Vad vet folk om mig och min graviditet? När dom inte ens känner mig, nej jag skaffar fortfarande inte barn för att "passa in bland unga mammor", de flesta jag känner är unga mammor ja det vet jag. Men aldrig i livet att det är därför, när dom här personerna blev gravid då var jag också gravid - men jag gjorde abort, för att jag INTE var redo! Så kom inte och säg att jag blir gravid för att jag vill passa in, och varför ska det vara synd om mitt barn sen när hon kommer ut? Varför ska inte jag kunna ge henne någon trygget osv.? Jo jag vet en del om hur det är att ha barn, sen ni som inte känner mig behöver inte säga något för ni vet inte hur jag är som person, vad jag vet och inte vet. Lämna era jävla kommentarer hos er själva, jag skulle ALDRIG skaffa barn om jag inte visste att jag skulle klara av det och aldrig skaffa barn för att "passa in". När fan ska ni förstå det ni som sitter och skriver annat? Jag har sagt det flera gånger?

Självklart säger jag ett och annat för att "försvara" mig när folk jag inte vet vilka det är sitter och skriver saker, när dom inte ens vet hur jag som sagt är som person och det ena med det andra. Nej, skriv till någon som ni känner istället - dom kanske uppskattar det.

Åh vad glad jag är nu, faktiskt helt otroligt hur glad jag är. Nu till veckan eller nästa vecka ska vi förmodligen åka och handla barnvagn och allt sånt där som behövs, sprillans nytt och ett värt pris för så mycket grejer tycker jag! Det här är verkligen på riktigt nu, det känns verkligen. Att något sånt här kunde hända mig är verkligen en äkta lycka för jag trodde inte att jag någonsin skulle få gå igenom det här, om jag skulle det så skulle det dröja så otroligt länge. Sen blir det Stockholm och då blir det till att handla massor med bebis kläder, då jag vet mer säkert också om det verkligen är en liten tjej där inne - fast det är jag helt övertygad om!

Igår sa min pappa att han visste att jag skulle få barn som ung, för tydligen när jag var 10-12 år så babblade jag om att jag ville ha barn (!?) haha, kanske liiite för ung då antar jag! Dels sa han att jag alltid varit så otroligt barnkär, känns verkligen lättnande när man har dessa personer i sitt liv som bara ser det positivt. Men allting är ju komplicerat och jag förstår att det är inte det lättaste att ha en liten bebis, det krävs mycket ork, energi, tålamod och man måste verkligen ta sitt ansvar! Man kan ju inte dirker bara ignorera sitt eget barn om man säger så, inte bara lämna bort bebisen bara för man inte orkar för stunden. Självklart har ju alla någon gång en som sitter barnvakt för att man ska ha något slag av ensamtid eller fira något väldigt speciellt.

Jag tänker inte bli den mamman som lämnar bort min bebis varje/varannan helg eller en gång i månaden eller så, nej absolut inte. Har jag valt att bli mamma ska jag allt ta hand om henne också som sagt ta mitt riktiga ansvar. Det är ingen lek man bara kan dra sig ur precis, absolut inte. Nej då, hon kommer få det så bra och veta precis vilka hennes föräldrar är!

Det är sjukt hur svårt det är att hitta en passande lägenhet, hittar man en lägenhet för ett skapligt pris så ska det ju vara på ett sånt där ställe där det är fest 24/7 och folk som går i skolan osv., det kan ju bli så mycket stök och det fungerar inte med lillan senare. Sen är det dyrt på dom lugnare ställena och jag blir galen snart! Jag har väl inte alla pengarna i världen och i en etta tänker jag då inte bo med - fy fan vad trångt!

Känner inte lusten till att ta mitt pick & pack till t.ex Kilafors heller, det ska ju helst vara nära till familj och vänner - utifall det krävs hjälp pga något. Det kan ju vara lite svårt att springa upp och ner till en tvättstuga när man har lillan där ensam och sånt där tjafs.

Det är fasiken väldigt mycket som är komplicerat men jag hade absolut inte förväntat mig något annat heller, men jag tror då allt att jag hittat något i min smak som man kan ha råd med också. Men det ska väl självklart vara så att man inte får den pga det..

Ja då allt blev man på ett bättre humör efter ett snack som fortfarande pågår med låtsas syster, Sara. Alltid lika roligt att byta lite ord och vara små igen och fjanta sig så det skriker om det. Är så galet sugen på att åka ner till Stockholm nu på en gång, men måste vänta minst 3 veckor till för då kan lillan se - söt unge!

Jag låg och tänkte på hela livs historian igår känns det som, hur saker och ting hade varit om jag t.ex inte hade träffat Philip - då hade jag/vi inte haft lillan ju. Så typiskt mina tankar "tänk om jag någonsin skulle förlora henne, vad gör jag dådå" hon är sån stor del utav livet nu, så skulle aldrig klara av en dag utan henne m.m

Jag är så glad över allt stöd jag har fått, ingen som har varit direkt "emot" det som jag känner, inte vad dom sagt till mig i alla fall och om det nu skulle vara så, då är det bara att säga det istället för att göra det till någon annan.

Jag har verkligen tur och det kommer jag alltid vara tacksam över.

Vaknade av att mobilen ringde hela tiden så höll på att slänga in den i väggen. Sen kunde jag ju självklart inte somna om, för min lill flicka hade tydligen bestämt sig för att böka på som bara den förstår ni! Mysigt är det, vakna med någon som bara bjuder på ren lycka hela tiden!

Idag är det ingenting som kommer att hända, jag hade hoppats på sol som bara den men det ska ju självklart alltid bli som jag inte vill att det ska bli. Så blir nog kanske bara sängen och små lipa hela dagen, har ingen ork till någonting och har säkert det sämsta humöret på det också. Sur, grinig och ledsen - kan det blir sämre? Nej inte just nu i detta läge i alla fall, så det kommer säkert komma ett eller annat inlägg om något som jag stör mig på senare!

Förmodligen om lillan också för den delen, för jag är nästan helt övertygad om att hon kommer få mig på bättre humör och andra tankar.. Men visst, det kan bli kämpigt.