Verkar som att man blir helt knäpp i huvudet av att vara gravid, i alla fall jag. Kommer nog aldrig komma ut ur denna depp period känns det som, allt för mycket runt omkring som trycker ner en, men jag hoppas på allt att jag släpper allting så jag kan få leva bra någon gång igen också. I alla fall så kom inte Rasmus igår, men det sägs att han ska komma förbi en sväng idag istället, blir nog roligt då han i alla fall är glad och kanske har lust att dela med sig utav glädjen.

Om det är så här mina nätter ska fortsätta, vakna runt fyra och ligga och kolla på när det blir ljust ute, medans gråten ligger i halsen och på kinderna och du i mina tankar. Ja, jag vet inte vad jag gör då, ingenting verkar bli bättre någon gång och allting känns så sjukt körigt. När man som mest egentligen behövde dig vid ens sida, då allt annat runt omkring bara rasade ner, så går även det åt helvete. Att slänga bort alla planer, allt jävla skit har verkligen krossat. Hur mycket jag än älskar dig och hur mycket du än betyder, så vet jag aldrig vad som blir bättre. Jag vill vara med dig, men ingen verkar må bra utav det, ingen får ut de vi vill ha egentligen. Men jag vill verkligen ha dig vid min sida då de är ult. för det är ditt, och jag vill inte göra det utan dig.