Allting når till en viss gräns, allting har sitt slut på sitt eget sätt - lyckligt eller olyckligt. Man vill väl alltid att det ska sluta på det lyckliga sättet, man vill vara den som får det man vill ha i slutet och inte vara den som blir lämnad vid sidan av och inte sedd hur man än försöker. Men man kan ju inte alltid få som man vill heller, men det är aldrig något som säger att man kan få det man vill ibland. Man kanske får det man vill till en början, man är glad för att man fick det och visar bara den glädje till en viss del och till en viss gräns. Men sen slutar man att visa och uppskatta, sen blir man lämnad vid sidan om och man inser vilket fel man gjorde som inte visade och man vill få tillbaka allting. Men det är inte alla gånger det fungerar, kanske någon gång men inte jämt och ständigt. Det kanske tar hårade på vissa en vad det gör på andra, vad vet jag kan inte läsa av andras känslor. Även om man är glad för andras lycka innerst inne, så får man ändå gå runt och bära på sin egen smärta.

Man är aldrig heller ensam om att skapa problemen, allting sker oftast av en anledning. Bråken är man inte heller ensam om att skapa, även om man skyller på den andra. Men vem är det egentligen som orsakar det mesta? Den som säger sakerna, eller den som tar illa upp för absolut ingenting? Det kan ju bara vara ärligheten som sägs. Personen kanske gör något ont och sårar den andra så den kanske för stunden medans humöret är längst ner, slänger ur sig ett och annat utan att riktigt tänka sig för. Det kan vara svårt att bita ihop i alla lägen också, jag vet precis hur det är med den saken. Det är alltid för mycket tankar runt omkring efter att allt skett, och man vill ta tillbaka allt man sagt men det är försent.

Hur illa personen än gjort en och man säger saker, så vill man ändå ta det onda man sagt tillbaka. Ingen förtjänar egentligen att höra dessa hårda ord, ingen människa. Men varför tänker man inte på det innan, det finns nog ett flertal som tänker till innan och en sån vill jag vara och en sån tänker jag bli. Jag orkar inte sitta med dessa skuldkänslor efter allting som skett, även om jag vet varför jag säger ett och annat. Jag kan inte ta svek, jag kan inte se på när något sånt händer. Det tar för mycket på krafterna och en utväg finns men var är den? Det är bara att lägga ifrån sig det man har och vara osynlig för en stund.

 

Marlene HBG-Girl

23 september 2010 08:39

Bara 9 dagar kvar nu, :) kämpa på dom dagarna kommer gå jätte fort :)

Ha det underbart

Kram //Marlene

http://hbg-girl.bloggplatsen.se

Frida Skoglund

23 september 2010 12:23

Ja det är ju det.. Tack & detsamma (:

 

Nina

23 september 2010 17:34

Ja, 9 dagar kommer gå så snabbt. Jag tror också att beben kommer lite tidigare. Hoppas allt kommer gå bra fram till dess och efteråt också så klart.

http://www.lidwei.blogg.se

Frida Skoglund

23 september 2010 18:19

Ja jag hoppas hon gör det.. Tack så mycket :)

 

...

25 september 2010 19:41

Har du ock killen gjort slut? Tänkte bara på texten..

Frida Skoglund

26 september 2010 01:48

Texten har inget med honom och göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man glömmer totalt bort att man har en blogg när man har en liten att passa upp! Men nu slog det mig, nu när det pågår massa saker och lilltjejen lärt sig ännu mer. Så det finns mer att skriva! Theresa blir snart nio månader, den 12e och då är bara...

Ja jag tänkte bara kika in här och skriva lite om min vän, bästa dessutom - beatrice åbom. Eftersom att jag har tappat min röst och inte kan säga detta till henne, så hon hör precis varje ord så tänker jag nämligen skriva det här och dela det med fle...

Ja vad ska man börja med då? Åkte till Angelica i tisdags och kom hem i torsdags, gick super bra att vara där borta. Bara det att Theresa hade väldigt mycket att riva i, aj aj! . Så i fredags var vi till Bea en sväng, ca en timme. Sedan gick vi till ...

Som jag sa tidigare om att jag trodde att hon höll på att få en till tand, det var så rätt. När hon kom hem från Söderhamn så var det en till som tittat upp! Och jag skrev ju vad hon lärt sig, japp hon kan även numera stå UTAN stöd! Hon försöker gå o...

Igår var det dop, och det gick hur bra som helst men det var verkligen super pirrigt att stå där framme inför allt folk och speciellt de man aldrig träffat på förut. Men alla var så trevliga osv. så det släppte väldigt fort! Har inte fått bilderna än...