte hur jag är som person, vad jag vet och inte vet. Lämna era jävla kommentarer hos er själva, jag skulle ALDRIG skaffa barn om jag inte visste att jag skulle klara av det och aldrig skaffa barn för att "passa in". När fan ska ni förstå det ni som sitter och skriver annat? Jag har sagt det flera gånger?

Självklart säger jag ett och annat för att "försvara" mig när folk jag inte vet vilka det är sitter och skriver saker, när dom inte ens vet hur jag som sagt är som person och det ena med det andra. Nej, skriv till någon som ni känner istället - dom kanske uppskattar det.

Det är en sak jag funderat på väldigt mycket, när man har det man har varför tar man inte alltid vara på det då istället för att visa noll intresse och förstöra allting då?
Varför, när man håller på att förlora det man egentligen inte klarar sig utan. Varför då vid dessa tillfällen känner man sin starka kärlek till dom? Varför känner man då hur mycket dom betyder för en. Jag menar inte att det är lika för alla människor där ute, men jag vet att det finns en del det stämmer in på - jag har själv varit där.

Sen sitter man där i klistret, utan den man älskar och bara kämpar och kämpar så kanske man får en ny chans - men då åter igen, noll intresse. Det är så synd det här, är man ute på att såra folk eller själv bli sårad? Jag förstår faktiskt inte själv varför jag tidigare har haft så svårt för att visa känslor & inte riktigt haft viljan där och bara struntat i det. Sen när allt går neråt, är det mycket mer som bara faller neråt. Men man lär sig av sina misstag, eller hur? Så då har man det i tankarna till nästa gång, men en annan eller samma person.