Har knappt kunnat sova inatt, lillebror har skrikit och jag har haft för mycket annat att tänka igenom och sånt, telefonen är cp och allt är kaos.  Blir så trött på allt runt omkring och jag har ingen ork för mer nu, absolut inte det blir så för mycket på sån liten tid. Ärligt så vet jag inte heller hur jag ska kunna hantera allt på bästa sätt, utan att känna någon ångest och smärta. Även fast jag vet vad jag vill så är det oftast ett och annat ivägen som inte vill detsamma, men det är inget att haka upp sig på, bara le och gå vidare i livet och lämna allt bakom eftersom det blir tydligen bättre så.
Jag blir galen över att jag aldrig får sova ut någon gång, att vakna hela tiden.. Jag vet att det kommer bli så sen och det kommer vara otroligt värt då också, ingenting som jag direkt kommer ta illa upp utav och vara irriterad över, verkligen inte. Men nu finns inte den lilla än, och då kan jag väl ialf få sova lite, eller? Äsh, det är väl lika bra att det börjar i tid!
Idag någon gång så kommer i alla fall Julia och håller mig sällskap, kommer bli massa trevligt, för känner verkligen att jag behöver umgås med henne och inte sitta hemma själv framför den här datan och tv:n som någon jävla nörd. Sen imorgon blir det Gävle, åker förhoppningsvis hem på onsdag och då blir det nog att umgås med Emmi, nöjd blir jag med att slippa spendera ialf tre dagar själv!