Sitter och kikar på någon film, den verkar vara helt okej faktiskt. Ska väl se vad som händer efter det, har ju sovit bort hela den här dagen också så man är väl lite lagomt pigg men ändå inte! 

Imorgon vet jag inte vad som händer, är sugen på att dra ut och göra något men det är inte alltid så lätt! Jaja, nu börjar den igen. Ciao

Jag tänker inte vara ledsen, besviken, sårad eller arg. Jag tänker se positivt på allting och vara glad för det som fanns och alltid vara tacksam. Det är mycket som kan hända på ett år, två år och tre år. Man blir väl en aning mognare i sättet, hade det varit förut hade jag aldrig suttit här nu och skrivit detta. Men som sagt, jag tänker istället vara glad för det som hänt istället för att vara ledsen och bara grubbla. Det finns inte ens en anledning till varför jag ska vara ledsen heller, inte en enda. Allting händer av en anledning, tror jag. Så varför ska man vara ledsen när man istället kan släppa taget och skita i allting?

Jag fick bara något bra utav allting, och det är det bästa som absolut finns.

Vad tiden rinner iväg, nu får det väl ta och stanna upp lite så jag hinner komma ikapp! Halkar verkligen efter för jag hinner då inte med alla dessa veckobytningar, eller vad jag ska kalla det. Men det är ju också bra, för då kommer hon ju mycket snabbare till mig! Får bara hoppas på att lägenheten finns så jag kan få en innan hon är ute.

Veckan har varit så där då jag har haft så otroligt ont i rygg och mage, mått skapligt illa mestadels. Nej, det har inte alls roligt och det har inte alls gått över heller! Men huvudsaken är ju att liten mår bra och lever loppan där inne, mestadels på nätterna fortfarande - självklart!.

Snart är resan som gravid över också, usch vad tråkigt det kommer på ett sätt men ändå skönt. Det är inte alls långt kvar nu och jag kommer säkert knappt hinna blinka innan hon är ute, fast det har jag redan hunnit men äääh.. Är så glad över allt stöd, kommentarer och alla saker! Det gör en så glad och varm att få se och höra allt detta. Snart är det inte långt kvar tills man sitter hos underbara barnmorskan för sista gången..

Barnet: 

De sparkar du känt tidigare är nu mer som knuffar eftersom barnet börjar bli för stort för att röra sig fritt i fostervätskan. Barnets lungor förbereder sig inför den riktiga andningen. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Jag kom och tänka på en sak nyss, precis när jag satt mig framför datorn igen. Om jag känner mig helt nere, deprimerad och helt olycklig. Så blir jag alltid så glad av andras lycka, av att se andra hur dom trivs och är lycklig med sin flick/pojkvän. Även om det inte är någon som jag känner, så blir jag alltid glad av att se hur andra är glad över sitt förhållande och hur dom verkligen verkar leva för det. 

Jag är blir så glad när jag pratar med en spciell kompis, som verkligen verkar älska livet och leva upp till det varje sekund. Ta vara på allt, och på något sätt så känns det att en del av hennes lycka delas med till andra. Jag blir så varm och nöjd när jag ser hur bra hon har det, hur glad hon är. Alltid ett gott leende från den bruden. 

Samtidigt som jag delar glädje till andra över deras förhållande, kan det svida när man ser hur personer inte alls längre har tid för en utan bara dens kille/tjej. Det är ju jätte roligt samtidigt, men jag har själv suttit i den situationen då jag sket i alla mina vänner och valde att vara instängd med killen. Det fungerar inte tillslut, då de börjar vända ryggen till och killen sticker. Dock så menar jag inte nu att killen måste sticka, absolut inte. Jag tror på alla mina vänners förhållande och önskar alla all lycka i livet och att det kommer hålla till sista andetaget.