Funderar på om jag ska gå ut och umgås med Johannes och mamma nu medans dom är ute i farten, är ju rätt så skönt väder ute & jag har då inte sett till någon geting ännu! Visst har jag väl inte varit ute mer än ca två minuter men ändå, jag kan ju alltid hoppas på det bästa..

Sjukt irriterande röda prickar på magen, dom är nu spridits till bröstet & armarna. Men det ska väl inte vara någon större fara tror jag. Får väl vänta och se om dom är kvar på torsdag eller inte så får barnmorskan ta sig en närmare titt, tycker ju att hon bör veta om det är någon större fara eller mindre. Håller tummarna för att det inte är det, typiskt min hud att alltid vara helt störd.. Den kan då aldrig vara perfekt, varför inte? Börjar tröttna så sjukt på att det ska komma upp något nytt när det "gamla" försvunnit.

Ska kanske ta mig en liten promenad senare också, men först ska jag ringa lite och prata och så vidare. Är så svårt att föra konversationer över msn vid vissa tillfällen & över sms, så då slår jag hellre en pling!

Varför ska det vara så svårt att ha förtroende för någon?
Varför ska det personen alltid förstöra, när dom fått förtroendet?
Varför ska man alltid tabba till sig, när allt blir bättre?
Varför är det så svårt att få tillbaka chanser, när man vet att man kan bättre nu?
Varför snackar folk så mycket skit om andra?
Varför är folk otacksamma & pratar så mycket skit om sina föräldrar när det faktiskt finns folk där ute som inte har föräldrar, eller som bara har en mamma/pappa och skulle göra allt för att få ha båda i livet?
Varför klagar en del så mycket över sina graviditeter när det finns folk som inte ens kan få barn? (Ni kanske tycker att jag klagar för att jag skriver mycket att jag har ont osv., men det menas inte som klag för det kan jag mer än gärna stå ut med.)
Varför ska man älska personen mer när man förlorat den?

Var tog allt självkänsla & tillit vägen?
Var är all rättvisa?

Är det så svårt att behandla alla lika, är det så svårt att inse vad man har. Är det så svårt att vara tacksam för det man har, jag vet att många har problem med det men det är inget man egentligen kan rå för. Jag hänger inte ut någon & jag menar inte heller något illa med det, eftersom jag själv har haft problem med de flesta punkterna som jag skrev ut.

Jag vet att jag tjatar sönder om detta men varför kan det inte bara vara rättvisa? Varför är det så svårt att hålla det illa man tycker om någon för sig själv, varför måste man dela med sig till det till alla andra förutom personen som man tycker illa om? Man förlorar ju inget på att säga till, dom kanske blir sur men dom kanske även ändrar sig.. Sen att man behandlar folk på olika sätt, som att en del ligger i en högre klass och dom andra i en lägre. Som t.ex en del "populära" som bara tänker på sitt eget rykte att dom bara spenderar tid och ork till dom som ligger "högre upp" och dom som ligger emellan eller lägre ner ska dom bara se ner på. Alla är inte så det är inte det jag menar, men jag vet att det finns bra många som är så också. Det var så förut i alla fall, men kanske inte lika mycket längre.

Jag har väl själv förut när jag var yngre tänkt mycket på vilka jag umgåts med, vilka jag inte vågade visa mig med för att jag var så rädd att folk skulle se konstigt på mig. Men det beror mycket på min barndom, att jag inte orkade falla tillbaka i ett hål där ingen är med mig. Men då efter kort så slog tanken mig, varför ska jag utsätta dessa människor för något jag själv med utsatt för? Så istället blev jag jätte tacksam över de folk jag kände, trots deras rykten - jag har väl själv haft rykten om mig. Vem har inte haft det? Kanske inte alla, men det är de flesta faktiskt.

Så att sprida falska rykten är patetiskt, att inte kunna hålla saker hemligt som någon säger i förtroende är lika så. Det är bara en underbar känsla när någon berättar något i förtroende till en, och då är det våran så kallade uppgift att bevara hemligheten när personen tagit sig mod till att berätta.

Jag har jätte svårt att visa mina känslor vissa gånger, jag kanske ibland har svårt att visa min tacksamhet men jag är alltid tacksam. Jag säger tack för små saker, jag är glad för det jag har. Men jag vet att jag som andra ibland har sämre dagar & då kan det väl vara så att mindre visas men det betyder inte att jag känner mindre, jag har varit rädd för att visa för mycket för att personen ska tro att man är knäpp. Men egentligen, när man mognat på sig så vet man att det är bara en dum tanke. Jag gör mitt absolut bästa för att visa att jag är glad & som sagt tacksam för jag får och det jag har. Jag har alltid skuldkänslor när folk ger mig saker, när jag inte har något att ge tillbaka just då förutom ett tack.

Jag vet själv att jag tycker det är skit roligt att ge bort saker & bara genom att dom visar att dom uppskattar det och tackar, så får det mig att vilja ge ännu mer saker. Farmor sa till mig att hennes syster tyckte det var absolut roligast att ge mig pengar eller köpa saker till mig, för jag visade alltid en stor tacksamhet och tackade alltid så glatt för det jag fick. Även om det är små saker, så är det ändå tanken bakom som räknas.

Gick knappt att somna i natt trots att jag var hur trött som helst med huvudet och illamåendet gick inte ihop, liten sparkade och stökade på för fulla muggar och då kan man ju inte heller somna! Är inte alls bättre idag, mår fortfarande svin illa så dröjer det väl inte länge innan huvudvärken sätter sig på den "rätta" platsen..

Har även fått massor med röda prickar på magen (!?) har ingen aning om vad det är, så jag ringde till barnmorskan och hon sa att jag inte skulle fortsätta använda oljan som jag köpte nyss.. Vilket slöseri med pengar då, så typiskt det också. Eller ja jag skulle inte använda den tills vidare för att se om det var den som gav prickarna eller om det var något annat. Dock kliade det ingenting igår, men idag börjar det små klia lite - buhu..

Ska väl vila lite på soffan nu, nacken är helt stel och ger ifrån sig en jäkla värk som säkert leder till spräng huvudvärk så småning om! MEN, det är sol idag i alla fall - happy face!  

Sitter här med spräng huvudvärk, så klart! Hatar dessa perioder när huvudet ska förstöra hela vardagen & liten ligger och trycker så det ilar och gör ont - men det är så det ska vara! Bara att sitta ner och ta det lugnt och buffa lite tillbaka så brukar liten flytta på sig tillslut, hehe.. Ska väl försöka göra mig så trött som möjligt så man kan gå och lägga sig, är ju så sjukt svårt att somna nu för tiden & man ligger ju och vrider och vänder på sig för att hitta det rätta läget. Antingen är det för varmt eller för kallt, så ligger man hur bra som helst så efter några minuter så får man ont i magen eller måste gå på toa för att man legat och rört på sig för länge - så typiskt!

Imorgon har jag inte planer alls så det blir nog bara att ta det lugnt antar jag, tänkte försöka ta mig mod till att vara ute om det blir fint väder och kanske gå en sväng. Jag vill verkligen ut och röra på mig, men jag är så jäkla rädd. Jo jag är rädd för att jag ska bli geting stucken eftersom jag är tok allergisk och halsen sväller igen direkt. Jag lyckas alltid bli det vid axlarna eller över axlarna så det slår till fortfare, det är faktiskt mycket därför jag inte vill vara ute så otroligt mycket nu när jag är gravid. Jag känner mig inte alls sugen på att trycka i mig massa tabletter & utifall inte dom hjälper måste jag ju ta sprutan, det är inte alls bra för lillan att få i sig dessa saker. Sen om jag inte tar dom så dör jag ju & då dör ju hon med, men hon kanske får något fel om jag tar det där också? Nej usch, jag är jätte rädd för att bli det och det är därför jag är inne mestadels och springer för fulla muggar så fort en geting är minsta lilla i närheten. Självklart ska Johannes pappa slå iväg getingen när den kommer i närheten, det är ju skit bra!!! - Eller inte, fy fan.. Men jag hoppas på det bästa, dom får ge sig på någon annan om dom är så illa tvungen! Tur för dom att dom själv dör, nej vad elak jag är nu..

Ska försöka se om det är något bra på tv som man kan bli trött till, kanske one tree hill? Fast då kommer jag ju som jag alltid sagt aldrig kunna sluta kolla. Nej jag ska nog packa undan litens kläder, fast ska ju tvätta dom också först innan jag börjar vika och ha mig. Men kan ju alltid plocka undan dom från sängen så jag kan få sova i den i natt!

Kan folk någon gång sluta tänka på dom själva för en minut, en dag, en vecka vad som helst. Bara lägga ner alla lögner & allt skit snack om folk, försöka förstöra för dom som har starka band emellan och älskar varandra. Jag är så trött på att alltid bli anklagad för massa skit saker, faktiskt rätt så allvarliga. Sen ser jag ingen mening i det heller, förstår inte för fem öre varför jag ens skulle göra något liknande. Det finns så många som blir anklagad för massa skit som inte ens stämmer, som inte ens har någon mening och är helt patetiskt.

Det måste ju vara någon med dålig självkänsla som måste förstöra för allt och alla runt omkring, någon som måste leva i drama och mår bra av att se andra lida. Skaffa hjälp, gör vad som helst. Gå till någon personlig gubbe och ljug då om det är så sjukt viktigt, förstör inte bland folk som har stor betydelse för varandra. Men som tur är så är det oftast folk som hör efter först & lyssna på den personen som är "offret" i den hela situationen. Jag tycker det har blivit för mycket lögner, det är som en vardag. Det har verkligen gått för långt, men hur man än vrider och vänder på det, hur man än försöker fixa till det och ändå fortsätter vara snäll och lägga det på hyllan så hjälper det inte. Är man vrång och säger emot, då får man skit för det också.

Det finns alltså ingenting som hjälper för att få det till en lycklig vardag i månader, nej det ska vara något nästintill varje dag. Jag egentligen har lagt ner energi på att ta åt mig, jag litar inte på dessa människor, men det är väl trots allt inte så konstigt? Det är fler som tappar förtroendet, det är dessa lögnare som får ta alla smällar i slutet. Det blir bara hårdare och hårdare, men det finns ju dom som tar åt sig väldigt mycket och verkligen lider. Jag tycker det är så tråkigt att se dessa som får ta all jävla skit, jag vet själv att folk ljugit ihop ett och annat till mig och jag har trott på det, jag har sett ut som idioten som anklagat dom som blev utsatt. Men med det fick jag lära mig att alltid höra efter & lyssa på den personen jag har mest förtroende för. Jag bryr mig inte om vad annat folk säger, men när det gäller dom som står mig nära eller när det är jag som blir anklagad blir jag riktigt sur. Men som sagt, det har blivit som en vardag och jag blir snarare chockad när det inte är något.

Är det verkligen så det ska vara?

Är ingen större skillnad på vad jag skrev förra veckan. Det är väl i så fall att sparkarna och rörelserna är mycket kraftigare och större. Hon har ju hittat sitt ställe där hon ligger och kickar så det stöter till i hela magen, känns jätte obehagligt så ibland ligger man där och biter ihop.

Allting är bra annars, har inte så jätte ont längre förutom när jag vaknar på morgonen annars är det ingen större fara. Känns super skönt att det har små släppt lite, om man tar sig fram försiktigt så går det väldigt bra faktiskt! Sen att allting är inhandlat känns också super bra faktiskt, för då behöver man inte oroa sig in i det sista när hon kommit ut att man ska stå där utan saker. Ska väl bara fylla garderoben med en jäkla massa kläder, hon har ju lite mer sen dagens shopping med det kan då aldrig bli för myckt med tanke på alla ombyten som kommer göras!

Vet faktiskt inte riktigt var jag ska skriva men kan säga som vanligt att det gått jätte fort den här veckan också, trodde inte att det var söndag när jag vaknade men ändå så gjorde jag det. Förstod väl inte fullt ut att det var söndag inom graviditeten då jag ökar en vecka framåt, tänk att det bara är 14 veckor kvar. Jag hoppas verkligen också att det bara är 14 veckor kvar att det inte blir ca 16 veckor tills hon kommer ut, att hon inte ligger och retas och vägrar komma ut! Men jag får väl hoppas att jag är som min mor som inte gått över tiden någon gång, hon har dock fött Johannes i sjunde månaden vilket jag hoppas att jag inte kommer göra. Då kommer hon ju vara tok för liten, sen vet man ju inte hur det kommer sluta riktigt. Visst att det står att risken är stor att dom överlever och blir friska, men dom ligger ju där inne i 40 veckor för att bli fullt utvecklade.

Barnet:
Kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö.
Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster.
Vikt 900 gram.

Huduvet sprängs snart & magen exploderar nog den också känns det som. Har sprungit runt hela dagen också, vaknade till och från hela tiden innan farmor & farfar kom och hämtade mig. Har i alla fall köpt vagn, vagga, bilbarnstol, 2 nappflaskor, 3 nappar, massa kläder och lite till. Annars har helgen varit rätt så bra i alla fall, var skönt att komma bort men så fort man kom in i Bollnäs igen så blev man så sjukt deprimerad. Kommer hem, märker att hälften av det man äger är slut & saker som ligger över allt. Det går verkligen inte att få ha något ifred, hade inte gjort mig något om det var mitt eget barn som gjorde så. Men nu är det inte det, det är inte mitt barn som jag ska hålla reda på, nix det är någon annans ansvar.....

Går ju även in i en ny vecka idag också, skriver om det senare när jag har orkar tagit bild osv.

Blev inget mys med liten imorse, vaknade för sent för att åka iväg och det tar hur lång tid som helst att göra sig i ordning för jag springer emellan allting hela tiden. Man får ju inte en liten värk i ryggen av att stå upp i ca 10 minuter när man plattar håret, så lägger man på 10 minuter till för sminket. Så då springer man som sagt emellan istället så det tar säkert två timmar, det skulle inte förvåna mig. Så hon har väl sovit hela tiden förmodligen, inte sparkat och haft sig så mycket men det är ju oftast mot kvällarna hon ska ligga och dra med foten eller handen. Ser så roligt ut när man kollar på magen, om man har t.ex mobilen på magen så flyttas den. Sen vet jag inte hur många gånger min hand har blivit bort sparkad av henne heller, haha den kanske inte gillas..

Hur som helst så ska jag och liten dra oss iväg över helgen, sen nästa vecka så kommer förmodligen kusin Elin från Stockholm hit och hälsar på! Vilket jag håller alla tummar för, det skulle vara skit mysigt för jag tror att mamma, Johannes & Tobbe ska åka iväg till hede och fira midsommar där. Då åker dom ju säkerligen i helgen eller måndag, men dom kanske åker den 25e eller efter också jag har ingen aning..

Så jag får se hur mycket bloggande det blir i helgen, kanske något enstaka inlägg om ens det. Ska försöka passa på att umgås så mycket det går medans chansen finns där, vilket liten säkert också kommer uppskatta - det är så det tycks vara på henne i alla fall. Blev helt livande när det bestämdes, när man vaknade upp var hon lite små tokig så jag undrar om det kan vara så att det var lillan som väckte mig trots allt. Som ett eget litet alarm "upp & hoppa, idag ska vi bort"..

I alla fall om jag inte skriver så hoppas ni som läser får en toppen helg, det ska då allt jag ha!