Idag ler jag och idag mår jag bra, jag blickar framåt och känner att allt kommer att bli bättre inom sin tid. Men jag vill inte minnas, jag vill inte minnas dig, det som fanns och det som aldrig kommer bli igen. Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte var jag ska ta vägen. Vill bara skaka av mig allt, glömma allting och kunna trampa vidare utan att blicka bakåt på det vi en gång delade tillsammans. Det kommer ändå aldrig bli som förut, så varför stå och trampa i något som aldrig någonsin kommer ske hur mycket vi än försöker så kommer det aldrig bli av. Jag vill bara kunna andas normalt i min ensamhet, jag vill inte känna denna tyngd mot mitt bröst. Vill känna lättnaden, lyckan. Självklart känner jag all min lycka i Theresas närhet, men när hon ej är vaken vet jag ju knappt själv var jag ska ta vägen. Vissa tycker säker att jag är dum i huvudet som skriver här när jag har en dotter, och ja hon är det absolut bästa jag har och jag älskar henne mer än något annat på denna jord. Jag kommer alltid att göra allt för henne. Men när hon ej är med mig, när jag ej känner hennes värme det är då jag inte är lika glad längre. Allting ligger bakom mitt äkta leende jag ler när jag är med henne och busar runt. Då blir allting värre när man är i sin såkallade ensamhet, förstår inte varför jag skriver detta offentligt men det är inte för att dra åt mig era blickar och er uppmärksamhet. Jag vill bara skriva av mig som den gamla tiden, men nu verkar jag inte kunna skriva vad jag känner med tanke på min vacka älskade dotter.

Men jag vet ändå att allting kommer bli bra, bara jag hittar styrkan nog att kunna gå vidare och lämna allting bakom mig. Jag är på god väg, bara ingenting lyckas hålla mig fast här och jag kämpar och sliter för att ingenting ska få mig bli kvar.
Det är så mycket som hänt den senaste tiden, egentligen mer än vad jag klarar av. Alla dessa människor jag finner tryggheten hos, gör något och sedan försvinner. Jag vet inte hur många nätter jag legat vaken och bara funderat på varför. Är det så, alla jag kommer nära sedan bara försvinner? Finns det ett speciellt ord eller en mening jag säger, som betyder att det här är er väg här ifrån.

Jag minns när jag fick samtalet om att du var borta, jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Jag fattar inte ens varför du försvann, hur det kunde bli så. Vi som kom varandra så nära inpå i livet. Vi kunde prata om nästan allting, jag tyckte så mycket om dig och så mycket bra om dig. Sedan får jag veta att du är borta för alltid, eller i alla fall en lång framtid. Det värkte verkligen, men jag ville inte visa det för någon för jag vet att det fanns en del i det som inte var rätt att tycka så som jag gjorde. Men vem kan egentligen styra över ens känslor? Kanske du kunde göra det, kanske ni båda två kunde göra det. Men jag kan inte göra det, jag rår inte för hur jag känner för personer. Illa eller bra, det är så mitt liv är. Den som lyckas styra över sina, grattis du har vunnit ett hederspris eller något.

Men jag vet bara att jag saknar dig, och jag vet att jag aldrig kommer få se ditt vackra leende, ditt vackra ansikte, höra din underbara röst och inte heller höra ditt mjuka skratt..

Men jag tänker på dig, varje dag tänker jag på dig. Tänker på allt du sa, allt du skrev. Allt vi gjort, allt vi planerade inför framtiden. Det är jobbigt, men ändå blir jag allt starkare utav det. Du är ändå levande vid i mina drömmar, du är helt klart den bästa vuxna människan i mina drömmar. Jag önskar bara att, drömmar kunde vara verklighet i dessa fall. Trots allt, är det en del i mig som fortfarande bryr sig och tycker om dig.

 

Josefine

7 februari 2011 10:34

Bara för att man har barn så leker inte livet, saker som tyngde en innan försvinner inte bara. Och bara för att man mår dåligt eller tycker att saker är jobbig betyder inte det att man inte älskar sitt barn, älskar att vara mamma eller avgudar sitt/sina barn. Mamma ellet inte så är man inte mer än människa. Kämpa på, du är stark nog bara du bestämmer dig för något. Du vet var jag finns om det behöver någon att drösa dina problem eller funderingar på. Finns även om du behöver stöd eller någon som driver dig till det saker du anser är rätt. Jag finns, helt enkelt!

http://josefinenorgren.bloggplatsen.se

Frida Skoglund

7 februari 2011 10:37

Tack sötan.

 

beatrice

7 februari 2011 13:53

Du är stark stumpan det här klarar du! Jag är så glad att vi blivit vänner igen för jag är så glad att få vara delaktig i ditt och Theresas liv. Du vet vart jag finns och tveka inte på att höra av dig om det är något! <3

http://diaryofmylife.bloggplatsen.se

Frida Skoglund

7 februari 2011 20:08

Tack hjärtat. Är även glad att du är i våra liv, och vi i ert.

 

Maria

7 februari 2011 16:23

Hör gärna av dig igen, vi kan hitta på något om du vill. Om du behöver nån att prata med, vad än det är så finns jag här om du vill.Jag bryr mig om dig Frida och jag hoppas att du kommer vidare, precis som du skriver att du vill.Men jag finns här som sagt om du vill.

En stor kram

Frida Skoglund

7 februari 2011 20:09

Tack söta rara du! Kram kram.

 

Nina

8 februari 2011 18:19

Du verkar inte vara tjejen som ger upp i första taget, utan du kämpar med det du har. Ge absolut inte upp.. Även om det är svårt att vara stark vissa gånger, så ska du inte ge dig.

http://www.ninisssen.bloggplatsen.se

Frida Skoglund

8 februari 2011 22:04

Ger mig inte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...