Vaknade ganska sent idag och blev skapligt chockad när jag såg att klockan var efter tolv tror jag det var, då jag trodde att den bara var nio efteresom jag fortfarande var så sjukt trött. Men blev glad i alla fall, har inte sovit länge på flera månader!

Fortfarande lika stört sjuk och det börjar bli jäkligt tjatigt på riktigt, - ååååh!! Jag som hatar att vara sjuk, tycker jag blir sjuk så lätt efter att jag blev gravid i alla fall.  Men dock blev jag väl det innan också, men nu var det faktiskt inte alls så länge sen sist jag var sjuk så.. Det kanske är min missbildade hjärna som delar med sig ut till resten av kroppen så den inte heller orkar stå emot? Vad vet jag?

Idag igen blir det att ligga och försöka ta det super lugnt, ska bara göra det resten av veckan också fast det går ju inte då vi ska till Gävle på ultraljud på onsdag! Jag längtar lika mycket nu, och är lika nervös den här gången också! Hoppas det är lika mycket liv nu som sist, det är så gulligt tycker jag. Fast jag förstår inte hur dom kan se allt, jag såg ju nästan ingenting så när hon skulle visa så såg jag fortfarande ingenting. Ska försöka lyssna mer den här gången, för sist gick det inte så bra då jag var helt inne i att se det som pågick.  

Längtar efter min pojke gör jag också, var 8 dagar sen vi sågs ju! Hoppas det går snabbt och att jag orkar åka dit snart, bara jag blir lite bättre så kommer jag göra det direkt. Msygit blir det förstår ni, älskar att spendera tid med min pojke!

Syyyynd att man måste spela "bra" i några veckor, sen måste man ju liksom bara visa att man är lika som innan? Elaka jävel..

Vet inte riktigt heller var jag ska börja, men någonstans av allt lär det ju finnas en början och ett slut.

Allt som har med dig att göra, från början till slut så minns jag dom datumen. Vilket datum jag första gången såg dig, vilket datum jag första gången fick riktig kontakt med dig, vi blev tillsammans och sånt.
Och jag känner så väl att det är dig jag vill spendera mitt liv med och vi har många planer, och det är snart nära då det finns i riktiga livet med oss.

Trots alla motgångar, allt som sagts, de bråk som funnits, dom gångerna man splittrats och sagt att man aldrig mer ska prata så finns det ändå inget som kommit ivägen för oss. Jag vet hur ofta jag svikit dig och gjort massa tok, men ändå har du stannat kvar hos mig, och det betyder grymt mycket för mig. Jag tror verkligen att ingenting kan komma ivägen, för det känns som att kärleken mellan oss har något nytt att erbjuda oss varje dag.

När jag tror att nu går det verkligen inte att älska honom mer nu har jag nått toppen och det skulle vara omöjligt att bli mer kär, så har du något nytt att göra som får en att falla ännu mer och klättra högre upp mot toppen där den största kärleken finns. Så jag undrar när jag fallit och nått toppen - aldrig, om jag ska vara ärlig!

Du betyder precis allt för mig och du är min värld, jag skulle aldrig klara mig utan dig. Vad som än händer, så kommer jag alltid finnas här för din sida - det spelar ingen roll. För det är dig jag vill vara med, ingen annan och det är aldrig! Du och jag, det hoppas jag håller för det är som jag sagt flera gånger nu tror jag, vad jag vill! Skulle det någonsin komma något som lyckats ta sig förbi alla svängar, alla murar allt som vi byggt upp i över nio månader som lyckas förstöra då jäklar! Men i alla fall, det skulle inte få min kärlek att svalna minsta lilla för dig, jag skulle ändå alltid älska dig, om du är vid min sida eller inte - min kärlek för dig dör inte ut!

Jag tycker bara det är allt för mig att om runt fem små månader så har vi något stort tillsammans, ett litet barn som jag också kommer älska mer än allt. Att få uppleva det tillsammans med dig känns redan så underbart, och det kommer bli helt perfekt. Jag kan knappt vänta längre, vill spola fram tiden då vi verkligen bli en familj på riktigt. Har något tillsammans att uppfostra på bästa sätt, så jäkla härligt ska det bli och ja som sagt, jag längtar så jäkla mycket.

Jag vill dela allt med dig, ringar och det vi inte delar redan. Vi har den största kärleken, och det är allt för mig i alla fall. Så mycket hemskt som hänt oss, som vi inte valt har vi klarat av och stöttat varandra och funnits där, och för varje dag/vecka/månad som går, så förs vi allt närmre varandra. Tilliten börjar växa tycker jag själv, och allt gör mig bara så ännu mer lycklig än vad jag redan var!

Jag vet i alla fall att det är dig jag älskar, och nu vet jag hur det känns att verkligen älska någon, och hur det verkligen känns när man vet att man inte klarar sig utan någon. Du är min andra halva om man säger så, du gör så att jag går här på jorden och andas som vanligt! Jag är jäkligt tacksam över det, och det ska du veta också!

Philip Hedström, min solstråle som jag älskar över allt annat, som jag alltid kommer ställa upp för!  
             

Jag tycker det börjar bli ganska tjatigt att vara sjuk, det är en sak som försvinner men då dyker det upp något annat istället! Fy bubban var irriterande det är, vill kunna andas, prata och sova utan några problem alls - tar väl sin tid antar jag.

Idag blir det bara lugnt också, orkar inte göra något heller och det är väl sånt som hör till när man är lite små sjuk tror jag. Ska försöka komma på vad det är som jag är sugen på eftersom mamma ska iväg på affären när som helst.

Även fast det är massa knas runt om, så är jag ändå så galet lycklig också! Har min älskling att tacka det för faktiskt. Att du ändå står ut efter allt tok man gör, det betyder så mycket. Jag älskar dig!  

Sen får vi inte glömma bort att Milo fyller ett år idag, och ett stoort grattis till liten kille som nu blir stor kille! Hoppas han får presenter så det räcker, haha.     

Vad idiotiskt att inte hålla sig till det man säger, då har man bara sig själv att skylla när det inte sker någon förändring.   

Har haft en super bra dag hitills i alla fall. Var roligt att fira Milo, dock jobbigt då jag inte kunde göra riktigt det jag själv ville egentligen. Det var ett tag sen jag umgicks med Bea och Milo så där, och han har blivit så jäkla go pojken!

Efter kalasandet fick jag och lillebror skjuts av Josefine hem, hon matade även Melvin här och jag och Johannes slängde i oss lite mat också för den delen. Sen har jag bara tagit det lugnt resten av dagen och det fortsätter åt det håller också.
Jag tänkte skriva ett längre inlägg men kommer inte göra det då texten hackar och kommer efter - jag hatar sånt!   

Så jag håller mig till msn och pratar med min bästa pojkvän som är som sagt - bäst!   

Känner mig inte så mycket bättre i måendet idag, tråkigt nog! Tycker ju att det skulle vara passande att bli fri det en dag i alla fall, och idag är den dagen.
Har sovit ganska bra i natt, vaknade fick sms men jag fattade inte att jag fick sms. Så kollade senare så hade Philip skrivit något om att jag skulle sluta sova - och jag som inte sov!!. Attans, säger ju att min hjärna inte orkar mer.

Idag ska jag åka till Bea lite tidigare, åker runt tolv - halv ett eller jag kommer till dom då. Hennes pojke skulle iväg då och jag som egentligen inte orkar men erbjöd henne lite hjälp innan. Får se till att hjälpa lugnt isfl, sen kanske hon redan fixat det mesta och det vet ju inte jag än.

Lika imorse vaknade jag och fick ett sms av Josefine, men då fattade jag inte heller något - jo det börjar bli illa tycker jag. Blev helt klar väckt tillslut av Larsson i alla fall, som satt och pep och donade men tror ni jag förstod vad han menade? Näpp.. Han skulle tydligen upp och leka, för jäklar vilket liv det var i hunden så ska man kasta den där bollen åt honom. Men nu ligger han och biter på sin godisbit som syster lämnade åt honom, så nu passade Johannes på att ta tillbaka bollen.   

Jag orkar INTE med den här jävla äckel datan längre. Fy faaaan vad seg den är och jag blir galen, snart flyger den här också in i väggen! Ja, och hur kul skulle det vara då? Då kan jag inte skriva av mig ett dugg, ååh helvete - irriterande. Hejdå.

Var som sagt på staden med Bea och Milo idag, åt på kina och jag hittade faktiskt lite smått och gått åt lillkillen - hoppas han blir nöjd!  
Kunde dock inte springa runt på stan under en längre tid, värken skulle ju så klart ta över istället så turen jag hade var då jag stötte på mor min på stan, så liftade hem med henne. Så mötet jag skulle på idag blir på fredag, måste jag åka in till Bollnäs och det gillar jag inte. Sjukt jobbigt att åka fram och tillbaka hela tiden isfl, ush o fy.

Men jag har ju som sagt vovven här hemma, som är väldigt gosig av sig. Han ska ligga i knä hela tiden, har jag datorn i knät så "puttar han bort den" och om jag går iväg så följer han efter och ställer sig på benen och krafsar och ska upp. Så ja, lite får man väl skämma bort honom då han är här och jag har då inget emot att bära runt på Larsse då han inte är så vidare tung heller.
Var ut en sväng också med han tidigare, så han fick leka av sig lite. Men det gick hur bra som helst, fick inte nå ont så jag tror att det var trapporna vid kina samt tunneln som gjorde det illa för mig idag. Men jag känner nu hur värken börjar sätta sig på plats igen! Illa, om man lägger sig och sover då som jag gjorde tidigare i någon timme, så är den i alla fall borta ca 5 minuter efter att jag vaknat (haha)..

Blir en lugn kväll nu också som alla andra fredagar och lördagar, ja alla kvällar ser lika ut i min värld och jag vill väl samla på krafterna tills kalasandet för Milo imorgon! Att pigga till sig lite vore inte helt fel faktiskt.   Perfekt med ett ljus, eftersom han fyller ett!

Och för övrigt, så saknar jag min pojke så grymt mycket och det är jobbigt att vara ifrån honom. Ska göra så gott jag kan i att få hit han, sen blir det massor med dagar igen framöver där borta i Söderhamn - gilla.   

Jag hatar att vara sjuk, skönt i alla fall att man är på bättringsvägen och tur är väl det i alla fall! Har ju haft feber och massa onödigt snusk, men det har börjat försvinna i alla fall. Det är mestadels på kvällarna som det vill slå ut om man säger så, då får man allt service är hemma! Wihoo, vilken tur jag har ibland. Dock vet jag inte vad jag snurrar om när jag har feber, är det bara jag som blir så eller är det fler? Hmm, min älskade syster förstod då ingenting i alla fall när hon var här för någon dag sen. Sen är det ju typiskt också, att så fort man blir varm så tycker man att det är tok för varmt, så går man ut en sekund sen håller man på och går sönder i bitar som om man själv vore en isbit..

JAG HAR OTUR!! Mamma ringde åt mig till Gävle idag till ultraljudet för min hals vill inte vara med i leken idag riktigt, ja men självklart så ska dom vara jätte elak och inte ha någon telefon tid idag! Dumt, jäkligt dumt kan jag säga! Hur gör jag då då? Mamma skulle ringa runt extra mycket och se om dom kunde göra något åt det, för det lär det ju göra. Annars vet jag fan inte vad jag gör, orkar inte åka och hålla på heller.

Idag måste jag ut och röra på mig, vare sig jag vill eller inte. Ska på möte strax efter ett tiden, så ska köpa något åt Milomannen och Bea skulle också på stan så vi sällskapar lite, dock blir jag inte där länge heller för jag orkar verkligen inte!
Men jag måste ändå, så den här jäkla foglossningen tar och försvinner någon gång. Dom klagar här hemma på att jag inte rör mig tillräckligt mycket, och dom säger att jag kommer få en super jobbig förlossning om jag inte börjar röra på mig. Kommer jag börja? - JA!

Ikväll ska jag vara hundvakt åt älskade Larsson (äntligen!!), man mår så super bra när han är i närheten faktiskt, hoppas ändå att han kommer tidigt för då ska jag allt ta mig en lååång promenad med honom. För då kanske dom slutar klaga här hemma, och då kanske jag blir bättre. För just nu får jag ont bara av att vända mig i sängen och jag har lite mindre än 5 månader kvar så, det kanske är dags att ta sig i kragen och röra sig utåt vare sig man vill eller inte!

Det komiska i det hela är, att jag ska ta det väääldigt lugnt och inte åka så mycket buss fram och tillbaka, men jag ska ändå ut och röra på mig (fast iofs, inte så mycket). Och jag har bara värre värk runt mitt broken heart.

Yäyä ska ringa farfar och tigga pengar bye!

   Fortfarande lite taskigt med liv i magen tycker jag, det är mestadels när jag ska sova så då kan jag ju inte sova - men bättre än ingenting, absolut!!
Har fortfarande ont, stök och bök + krångel. Men det försvinner med tiden antar jag, eller jag hoppas på det i alla fall!

Ska försöka flytta ultraljudet fram tills nu på måndag, kanske inte får samma person som gjorde det sist men får i alla fall skjuts ner och hem utan problem. Det är faktiskt ett plus, sitta och behöva betala för skjuts och slippa åka buss/tåg! Det är min största fobi nu tycker jag, tråkigt med sant - hoppas det försvinner snarast!

Har grillat idag eller ja Tobbe har gjort det, det var ärligt det godaste köttet jag någonsin smakat. Kan bero på att jag kanske hade stark smak av vitlöks grej på det, men jag vet inte jag heller riktigt eftersom det fanns bitar som inte hade det och det gick ner det också.

Är skapligt trött redan, ska kanske lägga mig tidigt ikväll. Men konstigt nog så börjar det försvinna lite lätt då det finns folk som "underhåller" en på msn, inte varje dag det är socialt där inte! Tacksamt!

Syster och jag har haft en ovanlig konversation idag på msn för övrigt, hon är alltid lika smart och jag måste ju dela med mig utav min smarthet också, så klart!  
Helt otroligt hur grym man är ibland, eller vad säger du?