Får panik snart, mitt huvud gör skit ont och jag får panik så det bara skriker om det! Har proppat i mig två alvedon och jag mår så illa efter att ha tagit alvedon, får se om det släpper snart. Tror helt på att jag är påväg att bli sjuk nu, var jätte varm i förmiddags sa mamma. 

Snart kommer min go flicka Johanna och ska kolla på one tree hill med mig igen, shoho riktigt nice! Det är så galet roligt att se på, sorligt och rörande! Haha, kan man annat än att älska one tree hill gänget?  

Ber om ursäkt i förhand utifall någon tar illa upp av detta inlägg, eller missuppfattar mig.

Kan någon förklara för mig för jag har väldigt svårt att förstå mig på vissa föräldrar? Jag förstår inte folk som skriver hur dom inte har råd att ge sina barn nya kläder, inte råd att ge dom någonting och nästintill ingen mat? Men dom har då allt råd att köpa saker till sig själv eller mängder med alkohol eller både och. Varför vet jag inte, gör ni det?

Sedan sitter dessa människor och klagar över hur dåligt ställt dom har, över hur lite dom kan ge sina barn. Jag vet att det är många som inte kan ge sitt barn allt i världen, men dom kan inte heller ge sig själva saker titt som tätt som dessa människor som klagar? Dom som inte kan ge sig själva saker och inte sina barn, dom säger ingenting. Men dom som ger sig själva saker och bara shoppar till sig själv, dom klagar över hur lite saker deras barn får eller hur dåligt ställt gällande ekonomin dom har?

Man kanske ska blicka tillbaka och se var ens pengar försvinner på, vad det är de slösar sina pengar på. Och kanske dra ner på dessa saker en jäkla bit, så kanske ni då kan ge ert barn mer saker och kunna göra något roligt tillsammans med barnet? Då kanske ni slipper sitta och klaga på de lilla pengarna ni har, ja ni slipper nog klaga överhuvudtaget.

Men jag har lagt märke till det här hos mycket folk nu, unga som vuxna. Faktiskt är det inte fler unga än vuxna som gör detta, så jag sänder inte ut det här som något slags hat mot de unga. Det är inget hat det heller, och jag har ju inte heller med saken att göra. Men jag måste faktiskt säga att jag reagerar lite och börjar bli lite less på att läsa dagligen att folk har dåligt ställt och samtidigt veta hur alla dessa pengar går åt till föräldrarna för att dom ska kunna leva på nytt.

Jag förstår bara inte och vem vet ni kanske tycker att jag har fel?..

Jo jag kör på en frågestund också faktiskt, så om det är något du vill fråga och ha ett svar på så är det bara att skriva här, bloggsvar eller f.skoglund@hotmail.se. Hatar att lämna ut hotmailen, men äsh det gör väl ingenting för en stund.. Så självklart, inga lögner till svar.  

Så hoppas jag att det blir massor massor massor med frågor, allt mellan a-ö vad som helst mellan himmel och jord! Så ja, den får väl avslutas i helgen någon dag, haha..

Idag är det en sån där "blogg dag" då det är hur roligt som helst att ha bloggen uppe hela tiden och man vill bara skriva, skriva & skriva ännu mer. Tråkigt nog att min fantasi har lagt ner verksamheten för en stund, men den kommer igen så håll utkik! 

Har ont som tusan i magen också och jobbigt är det. Men det kanske släpper om en stund, så som det brukar göra! Men det är som en ilande värk, det känns inte så mysigt om jag får säga det själv. Men vad gör det? Jag ska ju för tusan få en dotter, så värk skadar mig inte alls även om jag kan bli lite klagande över den ibland. Men det är sådant man får stå ut med, sådant som hör till! Det ska kännas & synas vad man bär på.

Är jätte glad för alla dessa människor med gott hjärta som läser och kommenterar, blir så glad och nu tänker jag tacka för andra gången idag för kommentarer som gör en glad och som värmer så gott! Ni är helt awesome.

Johanna skulle kika förbi och kolla på ett avsnitt av one tree hill efter att hon hade utnyttjat duschen lite, jag fick inte kolla på nästa efter att hon gick hem igår. Även fast vi båda två har sett avsnitten ett antal gånger, så är det knappt någon utav oss som kan hålla oss i skinnet! Men snart så, snart får vi se som stiliga igen!  

Jag tycker inte att det finns någon speciell ålder för att två personer ska bli föräldrar, speciellt inte när man är 16+ eller ska fylla 16 eller sånt där. Visst att man har skolan att gå i under de tidiga åren, men den kan man faktiskt alltid gå tillbaka till också. Jag kan säga att jag ångrade att jag hoppade av skolan när jag fick reda på att jag var gravid, jag tänkte att "jag kommer ändå inte kunna ta igen allt och bla bla bla". Men jag kunde helt klart kunnat gått klart det året i skolan, utan problem. Men jag ska absolut gå tillbaka till skolan sen, jag ska ha ett jobb och jag ska försörja mitt barn. Jag tänker inte leva på massa bidrag, jag ska klara mig själv och det är jag helt besämd på. Jag skulle inte heller skämmas om jag skulle vara så illa tvungen att behöva leva på soc i en månad, men det kommer jag inte behöva för jag tycker själv att jag har det väldigt bra ställt. Jag kommer inte slösa mina pengar på massa onödiga saker, som mobiler, nya datorer, nya tv apparater eller sånt. Inte heller springa och köpa nya kläder varje månad, det gör jag inte nu heller. Men det kommer absolut inte bli mycket köp till mig själv, först och främst ska min älskade dotter ha mat på bordet & de pengarna som blir över ska gå till henne - ingen fråga om saken.

Jag vet att folk kan få olika uppfattningar om en tjej på 17 år snart 18 år ska bli mamma, oftast kanske deras första tanke är att "hon kommer inte klara det, hon kommer ha sitt barn som en leksak och gå ut på helgerna" eller kanske "hon har inte levt klart sitt liv?". Nej jag kanske inte hann leva livet till 100%, men jag tycker att jag har gjort det mesta av mitt liv när jag inte var gravid och önskar inte att jag hade gjort mer utav något som jag inte sedan kommer kunna att göra. Jag kommer inte heller att lämna bort min dotter varje helg för att kunna gå ut och dricka och roa mig med mina vänner, har jag valt att bli mamma och lämna mitt gamla liv bakom min rygg så har jag gjort det. Jag ångrar inte heller att jag valt att lämna det gamla och gå in i ett mer "vuxet liv", jag älskar att bli mamma och ser verkligen fram emot det. 

Jag sitter mer än gärna inne varje helg med min dotter i famnen med en fast blick på henne, hon kommer gå före allt och jag kommer nog nästan aldrig att gå ut. Äldre föräldrar går faktiskt också ut, men jag förstår inte varför det är sådant problem när de yngre ska gå ut för första gången? Jag vet att det är äldre som kan gå ut oftare än de yngre. Det finns äldre som har alkohol inblandad i vardagen bland sina barn, och inte heller till en rymlig nivå. Utan dom kan vara full väldigt ofta medans deras barn är hemma som inte alls är så gamla. 

Alla kan bli bra föräldrar, trots deras yngre. Det är ofta folk som tror att de yngre måste leva på bidrag och det ena med det andra, men likaså äldre kan också leva på dessa bidrag. Det är inte heller alla yngre som lever på bidrag, jag känner flertal som är unga föräldrar som inte lever på minsta lilla bidrag. Som också tar hand om sina barn och inte alls går ut lika ofta. Visst det finns yngre som kan gå ut lite för ofta, men varför dra alla över samma kant? 

Jag kan bara tala för mig själv, och jag vet att jag inte kommer vara ute ofta om jag ens tänker vara ute. Jag vill vara delaktig i mitt barns liv varje dag, varje minut och varje sekund. Jag vet inte varför jag skriver det här nu, när ingen har sagt något om att jag nu inte skulle klara av det. Men jag känner bara att jag vet vad jag gett mig inpå och jag kommer göra allt för den lilla och jag kommer aldrig någonsin lämna bort henne varje helg, en gång i månaden osv.. Min lilla ska veta vem sina föräldrar är och hon ska inte behövas lämnas bort gång på gång för att dom ska kunna leva sitt liv? Mitt liv tänker jag leva, tillsammans med min dotter.

Sovit länge idag, ja ovanligt länge. Ville somna om när jag vaknade vid ett men var för pigg för att kunna koncentrera mig så det gick inge vidare. Så idag kanske man slipper springa runt och gapa och vara piss trött hela dagen eftersom man fick sova ut för en gångs skull! Var väl förmodligen för att dom åkte och handlade och Johannes försvann, så det blev helt tyst och skönt var det! Mindre trevligt sedan att vakna att mamma har damp på Tobbe för att han släppt in en geting. Dom är nämligen tillbaka utanför våran dörr till baksidan, dom små irriterande idioterna! Jag vill väl kanske kunna gå ut på baksidan jag också ibland, men icke..

Ja jag tänkte också säga tack för alla kommentarer, ännu en gång! Det är alltid lika roligt att få en massa kommentarer och det har inte varit en enda som gjort mig illa eller sådant, så ni gör mig väldigt glad och det värmer i hjärtat med alla dessa "lycka till" kommentarer. Jag hoppas ni fortsätter kommentera och nu vet ni ju också att jag uppskattar det så mycket och det gör mig glad. Sen om jag inte svarar tillbaka på alla, då ber jag om ursäkt.. Ibland är det kanske 5 som ligger där och ska pupliceras, så då kanske det händer att jag glömmer bort någon fast jag trott jag svarat - ber så mycket om ursäkt i så fall!

Funderar på om jag ska "härma" en del andra bloggar med att ha en frågestund för första gången och kanske sista, men bara prova på. Eftersom jag älskar kommentarer och frågorna ni ställer och att ge er svar och kanske sitta och klura på vad man ska ge för svar. Men jag vet inte, vad tycker ni som följer bloggen?..