Var upp till sjukhuset idag och la om såret, och det har redan blivit mycket bättre så får nu lägga om det själv! Det känns skit bra, är ju riktigt härligt att det redan blivit så mycket bättre. Ska tillbaka dit på torsdag på eftermiddagen och kolla till det igen, se om det blivit ännu bättre men det tror jag väl ändå! Theresa har börjat med något väldigt underligt, hon kollar ovanför sin säng på mina svarta skynken jag har ovanför sängen för att få mörker. Varje gång flinar hon och skrattar som hon aldrig gör annars, så jag börjar fundera på om det är någon rolig döing hon ser där. Lika idag satt jag henne i sin babysitter inne i vardagsrummet medans jag gick in i köket och skulle göra iordning mat åt henne, då brast hon ihop i skratt igen ett antal gånger. Jag förstår inte riktigt, faktiskt vad det är som får henne att ha så roligt. Men om det nu skulle vara så att det är något här som tycker att den ska vara här och härja, så känns det rätt lugnt eftersom det i så fall roar Theresa.

Imorgon är det Bea-kväll, och det är skönt och ska ha Bea kvällar enda fram till lördag natt! Sen lämnar jag henne ett par dagar/veckor, och uscha kommer sakna min tös.

Jag vet inte ens vad jag vill längre, känns inte lika bra som det gjorde förut och jag tror aldrig det kommer bli så igen heller. Men ändå vill jag, men ändå inte. Det är så konstigt när man har så mycket att fundera över, och jag vet inte ens hur lång tid det kommer att ta innan det verkligen slår mig vad jag verkligen vill. Det känns som att jag även kommer få reda på det då det är försent, men om det tar den tiden då var det ju ändå inget jag egentligen ville. Som sagt, who the hell knows?