Det är så mycket jag vill skriva om just nu, men jag vet verkligen inte var jag ska börja. Det är för mycket i mitt liv som händer och sker, just nu försöker jag bara hitta tillbaka till orken så jag tar mig upp igen. Men när jag minst anar det så står jag upp på båda  benen igen, och om jag känner mig själv väl så dröjer det inte allt för länge. Samtidigt som allt det jobbiga händer och sker, så ser jag ändå ett litet kanske ska säga större ljus som faktiskt gör saker och ting mycket lättare. Men tankarna lyckas ändå komma och tackla ner det som den här människan hjälper mig att bygga upp, på bara någon minut så står jag där stark igen. Sedan tänker man igen, tacklad igen. Det är verkligen upp och ner med andra ord, men det är väl en fas här i livet som alla måste gå igenom. Och jag måste faktiskt erkänna, det är svårare att hantera de problem som smiter sig in i livet när man är gravid. Jag vet inte hur jag ska göra mig av med dom då jag inte kan hantera det på samma sätt som tidigare, det är så mycket mer komplicerat och jag tar det allt hårdare moför tidigare. Jag kommer nog inte heller kunna hantera det mycket bättre senare heller när jag inte längre är gravid då jag har min lilla flicka att ta hand om, men jag vet att ett litet leende från hennes läppar och ett litet gnäll från hennes mun kommer få mig starkare och det är helt utan tvekan.

Det är sjukt hur en del saker ändå kan få en människa att bli så sönder och uppriven på insidan, även fast man egentligen inte känner något längre så tar man ändå ill upp. Kanske beror på allt som sagts tidigare, jag vet fakiskt inte varför jag tog det som jag gjorde. Varför jag kände mig besviken som jag gjorde, kan bero på den så kallade lögnen och alla tankar runt om och när det hände. För i dagens läge känner jag inget längre, och jag kommer aldrig känna någonting igen heller för den delen. Det är så skönt på ett sätt, på ett annat kanske det är sorgligt när man tänker på det lilla livet inom mig. Men jag vet att allt kommer bli bra och jag vill henne bara väl med dessa beslut som kommer att göras i fortsättningen under hennes livstid och även min. Jag älskar verkligen min dotter, och hon är det mest värdefullaste jag har och jag kommer alltid att stå bakom henne gällande hennes beslut. Jag kommer göra det som är rätt för henne, jag vill aldrig se min lilla flicka ledsen fast det är ju ändå något som kommer ske. Det kommer riva ur hjärtat på mig, det problem som händer mig tar hårt men att se mitt barn lida kommer absolut ta hårdare.

Jag tänker ofta tillbaka på allting, och jag ser nu att det var då och nu är nu. Det har även gjort så att allting varit så mycket lättare att släppa och ta steget vidare in i ett ljusare liv men en ljusare framtid. Jag ser redan nu var mitt liv är på väg, mitt och mitt barns liv och jag vet att det här är bra för oss båda två. Det som skrivits ikväll eller snarare nu på natten, har verkligen lyft mig upp och tagit mig tillbaka till något äldre. Något äldre som ändå är så mycket mer nytt för mig, och jag hoppas bara på det bästa och att det fixar till sig på ett eller annat sätt. Alla är värd en ny chans, kanske flera chanser för att få visa upp sitt bättre. Man kanske aldrig ska ge upp trots allt, och det har jag fått svar på ikväll - svart på vitt. Jag är glad, igen.

 

Frassesandra

22 september 2010 12:02

hej vad gör du??

Frida Skoglund

22 september 2010 15:16

Jo men hej du, ingenting vad gör du själv?

 

Nina

23 september 2010 12:18

Hej, jag är så glad för din skull att du ska ha en liten i famnen snart.

http://www.lidwei.blogg.se

Frida Skoglund

23 september 2010 12:23

Tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...