När man försökt allt för många gånger att ställa upp och finnas till, men aldrig fått något tillbaka inte ens ett litet tack. Är det då fel att sluta finnas där, att sluta bry sig fast man egentligen bryr sig? Men sluta att visa att man bryr sig, tillslut slutar man ju iofs att bry sig helt också. När man själv har mycket som pågår i sitt liv, som personer inte vet om men man väljer att lägga det åt sidan och försöker vara en bättre människa och finnas där för dom. Men dom visar ingen tacksamhet, hur har jag då chansen till att bli något bättre motför förut? Jag har alltid pratat om mina problem, jag vill inte göra det längre - mitt är mitt. Men om någon erbjuder sig till att hjälpa, då är jag även tacksam. Skiter i helt enkelt, vill man inte ha stöd så fine men man kan ändå vara tacksam för att folk bryr sig ändå.

Har nyss städat lägenheten, diskat och ska snart dammsuga + tvätta lite. Idag kommer syster hem äntligen, ska ringa och prata massor med henne så hon kommer säkert somna! Har så mycket att berätta för henne, ja henne kan jag då allt berätta allt för och hon är nog en av dom få som jag pratar med om problem om jag nu vill det då vill säga. En av dom få som jag litar på till 100%, då man kan berätta saker utan att springa runt med en klump i magen och vara orolig för att det kommer ut. Den enda som förstår mig till även där 100%, ja med andra ord så är min syster - allt och lite till, som jag älskar massor.