Hur mycket någon en sårar mig, sliter ut mitt hjärta och hoppar på det. Sen gör allt för att lyckas få ner en så långt det bara går, säger massa jävla skit för att lyckas. Så absolut, människan lyckas alltid.

Till slut får man nog och slänger ut sig all jävla skit man själv kan komma på, bara för att försöka ge tillbaka och även om det inte tog mycket så kanske det tar lite. Man sjunker till samma nivå, det man fått tagit emot i flera månader flyger ur en pga all ilska och sårbarhet som brinner inom en.

Men lik förbannat så vaknar man upp dagen efter, mår som en jävla idiot gör man. Man är helt borta i skallen, man är sårad osv.! Men inte räcker det, nej självklart inte. Man ska ju absolut få den här jävla ångesten också, för allt man kastade ur sig. Varför är det jag som ska få ångest tycker jag då, fast jag vet att det är självklart. Jag vet att jag slänger ur mig saker när jag inte orkar mer, när allt bara faller & att jag inte menar det.

Men man får skylla sig själv, man kan inte sitta och tycka synd om sig själv heller vilket jag inte heller gör. Det är bara synd att man ska bry sig om fel folk ibland, men sen väljer man ju även själv vilka man släpper in och inte..

 

Tog en tripp fram och tillbaka Söderhamn med syster min. Mycket prat och skoj, har haft en jäkligt bra dag idag konstigt nog. Känns som att man mår som en stjärna, vilket absolut är underbart!

Funderar på om man ska ta en tripp någonstans för någon dag, skulle inte vara helt fel det heller. Varför inte en helg, vecka när jag ändå funderar på det? Men man läre ju ha någonstans att bosätta sig också iofs. Men allting löser sig, så tråkigt om man ska åka själv också tycker jag!

Nä nu ska jag ta och mysa på lillan som var tokig på vägen hem, än har hon då inte lugnat ner sig, min solstråle!

 

Om jag bråkar med någon jag tycker om, så drömmer jag alltid massa gulligt då. Men är vi sams, så drömmer jag bara massa saker om människan som jag aldrig vill igen.

När man planerar att göra något för en gångs skull, så ska aldrig vädret tillåta det. Jävla skit grejer!

Någon kommenterade om skolan, att den visst försvinner. Vem sa att jag måste gå i gymnasium? Dels att man får väl visst vara 21 när man tar studenten, jag vet i alla fall att det senaste året man får börja om en ny linje eller så är innan man är 20 år.
Så hur ska dom i så fall kunna gå ut skolan?  
Ja men det här är vad min förra lärare sa till mig, och vad jag går efter.

Tror att folk missuppfattat det jag skrev i ett tidigare inlägg angående soc. Det jag var upprörd över va inte över att dom inte tänker "försörja" mig nu, jag har blivit van med att leva på mina egna pengar och det kan jag gärna fortsätta med. Utan det jag reagerade på var att dom bestämmer över pengarna, vad jag får göra för dom och inte. Jag hade haft full förståelse för det om pengarna hade kommit från dom, men det är här pengar efter min pappa. Dom har jag för att kunna köpa körkort eftersom det inte kommer in pengar från något annat håll, möbler och sånt som jag skrev tidigare.

Så nej jag är inte sur för att dom inte tänker ge mig pengar, jag är irriterad över att dom styr över mina pengar som inte kommer i från dom. Men visst, dom kan ju slänga fram ett jobb på bordet så jag tjänar tillräckligt så kan dom hålla käften senare.
Det är mina pengar, det enda jag har och ett körkort, möbler och kläder till mitt barn behövs verkligen. Det är inga onödiga saker, så jag är bara rent ut besviken på den hela situationen.

 

Lillan växer, trycker, sparkar, rör sig och bara stökar på!
Blir alltid lika varm i kroppen.

Bara för att min pappa är död, så sätts det in en viss summa pengar på ett konto en gång per månad. Det här är mina enga pengar jag har, det är det enda jag har att leva på. Jag får inga pengar av min mamma, för hon är sjukskriven och får inte jobba. Det är knappt så hon klarar sig på det hon själv har. Min farmor och farfar betalar inte saker åt mig, de pengar jag får av farfar är de pengar han tar ut åt mig från det här kontot så att jag klarar mig eftersom jag inte får pengar från något annat håll.

Nu ska jag flytta hem ifrån och jag är tvungen att få pengar på något sätt. Jag kommer inte få hjälp med pengar från soc för att jag har dom här pengarna. Men när dom är slut så får jag det.

MEEEEEEN, jag får inte göra något för pengarna? Nej, jag får inte åka till Stockholm, jag får INTE ta KÖRKORT för pengarna. Jag får inte köpa möbler till MITT barn. Jag får inte göra något för pengarna? Gör jag något sånt här för mina pengar, då får jag inga pengar sen.

Jävla idioter, vem fan ska sitta och försörja mig för de pengar dom inte har?

Näpp, all jävla lycka lyckas dom dra ifrån en. Dra åt helvete med allting, ska jag bo på gatan eller? Ska jag bo i en lägenhet med kartonger? STÖÖÖÖÖÖÖÖRDA JÄÄÄÄVLAR!!!!!! Det är för i helvete mina jävlar pengar, det är meningen att dom ska gå till körkort, möbler osv. men nej då, ni lyckas då fan med allt.

 

Jag blir så less på folk som ljuger, som verkligen är bestämd på att "jag ljuger veeeerkligen inte".. Säger en sak till mig och när jag säger att "det är ju så det är" så nej det är inte så, helt tvärtemot. Men till någon annan sägs det något annat, då är det så som jag säger. Jävla lögnare, idioter.
Jag vet att jag en gång i tiden inte talade sanning jämt, men det är det ändring på nu. Orkar inte låtsas vara någon som jag inte är, det fungerar inte tillslut.

Ska lägga upp bilder senare på magen för v.22, blev chockad att jag nu faktiskt vågar visa den. Ja, det syns väl bättre då iofs!

Näpp, nu ska jag ta och röra ihop lite käk.
Skriver senare och slänger upp två - tre bilder som sagt.

 

Sitter och klurar på vad man ska göra åt saker och ting, vet inte hur mycket mer jag tänker låtas ta emot. Vill inte vara något andra hands val och eftersom jag nu verkar kunna ta saker och ting bättre, så slår tanken mig om jag ska stå på mig och säga ifrån. Nej, ingen vet vad det handlar om egentligen och ingen kommer få reda på det och det spelar ingen roll vem det är som frågar. Jag orkar inte mer helt enkelt, jag tycker inte det minsta synd om mig själv även om det kanske låter som att jag gör det. Nej, jag är super lycklig innerst inne men det är alltid saker som man hakar upp sig på. Men det är ju därför jag har min "älskade" blogg som finns där som låter mig berätta allt jag vill, vilken tid som helst på dygnet - love it!

Jag förstår inte varför jag ska sitta och vänta längre, jag har väntat och det här är för mycket väntan för min del. Även jag kan ta det här och lägga det på hyllan och inte låtsas som någonting, det är ett problem och det är synd att inte du lika väl som jag kan se och acceptera det. Men måste försöka ta sig samman och reda ut det, men icke. Jag kan inte göra det på egen hand så länge det inte bara handlar om mig, vilket det inte gör i detta läge.

Imorgon ska jag ta och kika på lägenheter men jag vet inte vart jag ska kolla, vart jag vill att den ska ligga osv. så det kan bli ett svårare problem. Men någon gång måste jag ju börja kolla och se om det faller mig i smaken..

Ska nu någon dag i veckan tralla ner på stan och köpa något bebis plagg som jag inte gjort en, även fast det är fyra månader kvar så har jag ångest för att jag inte har inhandlat något än. Men jag vill få allt klart så fort jag får min lägenhet så jag redan då kan börja göra i ordning och dona. Lite tråkigt att man ska inhandla det första på egen hand, men men..