Förstår inte hur man kan behandla sina barn på ett så illa sätt, det är ju fan sjukt. Jag blir så jäkla irriterad, även om barnet är fött eller inte så bör man kunna ta sitt ansvar som föräldrer till barnet eller mamman/pappan försvinner ja tråkigt nog från jorden. Jag tycker inte att man bara kan bryta kontakten med sin egen dotter/son, det är ju något som man själv skapat oftast med den personen som man älskar. Man bör ju se en lycka i sitt barn, som kan påminna en om varför hon/han kom till jorden. Hur mycket man älskade mamman/pappan till barnet och fram för allt hur mycket man älskar sitt barn över allt annat på jorden.

Det spelar ingen roll vilken ålder man har som föräldrer, jag vet att det är mycket äldre människor som är mamma/pappa som ber sitt barn att försvinna från jorden, dra åt helvete och kasta massa skit på barnet. Dels att man säger att "jag bara hjälpte till att få dig till jorden, mer gör jag inte". Vadå mer gör man inte? Skaffar man barn ska man finnas där i vått och torrt när barnet försöker återuppta kontakt, försöker vara den bästa dottern/sonen som någonsin har funnits. Herregud vad irriterad jag blir på dessa föräldrar som gör sina barn illa dag ut och dag in. Patetisk rent av, väx upp och ta ansvaret för i helvete!

Jag är trött på att sitta inne hela dagarna, jag är trött på allt jävla skit snack och all jävla svek från vissa människor! Varför ska det vara så svårt att växa upp för den del, bara lova & lova och svika & vika. Puckon, jaaa jag vet att man varit där men man kan som sagt växa ifrån det. Men du/ni kanske inte har viljan att växa ifrån det trots allt, ni kanske vill leva i ett liv fullt med lögner och en jäkla massa trubbel? Jag har lessnat, jag har backat ännu en gång och tänker inte ta klivet fram igen förnst jag har sett en förändring med egna ögon. Jag har hört alldeles för ofta att "det blir si & så om du kommer", men nix det blir aldrig så.

Nej man kanske ska avvakta och låta det visas innan, jag har gett upp (ja tyvärr) jag som aldrig skulle ge upp.. Men det här är en annan femma, här får man ge upp för att man ska själv kunna finna den äkta "varan" + lyckan. Kanske minskar stressen & oron m.m om man släpper taget helt. Men är jag verkligen redo för att släppa och gå vidare på egen hand? Vad vinner jag på det, ja jag vinner nog en hel del trots allt. Jag har andra att vända mig till, som ser de problem som jag själv inte vill inse. Jag vet innerst inne att dom finns där, men det är så att jag vill inte tro att det är sant, nej jag vill inte se att dom finns.

Jag vill att allt ska vara perfekt, jag vill ha det jag drömt om sen många månader tillbaka. Men ibland blir inte allt som det ska, eller som man vill att det ska bli. Men jag har tur som i alla fall har lillan, utan det lilla livet hade jag nog inte suttit här just nu & då hade jag absolut inte varit den jag är idag. Jag undrar väldigt ofta hur saker och ting skulle sett ut om jag t.ex hade förlorat henne tidigare, eller om jag inte hade blivit gravid för snart 6 månader sen. Hade jag varit en sån idiot, en tjej som bara rökte och drack hela tiden? Eller hade jag varit gravid ändå, med en pojk kanske? Det är mycket man kan fundera över, men jag vet att hur det än blir så kommer jag alltid att vara den lyckligaste människan innerst inne tack vare min sötaste flicka.

Funderar på om man kanske ska göra sin blogg lite "roligare", med lite fler bildinlägg osv. för det ser ganska tråkigt ut om man får säga så.. Kanske det kanske kanske, kan ju bli roligare för en själv och titta tillbaka på en mer livlig blogg än en jävla tråkig blogg som ser ut som döden, he he he..

Jag måste säga att jag älskar lillan mer än något & att jag nu och sen alltid kommer att lägga allt åt sidan och ta henne i första hand, så länge lillan mår bra så finns det ingen bättre glädje i hjärtat. Varje liten spark och rörelse får en att bli så varm i hela kroppen, fast ibland ja då ni! Jag kan sitta med handen, armen eller något mot magen och invänta en spark och så sparkar hon, och jag blir skit rädd!! Jag blir så rädd att det trycker i halsen, stackarn skrämmer mor sin.. Nääe, skärpning på mig! Väntar jag en spark får jag väl ta den också, ja absolut. Hon är lite bråkig, ligger och drar/trycker så jag kan inte gå ibland - men hur gulligt är inte det ändå? Det finns ju ett liv där inne, ett liv som gör mitt liv lycklig och värdefullt. Inget annat betyder så mycket, wihoo jag är gladast på jorden puss & kram!

Känner mig kanske en aning fjantig i inlägget, men jag är bara så glad!!

 

Tokigt & gaaaalet mycket tjafs och stress så jag blir galen på allt snart! Njae, snart blir det lugnt och mycket bättre - med alla förhoppningar! Just nu sitter jag och väntar på att bli tillräckligt trött så jag kan gå och lägga mig, får inte sova till ett - halv två imorgon för då kommer jag se ut som kattpiss när jag kommer fram till Philip, kanske ska se hyffsad ut efter en si så där kanske tre veckor ifrån varandra? Kanske inte vill se en sönder stressad flicka första gången efter en längre tid - craaaazy!

Ja jo jag är lite knäpp ibland, min hjärna hänger inte med mig och jag är tjatig och dryg ohja absolut det är mysigt det. Ja jag kan inte gå heller, guuud så roligt! Jag måste böja mig framåt när jag går, annars känns det som att hela magen och lillan ska ramla ner i golvet. Galet vad det strävar åt och svider och det känns som håll x3000 värre.. Nej jag klagar inte, jag vill inte klaga jag tänker om jag skriver det tillräckligt här så kanske "guden" rättar till mig så jag mår som en frisk prinsessa, för det är bara det friska som saknas he he he. Ja okej, jag är väl kanske ingen prinsessa men jag mår då allt som en! Ja ingen fattar vad jag skriver hej svejs. Jag börjar bli som en gammal tant..

Tittade i spegeln och tänkte "fan va tjock jag är, måste ju göra mig av med det här" sen kom jag och tänka på "men jag är ju faktiskt gravid, och om jag inte hade varit det hade jag iofs inte varit så här tjock".. Ja jo jag får nog vänta i några månader till innan jag får ta och göra mig av med det tjocka, sen är det ju lillan som "orsakar" det så det gör mig ingenting egentligen, är ju värt det ändå! Plus att jag kan få bort några kilo + lite extra senare i mitt liv när hon kommit ut och orken finns till att börja träna bort det.. Lite små tråkigt med det hela är ju dock att man inte kan få ha sina kläder, antingen får man inte på sig byxorna för rumpan är för stor, eller så tänker inte tröjorna hela magen. Så måste alltid ha ett långt linne under tröjorna och hur varmt är inte det nu när det är så galet varmt ute då?

Fast något positivt är ju att i sommar sen på ständerna slipper man tänka "tänk om jag är för tjock för den här bikinin, jag kanske måste dra in magen eller stor banta?" för nu är det ju en jätte perfekt anledning till att springa runt och vara tjock! Hihi, jag gillar det här ändå och ha lillan och slippa känna sig stor och för tjock, för det kan jag ju inte råför nu heller!

Ännu bättre är det att jag nu lagt allt chips, popcorn och godis på hyllan och äter massa mumsig frukt istället! Så då lägger man ju inte heller på sig så många extra kilon, nej jag ska försöka få tag i en våg innan nästa onsdag och kika på hur mycket man gått upp. Senast vägde jag högst 60kg tror jag? Jag som fick chock när det var 55, för så mycket har jag inte vägt förut.. Jaja, jag är tjock, gosig och glad ändå!

Nyvaken och surrig i huvudet och fattar ingenting, ringde till farfar förstod inte mycket av vad han sa bara att jag skulle få skjuts imorgon istället och att han skulle handla åt mig idag - yep världens bästa!

Jag vill ut i solen, springa runt och spela boll med Johannes när han kommer hem från dagis, jag vill göra massor, ut och gå och bara njuta av att det är varmt väder. Men suck och bök, rygg/mage vill inte tillåta det nu för tiden och det är så tråkigt att bara sitta inne, men jag lyckades då allt ta mig ut till solstolen igår! Det kanske jag gör idag också, om mormor är hemma för hon är den enda som orkar sitta bara i någon timme så där och prata om allt mellan himmel och jord. Tycker det är helt underbart att vara bland äldre människor nu för tiden, dom förstår en så bra vilket det är svårt för många att göra med tanke på att jag är så jäkla otydlig!

Jippi vår lilla flicka är med i bilden igen, inte lika som förut men hon är i alla fall på gång nu och rör sig betydligt mer en de tidigare dagarna (nu får jag väl fan bara för att jag sa det, förstås). Hon kanske är surpuppa för att hon inte fått vara i närheten av pappa sin, dumt det och då surar jag med henne för jag vill dit på en gång! Tur att jag ska dit imorgon och sen stanna en låång tid och kolla massa lägenheter och sånt, får kanske göra det om någon vecka med tanke på ja ni vet ju vad jag skrev det precis.. Min största kärlek, yes!

Kanske ska vara "husvakt" nästa vecka eller veckan efter, eller veckan efter det kanske? Mamma och mormor ska i alla fall till Stockholm, ja självklart Johannes också. Sen är ju Tobbe borta på veckorna och jobbar så han är inte här, sen är dom inte så stabila med att låta huset stå ensamt i en vecka. Men då vill jag då allt ha Philipen med också, vill inte själv och det orkar jag inte vara heller för den delen (tråkigt som tusan, kan jag säga..)

Vaknade i natt av att Johannes slog mig på läppen med knyten näve, gjorde skapligt ont så av reflex så sa jag aj och flyttade på hans arm, stackarn började gråta för han trodde att jag var arg på honom. Sen igen vaknade jag vid halv tolv kanske av att han låg och ropade på mamma, och när hon kom in så vägrade han gå upp men han låg ändå och pratade med henne, men tillslut gick han upp och jag vaknade om igen vid halv ett och trodde klockan var hur mycket som helst. Men det var den inte så det var bara ett plus pga det fina vädret.

Ska försöka ta den lilla ork jag har och gå ut i solen och försöka sitta där, stolarna är ju inte som dom vanliga stolarna så det kanske går bra att sitta ute en sväng i alla fall tills det onda tänker ta över, om det nu tänker göra det vilket jag inte hoppas på! Kan knappt gå från soffan till toan för det är en riktigt jäkla plåga, men man har ju inget annat val. Bara att bita ihop och göra ett låtsas leende så kanske det fungerar hyffsat i alla fall!

Imorgon förmodligen ska jag åka till Söderhamn och stannar där ett tag, ska visserligen tillbaka till Bollnäs i början av nästa vecka för att träffa barnmorskan en sväng så det är bara att hoppas på att man slipper sitta och dö medans man åker jäkla dryg bussen.

Näe, nu ska jag försöka ta mig ut i solen kan fan inte sitta vid datan och inte heller för den delen!