Hade ju ont länge den senaste tiden under graviditeten, som de flesta kanske vet om. Men på söndagen 10/10 så låg jag hemma hos mormor, hade lite mer ont än vanligt men var lite små sur för att magen aldrig blev hård eller drog ihop sig då. Men runt 18.00 tiden, då blev den allt hård och drog ihop sig riktigt, och fortsatte så men med väldigt hoppiga mellanrum. Först var det 40 minuter emellan, sen 20 minuter, 10 minuter så höll det på så där. Sen när det var vid 5 minuter emellan så ringde jag till Hudik så då fick vi packa och kila iväg dit. Tyckte det rann mycket ur mig också, då jag inte ens kunde få på en binda för trosan var genomblöt.  Philip åkte hem ifrån sig så vi möttes utanför, men på vägen dit så började värkarna avta lite lätt tyckte jag, om jag minns rätt då.

Kom fram strax innan tolv, då dom satt på kurvan så fick ligga med den ett tag - igen!. Var nästan helt hundra på att bli hemskickad igen, eftersom dom inte var lika täta nu som tidigare. Men visst allt hade jag värkar, på riktigt den här gången. Så dom kollade sen om jag var öppen, då var jag öppen 2cm. Så vi blev inskriven 00.00 på förlossnings avledningen, så spenderade natten där.  

Men jag kunde inte somna alls, värkarna gjorde bara ondare för varje gång så vid 04.50 gick jag upp och sa att jag inte kunde sova eftersom jag inte kunde slappna av pga allt ont. Så då kopplade dom på ctg och hade då värkar med 4-5 minuters mellanrum. Så fick morfin spruta så att jag skulle kunna sova, slappna av osv.. Men den hjälpte inte mycket, var ändå svårt att sova och vaknade rätt ofta ändå. Var ändå hur trött som helst, men så omöjligt på samma gång att få sig lite sömn.

14.10 kommer någon doktor in och kollar om jag är mer öppen, eftersom jag har fått mer ont. Men jag står fortfarande stilla på 2cm.. Så dom tyckte att jag skulle åka hem, igen eftersom jag fortfarande inte kommit in i själva förlossningen ännu. Men jag vägrade att åka hem ännu en gång, så fick bli flyttad till ett annat rum istället.
På kvällen hade jag så jäkla ont att jag nu bara låg och grät varje gång. Sa åt barnmorskan att jag tyckte att hon skulle kolla om mitt vatten hade gått, eftersom jag tyckte att det rann rätt mycket. Men det gjorde hon inte, så jag blev lite små rädd utifall det börjat rinna och ha sig och det skulle ta allt för lång tid innan man öppnade sig allt mer och det var dags för själva förlossningen.

22.15 kommer barnmorskan in igen och kopplar på ctg och lyssnar på lillfian, hon såg på mig att jag hade så jäkla ont så hon kollade då om jag var mer öppen. Då hade jag öppnat mig en till cm, så nu var det 3cm som var öppen. Och det tog en jäkla lång tid för att öppna sig yttligare 1cm, så jag trodde jag skulle få ligga där i flera dagar till.

00.15 fick jag en alvedon, propocan och en till morfin spruta så jag skulle få sova genom natten, och barnmorskan sa att hon trodde det skulle ha hänt en del under natten för min del. Så det var med det hoppet som jag somnade till slut, men ändå svårt nu också att koppla av. Men jag sov mig igenom hela natten i alla fall, vaknade till ibland då dom var in och kollade till en bara. Fast det har jag inte så mycket minne utav, faktiskt.

09.43 vaknar jag av att jag har jätte onda sammandragningar och inte vet vad jag ska mig till, dom kom nu med 3 minuter.

Jag kunde inte gå och kissa för det gjorde så jäkla ont, så dom trodde att jag kanske hade fått urinvägsinfektion men så var det inte. Så varje gång man skulle gå på toan så gruvade jag mig så otroligt mycket, och det är ju rätt ofta man går och kissar när man är i slutet av sin graviditet - i alla fall för min del. Så då kopplade dom på ctg igen, vid 13.43

Jag hade en annan barnmorska nu och sa även till henne att jag trodde att vatten kan ha gått, så hon kollade bindan och höll med om att det hade gått. Hon tyckte även det var konstigt att den tidigare barnmorskan inte kollade det tidigare, för hon trodde att det hade börjat rinna i söndags som jag själv gjorde.

14.08 kopplade dom bort ctg och kollade om jag hade öppnat mig mer. Var nu öppen 5cm och fostervattnet bara rann ur mig, så dom tyckte att jag skulle säga åt Philip att komma tillbaka för dom sa att det var nu det verkligen var på gång och om han ville vara med på förlossningen så skulle han komma på en gång. Så flyttade dom mig till en förlossningssal, där jag även fick en ny barnmorska. Barnmorskan jag hade nu trodde att bebis skulle komma mellan 20.00 - 22.00

14.30 var jag öppen 6cm och hon satt på ctg igen, fick även då lustgas. Hon tyckte att jag skulle ta EDA nu, men jag ville inte ta det då jag var ensam där utan Philip och jag vågade inte låta dom pilla fast det när jag var ensam.

15.55 säger jag att jag tar EDA ändå, för nu klarade jag verkligen inte av det onda som kom och gick så tätt. Så hon ringde till narkosläkaren och det tog en jäkla tid innan dom kom! Jag var livrädd för att få den där saken när jag låg där ensam, eftersom varken Philip eller Angelica var där. Angelica skulle dit och hålla mig sällskap under tiden, medans jag väntade på Philip och hon skulle lämna lite saker också.

16.25 kommer äntligen narkosläkaren, och med min tur så kom Philip också i samma veva så jag slapp få den där EDA på egen hand! Glad som tusan över det, men det var verkligen jäkligt obehagligt att få den och det var inte heller skönt för den delen!

17.51 så har värkarna minskat, och det var så skönt att slippa det där onda till slut! Man kände sig som en människa igen och humöret blev en aning bättre.
Låg där med lustgasen ändå, försökte spela kort med syster men det gick inte alls så bra då det tryckte som sjutton nertill. Angelica skulle egentligen inte vara med, men när det väl börjat öppnat sig riktigt så gick det rätt fort tycker jag själv.

20.10 började jag krysta lite lätt, men hade jätte ont ovanför symfysen så hon smorde in med någon smärtlindring så det skulle avta lite.

20.30 kopplade dom på dropp för att krystvärkarna blev svaga. Dagen efter sa samma barnmorska att jag även höll på att stänga mig igen?. Ja, det är väl typiskt mig att sånt där ska hända. Men det gick ju i alla fall bättre då hon kopplade på droppet och det började dras igång igen.

20.40 ligger barnmorskan och trycker på magen för att hjälpa till då värkarna fortfarande är svaga, och jag var trött och ville ge upp vid det här laget men bebisen huvud skär in då. Så där låg jag och krystade och hade mig och sa en massa saker, ville ju bara få ut bebisen. Vet inte allt vad jag sa, men det jag hört från syster har jag själv tyckt varit roligt. Det gick ändå segt att krysta, tyckte jag. Hon kom ju i början bara mm för mm..

Men 20.54 kom äntligen den lilla tösen ut, efter denna långa väntan på henne. Jag var så chockad när hon las upp på bröstet så jag grät faktiskt ingenting, även fast jag kände hur det sved och hade sig i ögonen men jag var som sagt så chockad. Tänk att den lilla varit inne i magen så länge, och så liten tyckte jag att hon var också.. Men det var verkligen äkta lycka att få se sitt barn för första gången, så glad har jag nog aldrig varit förut. Jag sprack ingenting, fick bara skrubbsår så jag slapp sy! Jag som trodde hela tiden att jag skulle spricka, hur mycket som helst. Men det slapp jag, så det var jag glad för.

Vid natten gick Philip och barnmorskan iväg och vägde/mätte Theresa, hon vägde 3138g och var 51cm. Jag blödde rätt mycket efter att ha fött, så fick tre tabletter tjosan så det skulle minska lite. Men visst allt gick det bra i alla fall tycker jag, hon lever ju och mår bra och har gjort det enda sen hon föddes och det är det enda som räknas!

Så på tisdag kväll 12/10 20.54 kom våran skönhet!