Direktlänk till inlägg 11 juli 2010
Jag är trött på att känna hur besvikelsen bara växer inom mig. När man trodde att det fanns något som var så självklart, som sedan bara försvinner helt utan att ens säga varför. Jag förstår inte någonting, varför inte visa medkänsla och visa att man bryr sig istället för att bara vända ryggen och inte säga varför. Är det någon som kan förklara varför, för jag förstår inte. Nej, jag förstår verkligen inte varför.
Jag mådde bra och jag var glad över allting som hänt och hade precis lärt mig att accepterat det, jag var nöjd med allting och hade ändå något slag av hopp kvar. Sen bara ska allting vända igen, och på det absolut värsta sättet. Det känns som att jag kanske avslöjar för mycket, men det är inte något ni ändå vet eller har någon aning om vad det handlar om.
På ett sätt blev jag arg, ledsen och besviken samtidigt som jag blev gladare, hel och fri igen. Det blev så många dubbla budskap och jag blev totalt förvirrad, har ingen aning om vilket det är som överväger det andra. Men man får väl hoppas på det positiva.
Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...
Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|