Kan folk någon gång sluta tänka på dom själva för en minut, en dag, en vecka vad som helst. Bara lägga ner alla lögner & allt skit snack om folk, försöka förstöra för dom som har starka band emellan och älskar varandra. Jag är så trött på att alltid bli anklagad för massa skit saker, faktiskt rätt så allvarliga. Sen ser jag ingen mening i det heller, förstår inte för fem öre varför jag ens skulle göra något liknande. Det finns så många som blir anklagad för massa skit som inte ens stämmer, som inte ens har någon mening och är helt patetiskt.

Det måste ju vara någon med dålig självkänsla som måste förstöra för allt och alla runt omkring, någon som måste leva i drama och mår bra av att se andra lida. Skaffa hjälp, gör vad som helst. Gå till någon personlig gubbe och ljug då om det är så sjukt viktigt, förstör inte bland folk som har stor betydelse för varandra. Men som tur är så är det oftast folk som hör efter först & lyssna på den personen som är "offret" i den hela situationen. Jag tycker det har blivit för mycket lögner, det är som en vardag. Det har verkligen gått för långt, men hur man än vrider och vänder på det, hur man än försöker fixa till det och ändå fortsätter vara snäll och lägga det på hyllan så hjälper det inte. Är man vrång och säger emot, då får man skit för det också.

Det finns alltså ingenting som hjälper för att få det till en lycklig vardag i månader, nej det ska vara något nästintill varje dag. Jag egentligen har lagt ner energi på att ta åt mig, jag litar inte på dessa människor, men det är väl trots allt inte så konstigt? Det är fler som tappar förtroendet, det är dessa lögnare som får ta alla smällar i slutet. Det blir bara hårdare och hårdare, men det finns ju dom som tar åt sig väldigt mycket och verkligen lider. Jag tycker det är så tråkigt att se dessa som får ta all jävla skit, jag vet själv att folk ljugit ihop ett och annat till mig och jag har trott på det, jag har sett ut som idioten som anklagat dom som blev utsatt. Men med det fick jag lära mig att alltid höra efter & lyssa på den personen jag har mest förtroende för. Jag bryr mig inte om vad annat folk säger, men när det gäller dom som står mig nära eller när det är jag som blir anklagad blir jag riktigt sur. Men som sagt, det har blivit som en vardag och jag blir snarare chockad när det inte är något.

Är det verkligen så det ska vara?

 

Mathilda

20 juni 2010 22:22

Bra blogg, du skriver väldigt bra! :)
Kolla gärna min blogg också och kommentera vad du tycker

http://mathildau.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...