Direktlänk till inlägg 7 juni 2010
Det är en sak jag funderat på väldigt mycket, när man har det man har varför tar man inte alltid vara på det då istället för att visa noll intresse och förstöra allting då?
Varför, när man håller på att förlora det man egentligen inte klarar sig utan. Varför då vid dessa tillfällen känner man sin starka kärlek till dom? Varför känner man då hur mycket dom betyder för en. Jag menar inte att det är lika för alla människor där ute, men jag vet att det finns en del det stämmer in på - jag har själv varit där.
Sen sitter man där i klistret, utan den man älskar och bara kämpar och kämpar så kanske man får en ny chans - men då åter igen, noll intresse. Det är så synd det här, är man ute på att såra folk eller själv bli sårad? Jag förstår faktiskt inte själv varför jag tidigare har haft så svårt för att visa känslor & inte riktigt haft viljan där och bara struntat i det. Sen när allt går neråt, är det mycket mer som bara faller neråt. Men man lär sig av sina misstag, eller hur? Så då har man det i tankarna till nästa gång, men en annan eller samma person.
Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...
Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|